Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
ocli de handlingar, som skulle ingivas för prioritetens
styrkande.
Som bekant gäller i Sverige, att i fråga om
prioritetshandlingar, vilka äro avfattade på danska, franska,
engelska, norska eller tyska språken eller åtföljda av
en av notarius publicus bestyrkt översättning till någ>t
av dessa språk, företeende av översättning till svenska
ej vore nödigt, med mindre patentmyndigheten det
påfordrade.
Jag avgav till konferensen en proposition, att i det
internationella reglementet skulle intagas en dylik
bestämmelse, så vitt anginge prioritetshandlingar å
engelska, franska eller tyska språket.
De, som först opponerade sig mot det svenska
förslaget, voro de spanska och italienska delegerade, vilka
fordrade att, 0111 ett dylikt stadgande skulle intagas i
reglementet, cle spanska och italienska språken skulle
likställas med de engelska, franska och tyska språken.
Mot förslaget uppträdde vidare Englands,
Frankrikes, Tjekkoslovakiets representanter, för förslaget
Tysklands och Hollands.
Sedan det spansk-italienska förslaget blivit med stor
majoritet avslaget, skreds till huvudvotering, därvid
9 röster avgåvos för, 8 emot det svenska
förslaget-Frågan hänsköts till redaktionskommissionen, vilken
endast gjorde den ändring i förslaget, att undantag från
stadgandet kunde göras icke blott om vederbörande
myndighet utan även om den inhemska lagen sådant
fordrade. Visserligen innebar denna ändring ett
försvagande av bestämmelsen, men det var dock av stor vikt,
att principen blev fastslagen i reglementet. Då såväl
England som Frankrike varit representerade i
redaktionskommissionen, kunde med fog antagas, att den av
kommissionen föreslagna lydelsen innebar en
kompromiss. Icke förty yrkades vid frågans slutbehandling
från engelsk sida, att hela stadgandet skulle strykas, i
vilket yrkande bl. a. Frankrikes och Japans delegerade
instämde. Så skreds till votering; det var ett ganska
spännande ögonblick. Omröstningen, vilken skedde
medelst handuppräckning, gav till resultat: 10 röster för,
8 emot. Då uppträdde den franske delegerade och
förklarade, att som han å konferensen företrädde jämväl
Tunis och Marokko, han gjorde anspråk på tre röster.
Detta betydde alltså 10 röster för bifall, 10 för avslag.
Men då uppträdde den holländske patentpresidenten och
förklarade att, då han fått fullmakt av den belgiske
delegerade, som avrest från konferensen, att rösta för
denne, han lade två jaröster i vågskålen. Härpå ljöd
konferenspresidentens »accepté», och klubban föll.
Från flera håll uttalades, att detta var ett av de
viktigaste besluten på konferensen.
I enlighet med det ursprungliga förslaget beslöts, att
angivande av sökandens yrke icke skulle vara
behövligt.. De svenska och danska patentmyndigheterna hade
i sina yttranden över förslaget hemställt, att fordran
härpå skulle bibehållas. Den danske delegerade
anmälde sin reservation mot beslutet. Då emellertid denna
fråga syntes mig vara av jämförelsevis ringa betydelse,
ansåg jag någon reservation från svensk sida lämpligen
icke böra göras.
Den svenska patentmyndigheten hade vidare i sitt
yttrande hemställt om intagande i reglementet av en
bestämmelse att, om sökanden icke själv vore
uppfinnaren, en i laga form upprättad överlåtelsehandling
skulle ingivas. På yrkande från engelsk sida intogs i
reglementet ett stadgande, varigenom förbehåll gjordes
för bestämmelser i den inhemska lagstiftningen, som
fordra en förklaring, att sökanden är den verklige upp-
finnaren. Detta stadgande tager alltså sikte på de
länders lagar, som endast medgiva uppfinnaren att söka
patent. Då denna princip även ligger till grund för
lagstiftningen i Sverige, ehuru så tillvida utsträckt, att
med uppfinnaren likställes dennes rättsinnehavare,
torde stadgandet få anses täcka de fordringar, som dä,rav
bliva en följd.
Därest det är flera sökande och de icke företrädas
av ombud, skall den person angivas, till vilken de
officiella meddelandena skola sändas.
Beskrivning och ritningar skola ingivas i två eller
tre exemplar.
I förslaget hade bland bilagorna till ansökningen
upptagits »en fullmakt utfärdad för viss person och
icke för en firma». Enligt konferensens beslut upptogs
endast »en fullmakt om ombud användes».
Enligt förslaget skulle fullmakten vara skriven å
ostämplat papper. Österrike hade utan motivering
hemställt, att denna bestämmelse skulle strykas. Jag
förklarade mig instämma i denna hemställan. Visserligen
funnes för närvarande i Sverige icke någon
bestämmelse, att fullmakter skulle stämpelbeläggas, men det
syntes mig orimligt att i sammanhang med avfattandet
av förevarande reglemente meddela en föreskrift, som
kunde binda de särskilda ländernas myndigheter i deras
framtida skattepolitik. Stadgandet ströks.
Beskrivningen skall hava ett format av 29 à 34 cm
i höjd och 20 à 22 cm i bredd. Om den består av flera
blad, skola de häftas så, att det är möjligt såväl att
skilja dem åt som att åter fästa ihop dem utan att
genom det sätt, varpå de äro häftade, någon svårighet
uppstår vid läsningen. En marginal av cirka 3 eller
4 cm skall alltid finnas å bladets vänstra sida-
Ritningarna skola hålla 33 cm i höjd och 21,
undantagsvis 42 om i bredd. Figurerna med tillhörande
bokstäver och siffror skola vara ordnade så, att de alla äro
»läsbara», då man håller bladet i en viss direktion.
Mot dessa bestämmelser avgåvo japanerna
reservation. De hoppades, att herrar delegerade för de olika
länderna skulle taga hänsyn till cle säregna
förhållandena i Japan, där man skrev från höger till vänster
, och hade sina häften hop fästade å högra i stället för
å vänstra sidan.
Ett exemplar av ritningarna skall vara utfört på
vitt, starkt, slätt men icke glatt papper, ett annat, som
skall vara en noggrann reproduktion av det förra, på
genomskinligt fast papper, det tredje enligt
vederbörande myndighets krav.
Någon bestämmelse, att å huvudexemplaret
teckningen jämte å ritningen förekommande skrift skall vara
utförd med kinesisk, tusch finnes icke.
På yrkande från svensk sida infördes i reglementet,
att täthet skall i beskrivningen angivas såsom specifik
vikt.
I konferensens slutprotokoll äro vissa önskemål
uttalade.
Så framhålles önskvärdheten av att de bestämmelser,
som bliva en följd av de vid konferensen fattade
besluten, skola kunna träda i kraft i de särskilda
unionsstaterna senast den 1 januari 1928.
Vidare vore det önskligt., att myndigheterna själva
avfatta de bevis, som av dem utfärdas och som skola
vid ansökning i annat land företes till stöd för
framställt yrkande om prioritet, på två språk, nämligen på
franska och på det lands språk, där första ansökningen
gjorts, och att dessa bevis icke behöva översättas till
det lands språk, där de skola företes.
I denna punkt hava de österrikiska och engelska de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
