Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
explosion. Å en av de återfunna delarna till
presscylindern finnas nämligen djupa intryck av fem st.
skruvgängor, vilka passa såväl till en 1" som 1%"
järn-skruv. Sannolikt har skruven lossnat från den låda,
vari massan transporterades från knådmaskinen till
presshuset.»
Vid ångpanneanläggningen i en hattfabrik hade
flottören till en kondensvattenavledare sprungit läck.
Flottören har cylindrisk form, 180 mm i diam. och 450 mm
i längd, är utförd av 2 mm smidesjärnsplåt med
bottnarna kant i kant svetsade till manteln. Genom vattnets
frätning hade flottören ofta blivit läck och ombytts,
och brukade läckan i regel uppkomma i svetsfogen.
För lokalisering av läckan brukade flottören
antingen uttorkas på pannmuren till ångpannan eller
inläggas under en kortare stund i smedjans fyr. En
maskinarbetare, som fått reparationen om hand och som
sett detta senare tillvägagångssätt begagnas, inlade
följaktligen flottören i ässjan. Han synes därefter hava
glömt bort flottören, genom att hans uppmärksamhet
riktats åt annat håll. Flottören exploderade av för stark
upphettning i fyren, och dess ena botten träffade
arbetaren i huvudet med sådan kraft, att han avled.
Svetsfogen är nu flyttad ned ett stycke på flottörens
mantel, för att svetsen skall bliva bättre och säkrare.
Förbud har utfärdats för inläggande av flottör i
smides-fyr vid uttorkning, utan skall detta ske på pannmuren.
Genom Roslags bergslag.
»Kusinernas resa» år 1807.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Bland handskrifter i Lunds universitetsbibliotek
finnes en volym i kvart, gemenligen kallad »Kusinernas
resa». Den har till författare myntguardieren Petter
Jacob Hjelm. Denne var son till kyrkoherden i
Göte-ryd, Småland, Erik Hjelm och Cecilia Gistrenius. Han
var född 1746 och dog 1813 som myntguardier och
ledamot av Vetenskapsakademien. Den andre kusinen var
professorn Johan Henrik Gistrén, som blev student vid
Lunds universitet, sedermera professor i Stockholm och
avliden där 1847. Han var en på sin tid mycket ansedd
läkare. Vi låta nu den förre få ordet, angående resan
1807.
*
Denna gång voro inga vänner följaktliga utom
Staden (Stockholm), ty dels hade de alla rest bort, dels
voro de hindrade av andra göromål. Efter intagen god
frukost satte sig kusinerna i vagnen vid pass kl. 11 fm.
den 16 juli, som tycktes vara en bestämd dag att börja
deras resa. De hade föresatt sig att genomfara
Roslagen och lämnade åt ödet att bestämma vägen och
viloställen.
»Den vanlige trogne Schmidt hade makten i
händerna att bestämma om viloställena och skyndsamheten.
Roslagstullen passerades ganska fredligt och
värdshusen vid den täcka Brunnsviken förbirestes utan all
frestelse till besök. Brofogden vid Stocksund tycktes
vara litet brydd, då man tvivlade på att överfarten var
så kostbar, som han uppgav. Men han fick sin önskan
uppfylld och lät oss fara. Vi hade redan förut kommit
i sällskap med sekreteraren Liljevalck, som
promenerade på en tungfotad häst för sin hälsas skull. Han
ämnade sig till Mörby, där hans fru vistas. Ehuru vi ej sade
till vid något värdshus utan reste dem alla spotskt
förbi, så anmärkte vi dock Albano utanföi tullen i senare
år anlagt. Kräftriket är sig i alla måtto likt, Frescati
är alltid ett vackert ställe och innehaves av kronan eller
någon dess gunstling. Många nya plogland visade sig
där, så snart Ålkistan är passerad, som också borde få
ett italienskt namn, t. ex. Palestrina. Vid Tivoli eller
på Bergshammars ägor ligger kapellmästare Craus
begraven, efter eget val. På andra sidan Stocksund är
först Mörby tillhörigt lagman Lind, och varest k. sekr.
Liljevalck vistas över sommaren, sedan kommer Berga
och Danderyds kyrka. Därefter visar sig Ulriksdal på
avstånd och vägen går snart till Enebyberg, där
lagmannen och sekreteraren Sylvander bor innan man
hinner fram till Ersta och man då hunnit 1 % mil från
Stockholm.
Där voro hästar genast att tillgå. Stället såg ut som
en riktig gästgivaregård, där man skjutsar och super,
låter allt förfalla, och har så bråttom, att man kl. 1 på
dagen ej hunnit draga upp strumporna eller spänna till
skorna. Åkrar och ängar och gärdesgårdar vittnade om
försummelse och undergång. Det var rätt väl att
komma ifrån ett sådant näste utan att behöva stiga ur
vagnen. Annorledes såg det ut vid Grebylund hos
direktören Robsam, som där även inrättat en tröskmaskin
ceh mjölkvarn, som går med hästkraft. Något där
framom tager vägen av till Rydboholm, och i vägskälet
stålen sten upprest, som liknar en fjärdingsstolpe och har
följande inskrift:
Gustaf den III
gav
Säterifrihet
för Västra Arninge Rusthåll
år 1774 den 28 oktober
i dess ägares Göran Rehns
och Hans Hustrus
Rebecka Christina Kinströms
Livstid.
Hvilka reste stenen.
Stenmurar och åkerfält vittnade säkert om den flit
och kostnad, som på denna egendom blivit använd till
förbättring och utvidgande av ägorna. Gubben Rehn
lever fortfarande och njuter frukten av sitt nedlagda
arbete på västra Arninge säterirusthåll. Man reser
runt omkring gården och kommer icke långt därefter
till Ryds kyrka, som ligger nära till Rydboholm, dit vi
ämnat oss.» (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0400.html
