Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Voigts vallningsapparat för skidor.
Av W. G. Voigt, Zwickau, Sachsen, har uppfunnits
en apparat — visad i närstående fig. 1 och 2 — för
vällning av skidor, så att skidans löpyta alltid må
kunna hållas ren och polerad med vax.
Uppfinnaren har utgått från redan kända
apparater, som äro försedda med ett skrap,järn, en
polerings-anordning och en glättningsanordning, vilka delar äro
fästa vid en behållare för vax eller dylikt.
För att apparaten skall kunna användas såsom en
brännareapparat, skjuta skrapjärnet,
poleringsanordnin-gen och glättningsanordningen utanför båda ändarna av
behållaren, så att de kunna tjänstgöra dels såsom
fötter för behållaren, dels såsom fötter för ett kokkärl.
.......-V"""’
Fig. 1.
Fig. 2.
Fig. 1. Voigts apparat för vällning av skidor. Fig. 2. Apparaten
använd såsom brännare- eller uppvärmningsapparat.
Apparaten består av en behållare a, som uppbär ett
skrapjärn b, en poleringsanordning c och ett
glättnings-järn d, vilka delar äro så anordnade, att de skjuta
utanför båda ändarna av behållaren. Om man ställer
apparaten i upprättstående läge, fig. 2, kan på densamma
anbringas ett kokkärl e och apparaten användas som
kokapparat. Härvid tillföres genom lufthål i
behållarens vägg den för förbränningen erforderliga friska
luften, och behållarens botten står fri, varigenom luft
kan strömma fram under densamma, under det att
kokkärlet står fritt ovanpå behållaren, så att lågorna
kunna slå upp omkring kokkärlet. Kokkärlet kan på
samma gång tjäna såsom förpackningsbehållare för
apparaten, och det ihåliga bortskruvbara handtaget f
är anordnat för förvaring av bränsle. Chr. S..
Kroppsarbetet som bildningsfaktor.
Det torde väl givas få förhållanden inom vårt
samhällsliv, så efterblivna och traditionsmässigt
utgestal-tade, som de, vilka sammanhänga med vårt
skolväsende. Man har här genom tiderna uppställt för sig ett
ideal för »allmänbildning», där den bokliga kunskapen
städse ställts framom de simpla praktiska
färdigheterna, något som i sin tur resulterat i ett högre
värdesättande av det intellektuella arbetet än kroppsarbetet. Vår
tid med dess praktiska inriktning visar bättre än något
annat det självbedrägeri, som här föreligger. Uppsjön
på »bildat folk» är i sig också ett tecken på att något
galet är å färde. Det är därför tydligen av behovet
starkt påkallat, att i våra skolor och på den sociala
rangskalan företa en »omvärdering av alla värden»
med mål att ställa kroppsarbetet på den sociala
rangplats dess faktiska betydelse kräver.
Tvenne intresserade och framstående skolmän,
skolinspektör’ Olav Melkild, Norge, och kyrkoherde Georg
Bergfors, framhålla klart och övertygande dessa
sanningar i senaste numret av Sunt Förnuft. En
allmän-bildad människa, framhäva dessa författare, är blott
den, ■ som kroppsligen och andligen nått en harmonisk
utveckling. Med aldrig så goda teoretiska kunskaper
måste den om kroppsarbete oerfarne därför framstå
som blott till hälften bildad. Ett nödvändigt krav är då
att arbetets kunskap mer än hitintills gives rum vid
barnens uppfostran.
För svensk del ha vi ännu ej kommit till den
naturliga och frigjorda syn på skolproblemen som läget
kräver. Vi sakna ännu tillräcklig rösonans för »arbetets
adelskap». Den insikten måste därför bliva klar för
alla, skriver kyrkoherde Bergfors, att professorsstolen,
skolkatedern och domaresätet ej mera berättiga till
hederstiteln »bildad» än plogen, städet eller sättmaskinen.
När denna rätta uppfattning börjar tränga igenom, kan
man hoppas på en avveckling av de missförhållanden,
som nu yttra sig i uppkomsten av ett proletariat på de
»lärda» banorna, Vi ha ju dock för att tillfredsställa
samhällets trängande behov av praktiskt utbildad
arbetskraft år 1918 åt oss skapat ett system av praktiska
ungdomsskolor med yrkesutbildning, och ett bättre
utnyttjande av de stora förmåner, dessa ha att bjuda, skulle
helt visst förhjälpa oss till en lösning av våra aktuella,
hotande försörjningsproblem. Den, som i trots härav
tredskas att beträda gamla invanda skolvägar och sedan
misslyckas i »kampen om brödfödan», har sig själv att
skylla. Men det är att hoppas, att traditionsmässig
bildningsuppskattning här får vika för den sundare
syn på uppfostrans problem, som funnit sitt uttryck i
den gamla sentensen: vi lara icke för skolan utan för
livet.
På landsbygden äro de naturliga betingelserna för en
uppfostran i kroppsarbetets anda givna och Norges
skolmyndigheter ha också vetat att gestalta skolschemat
därefter. A^arannandagsläsningen är nämligen där
alle-nahärskande och man har alltid försport de bästa
resultat av denna ordning, t. o. m. så goda, att elever från
landsskolorna visat sig väl så bra bestå de prov, de haft
att undergå gemensamt med kamrater från
vardags-läsande stadsskolor vid inträde i den norska
mellanskolan. Orsaken till detta märkliga förhållande, säger
herr Melkild, måste vara att där fattats något och där:
till något mycket väsentligt i den uppfostran, som
givits stadsskoleeleverna, Å ena sidan andligt övernärda
av uteslutande boklig bildning ha de å den andra
saknat det såväl för kroppens som själens utveckling
nödvändiga och ur bildningssynpunkt lika värdefulla
kroppsarbetet. Och med dessa utgångspunkter kommer
han till det resultatet, att en 7-klassig
varannandags-skola med 20 veckors undervisning per år är den för
landsbygden avgjort lämpligaste skolformen, då
varannan dag får ägnas åt allsidigt kroppsarbete.
Stadsskolan får ersätta vad som härutinnan brister i de
naturliga förutsättningarna med slöjd och handarbeten;
under en årlig skoltid av 40 veckor skulle två av
veckans dagar ägnas åt dylikt praktiskt arbete. Förvisso
givas barnen härigenom en för deras framtida värv väl
lämpad utbildning och fostran. —
Vi finna det synnerligen lyckligt att dessa
erfarenheter och reflexioner blivit nedskrivna och publicerade.
Man må hoppas, att såväl vår pedagogiska som mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
