- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
378

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

tanter för en och samma fysikaliskt-kemiska
forskningsriktning, kolloidkemin, som förut saknar
representation bland nobelpristagarnas led, medan Franck
och Hertz äro företrädare för ren atomfysik. Deras
arbeten kunna m. a. o. hänföras till samma kategori som
de tidigare’ med nobelpris belönade forskningarna av
Bohr, Rutherford, Aston och Millikan.

Bland kolloidkemisterna intar

Richard Zsigmondy

sedan 20 år tillbaka en ledande ställning. Föremål för
den av honom med seg energi företrädda,
forskningsriktningen, vars arbetsmetoder tillkommit till största delen
på hans initiativ, utgör materien i dess lägsta grad av
finfördelning, oberoende av materiens art., dvs 0111
grundämnen eller kemiska föreningar av organisk eller
oorganisk natur föreligga. Kolloidkemiens upphov kan räknas
från engelsmannen Grahams 1861 offentliggjorda
indelning av materien i kristalloida och kolloida ämnen, dvs
i ämnen, vilka i likhet med de vanliga kristalliserande
salterna, rörsocker mfl i sina lösningar ha förmåga att
diffundera (de utbreda sig likformigt genom
lösningsmedlet) och genomtränga tunna hinnor samt nedsätta
lösningsmedlets fryspunkt och i sådana ämnen, såsom
lim (colla), gelatin och andra, vilkas lösningar sakna
dessa de »äkta lösningarnas» typiska egenskaper, eller
ha dem i hög grad nedsatta (kolloider). Först efter
Zsigmondys tillsammans med Siedentoj)f utarbetade
ul-ti a mikroskopiska metod (1903), varigenom
småpartiklar med en diameter ned till några milliondels
millimeter blevo tillgängliga för direkt iakttagelse, blevo
emellertid förutsättningar skapade för ett närmare
inträngande i de kolloidala lösningarnas mysterier. Det
visade sig nämligen — och i första hand blev detta
fallet vid vissa metallösningar (guld- och
silveremulsioner) — att de kolloida lösningarna besitta en
heterogen natur, att cle endast bestå av uppslamningar i
respektive lösningsmedel, men med det uppslammade
ämnet i så stor finfördelning, att ett obeväpnat eller
blott med vanligt mikroskop beväpnat öga alltid får
ett homogent intryck av den kolloida lösningen.
Ultra-mikroskopets princip består däri, att objektet (den
kolloida lösningen) betraktas i ett vanlig mikroskop av
stark förstoring (egentligen: stor upplösningsförmåga
eller apertur), medan genom ett annat liknande
mikroskop en kraftig ljusstråle riktas mot synfältet,
vinkelrätt mot betraktarens mikroskop. Partiklar, som vid
vanlig anordning undandraga sig upptäckt, lysa nu
upp, förutsatt att deras ljusbrytningsförmåga
tillräckligt skiljer sig från lösningsmedlets, och framstå som
lysande punkter mot en mörk bakgrund. I och med
ultramikroskopens införlivande med vetenskapsmännens
utrustning har kolloidkemin kommit att uppleva en
blomstringsperiod, som skaffat den en framskjuten plats
som fristående vetenskapsgren, vilken skapat storartade
forskningsresultat inom förut vitt skilda områden.

För den rena fysikaliska kemin blev i första hand
den omständigheten av intresse, att genom den nya
metodiken möjligheterna till direkt iakttagelse med ett
stort språng närmade sig cle molekylära dimensionerna.
Efter ett närmare studium av kolloidala småpartiklars
uppträdande och jämviktsvillkor i olika lösningar
erhölls också nya stöd för molekylernas existens och
möjlighet till ett noggrannare beräknande av deras
absoluta storlek och vikt (antalet molekyler pr
grammolekyl) mot vad förut varit fallet. På denna punkt
har kolloidkemin genom

The Svedbergs

arbeten frambragt resultat av högsta fulländning.
Svedberg bestämde (1911) diffusionshastigheten hos
kolloida guldlösningar och beräknade därav som sannolikt
värde på den Avogadroska konstanten (antalet atomer
pr grammatom, eller, vilket är detsamma, antalet
molekyler pr grammolekyl) siffran 5,8 . 1023. Ungefär
samtidigt bestämde vår store landsman genom noggranna
försök enskilda guldpartiklars vä.rmerörelse
(»moleky-larrörelse») och erhöll ur dessa mätningar, som
medeltal ur flera hundra observationer, värdet 6,2.1023.
Dessa arbeten ha till utgångspunkt, att lösta molekyler
eller kolloidala småpartiklar följa samma lagar, som
antagas gälla för gaser, varignom Svedbergs arbeten
blivit av största intresse även för flera problem inom
värmeteorin. Det hittills noggrannaste värdet på den
Avogadroska konstanten härleddes av den amerikanske
nobelpristagaren Millikan (se Ind. Norden, dec. 1923)
6 år senare i samband med bestämningen av
elektronens (den negativa elektricitetsatomens) laddning, och
utgör detta Millikans värde 6,06 . 1023. Av
överensstämmelsen mellan denna siffra och cle av Svedberg funna,
torde framgå till vilken hög grad av fullkomning
Svedberg redan på ett tidigt stadium bragt sina
kolloidkemi-ska mätningar. I samband med dessa Svedbergs tidigare
kolloiclkemiska arbeten beskriver han även nya metoder
för kolloidala metallösningars framställande genom
för-stoftning medelst elektrisk ljusbåge —
dispersions-metoden — och ger nya talrika stöd för riktigheten av
den kinetiska värmeteorin, över vilka nobelpristagaren
Nernst fäller vitsordet: »Angesichts so augenfälliger
Bestätigungen der Auffassung, die uns die kinetische
Theorie über die Welt der Moleküle liefert, wird man
zugestehen müssen dass diese Theorie ihrén
hypotheti-schen Charakter verloren hat.»

Professor Svedbergs arbeten under de senaste åren
befatta sig med noggranna bestämningar av
äggviteämnenas molekylarvikt. Principiellt förete dessa
forskningar stor likhet med Perrins arbeten över
sedimentations-jämvikten, men de experimentella svårigheter, som här
måste övervinnas, äro av en betydligt högre
storleksordning. Försöken gå i första hand ut på att mäta de
koncentrationsdifferenser, som uppkomma i
äggvitelös-ningar därigenom, att gravitationen påverkar de lösta
partiklarna i ensidig riktning, medan molekylarrörelsen
(värmerörelsen) strävar att åstadkomma deras
likformiga utbredning över bela lösningsmedlet, vilka krafter
medföra inställandet av en koncentrationsjämvikt,
liknande lufthavets vid stigande höjd inträdande
tryckminskning (täthetsminskning) i enlighet med den s. k.
hypsometriska formeln. Då gravitationen vid studiet
av mycket lätta partiklar, såsom hos äggviteämnena,
vid vår jordyta är alltför obetydlig för
sedimentations-fenomenets inträdande, måste den på konstgjord väg
förstoras, vilket i Svedbergs laboratorium sker genom
att placera äggvitelösningen i en hastigt roterande
centrifug, en »ultracentrifug» med ett varvtal upp till
40 000 pr min. Den inträdande koncentrationsjämvikten
studeras sedan med hjälp av fotogram, erhållna
medelst en kombination av ultramikroskop och kamera.

Jean Perrins

med nobelpris belönade forskningar över materiens
diskontinuerliga struktur (molekylarteorins riktighet)
innebära en förebildlig kombination av med relativt enkla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:08:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/indunord/1926/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free