- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
379

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

379 INDU STRITIDN INGEN NORDEN



medel skickligt anordnade experiment och en genialisk
matematisk behandling av försöksresultaten. Hans
upptäckt av sedimentationsjämvikten kan. åskådliggöras på
följande sätt. Uppslammas ett ämne i någon vätska av
lägre specifik vikt än det uppslammade ämnet, så
sjunker detta, om partikelstorleken är tillräcklig, efter
någon tid till kärlets botten, beroende på tyngdkraftens
inverkan. Hos ytterst fina uppslamningar eller hos äkta
lösningar inträder ej någon dylik sedimentation, på
grund av molekylarrörelsens strävan att likformigt
fördela samtliga småpartiklar över vätskan i dess helhet.
Vid noggrant utväljande av partiklar av lämplig
storlek kan man emellertid åstadkomma uppslamningar,
kännetecknade av ett kontinuerligt avtagande
av det uppslammade ämnets koncentration från
lösningens botten till dess högre upp belägna delar, utan att
någon bottensats utbildar sig, hur länge uppslamningen
än överlåtes åt sig själv. Det nu inträdda tillståndet,
av Perrin ingående studerat på uppslamningar av
mastixdroppar (av möjligast lika diameter) i vatten,
benämnes sedimentationsjämvikt, och kan ur de vid en
dylik undersökning erhållna primärsiffrorna
(dropparnas storlek och koncentrationsfördelningen) med hjälp
av gaslagarna härledas värden på den Avogadroska
konstanten. Perrin fann (1909) vid dessa
undersökningar siffran 6,82 . 1023. Det Perrinska värdet är
visserligen med säkerhet något för högt (jfr ovan), men
med hänsyn till oundvikliga försöksfel anses det utgöra
ett starkt .stöd för uppfattningen att molekyler och
småpartiklar av »högre storleksordning» behärskas av
samma rörelselagar. Samtidigt har den Perrinska
metodiken blivit förebildlig för fortsätta arbeten i annan
riktning och har, om än mecl ganska vidlyftiga
modifikationer med hänsyn till arbetets art, som ovan
antytts tillämpats av Svedberg som hjälpmedel vid
äggviteforskningen. Ett något senare arbete av Perrin
be-lör studiet av små gummiguttapartiklars värmerörelse
(Brownska rörelse), vilket ånyo gav stöd för
uppfattningen om molykylernas existens.

James Francks och Gustav Hertz’

atomfysiska undersökningar stå liksom de nya kemiska
robelpristagarnas och Jean Perrins arbeten i
brännpunkten för modern materieforskning.
Utgångspunkterna för deras under perioden 1911—1914 gemensamma
studier ha varit att skapa nya experimentella bevis till
klarläggandet av atomernas byggnad och de inom
atomerna försiggående energiomsättningarnas
lagbundenhet. Till sina resultat utgöra deras arbeten en
glänsande bekräftelse av Bohrs teorier över atomernas byggnad
och Plancks uppfattning av lagarna för små
energiutbytens diskontinuerliga förlopp (energilärans
mole-kylarteori, kvant-teorin). Enligt Bohr bestå atomerna
som bekant av en positivt laddad kärna, kring vilken
kretsa negativa elektricitetsatomer (elektroner) — av
försvinnande massa — i banor av bestämda
energiinnehåll, motsvarande kvant-teorins fordringar. Francks
och Hertz’ försöksmetod består däri, att utsätta olika
atomslag (i gasform) för bombardering med elektroner
av varierande, men i varje särskilt fall noggrant
fastställd hastighet (Elektronenstoss). Därvid har
framkommit en serie högst beaktansvärda resultat. I
enatomiga gaser utan elektronaffinitet, dvs i ädelgaser
och metallångor, reflekteras elektronerna fullständigt
elastiskt, till dess de meddelats en viss minimihastighet.
Sedan de uppnått denna kritiska hastighet, kunna de

vid sammanstötning med resp. atomer på en gång
förlora hela sin rörelseenergi. Därvid övergår den
bombarderade atomen språngvis i ett energirikare tillstånd,
vilket kan direkt avläsas på dess förmåga att utsända
ljus, motsvarande en spektrallinje av bestämd våglängd.
Vid fortsatt stegring av elektronernas hastighet
uppkommer en och samma spektrallinje, tills
elektronhastigheten uppnått ett nytt gränsvärde, motsvarande
ett utbyte av två energikvanta, vilket åtföljes av en
utstrålning av en ny linje i atomens spektrum, osv.
Genom dessa arbeten, som möjliggjorts genom användande
av en högt uppdriven experimentell teknik, ha Franck
och Hertz kommit att intaga en ledande ställning inom
modern atomforskning, och utlova deras fortsatta
studier nya resultat vid angripandet av många atomslag,
som förut visat sig svårtillgängliga för atomfysiska
forskningar.

Olof Svanberg.

Mera om antioxidanter.

De oxidationshindrande ämnen, som tillsättas
kautschuk för att hindra dess hårdnande med tiden (se
denna tidning nr 23), synas få användning även på
andra områden än inom gummiindustrin.

De oljor, som användas inom den elektriska
industrin för impregnering av kablar och till strömbrytare,
transformatorer osv, äro huvudsakligen kolväten ur
petroleum. De variera i konsistens från vätskor med
jämförelsevis låg viskositet till tyngre produkter såsom
cylinderolja. Önskvärda egenskaper äro högt motstånd
eller isolationsförmåga, hög dielektricitetskonstant och
små kraftförluster. Man har funnit att oljor för dessa
ändamål fort fördärvas oeh att detta väsentligen beror
på oxidation.

De ämnen, som befunnits lämpliga att fördröja
oxidationen, äro huvudsakligen kondensationsprodukter av
aldehyder och kvävebaser, de senare omfattande såväl
emmoniak som enkla och komplexa aminer. Bland
sådana produkter äro kondensationsprodukter av aldol
och alfanaftylamin (s. k. Age-Rite), av butyraldehyd
mecl alfanaftylamin, av acetaldehyd och anilin (s. k.
VGB) och av furfurol med ammoniak. Vissa andra
föreningar hava också befunnits användbara, sådana
som paraaminofenol och acetonaminer
(kondensationsprodukter av ketoner med kvävebaser).

En mycket effektiv antioxidant för oljor är agerite
eller en modifikation därav, som är alldeles löslig i olja
och icke förorsakar missfärgning. En metod att
behandla oljan är att tillsätta en antioxidant i lösning,
vilken förenar sig med syret i oljan, därpå filtrera och
slutligen tillsätta mera antioxidant för stabilisering.

Användningen av dessa oxidationsfördröjare har
också befunnits fördelaktig inom andra industrier än
den elektriska,

Linoleum hårdnar med tiden och förlorar sina
elastiska egenskaper på grund av fortsatt oxidation av
dess oljebeståndsdel. Denna oxidation kan fördröjas
genom antioxidant, tillsatt sedan oxidationen av den
torkande oljan skett i önskad utsträckning. Målade och
fernissade ytor kunna också skyddas mot
förstöring-genom rost.

Linolja kan förhindras att bilda en oxidhinna genom
ett skyddslager av oljelöslig antioxidant, som hälles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:08:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/indunord/1926/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free