Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Men vi reste sn ärligen ifrån allt grälet och upptäckte
emellan de sötaste nickningar åtskilliga ställen, som
Dyvik, tillhörigt assessor Zebenius. Åter slumrade man,
nickade till och hoppade upp. »Nå, du gosse, vad är det
för en gård? Jo, den heter Mälby. Vem rår om den! Jo,
det är en herre i Stockholm, som plägar komma ut
ibland och rår om Östanå också. Han heter för resten
Hebbe. Ja, jag tror väl han gör så. Ja, så god natt igen.
Men så blir det snart morgon, och då? Hör på du! Vad
heter den där kyrkan? Hon heter Kulla. Utav bara trä?
Ja, gunås. Vem bor där bredvid? Kapten von D.» Det
var en hedersman och en nattmössa. Han gick och såg
på sitt folk, som grävit diken vid landsvägen, och fått
mycket fet jord, den han sedan förde över hela åkern
och sedermera på andra åkrar. Det var ock en förståndig
man.
Nu komma vi snart till Östanå, som också tillhör
kommerserådet Hebbes sterbhus. Där är ett vackert och
nybyggt stenhus, beläget på en höjd, som dominerar
hela trakten, och har segelleden framför sig med
parkerna och en stor trädgård, jämte en stor park med träd
ända ned till stranden. Träden i parken äro "nu så höga
att de nästan skymma bort för mycket av vattnet och
utgöras till stor del av bok. Trädgården är rik på
fruktträd av goda sorter och lämnar i år en riklig avkastning.
På ingångssidan av huset är gårdsrummet, dit man kör
upp på sidan om kullen. Mitt framför huset, där gården
slutar, äro flera avsättningar med breda trätrappor ned
till släta marken och alléen. Trapporna voro mycket
bo-fälliga och med gräs och växter överväxta, så att de
behöva snart omgöras, och det borde bli av huggen granit.
På gården äro till sist två stora flygelbyggningar. Fru
Hebbe och fru Fredenheim voro nu icke härute och den
förra har icke varit här sedan kommerserådet dog, men
i sommar väntas hon hit ifrån Tynnelsö, med hela
familjen. Trädgårdsmästaren kvarterade oss med gott
vatten och tycktes ha profiterat av sin förra husbondes
kunskaper i trädgårdsväsendet. Sedan vi besett rummen,
som voro rätt vackra, rymliga, bekvämliga och väl
möblerade i bägge våningarna, samt i översta fasaden en
dråplig utsikt, samt tillika tittat in i gubbens egen
kammare, som var ganska liten och på sitt eget vis inrättad,
men ganska anständigt, så begåvo vi oss av till vår
vagn.
Men vår stackars Schmidt hade tagit till flykten över
gärdesgården sedan lian fått en annan kusk i magen,
som körde forbandet »med rev und slet den stackars
månd», så att han kom ganska vanmäktig tillbaka och
kiev med möda upp på sin bock. »Gott straffe mik, jag
har aldrig varit ute för maken. Na så vell schall man
vell till att köra sielf, så att tarmer och lunger må
fara sin väg.»
Emellertid lämnade vi Östanå och kommo
tillbaka till Kulla kyrka, där herr komministern höll
på med sitt arbete och hade fått sällskap av en socknebo,
som varit häradsskrivare och hette Bergius, vilken var
så lik vår gode vän Lars Collin, som ett bär är likt det
andra. De smekte sina pipor och vi hälsade dem ganska
artigt, och de tillbaka på samma sätt. Den ene backen
uppför och den andre utför kommo vi snart till Vira
bruk, som även tillhörer Östanåherrskapet. Hos
traktören blevo vi väl inkvarterade och mademoisellen
serverade oss genast te, vilket vi funno gott att uppblanda
med vårt eget varav hon tycktes bliva något missnöjd.
Traktören bodde utmed strömmen, som rinner förbi
bruket och var invid alla verken äro belägna. De bestå av
allehanda ämnes- och stjärtkamrar, samt liesmeder,
jämte mjölkvarn, borr- och stålhamrar, samt slipverk. Här
tillverkades förr mycket klingor, svärd och bajonetter,
men nu är denna tillverkning obetydlig. Nu var allenast
en liten beställning av bajonetter under arbete. Liar
smidas för hand och ämnena utsträckas för hand, men
Vira liar, som förr varit mycket i rop, hava nu
förlorat sin kredit och följaktligen avsättning, varför ock
ett stort förråd ligger verket till last, så att ägaren måst
upphöra med denna tillverkning. Här är ock en
hovsla-gare och smederna göra ock fällknivar för 4 sk. stycket
med slida. Bruket ligger i Riala socken, vartill Kulla
är kapell. Vid hemkomsten var aftonmåltiden smaklig
och väl tillagad. Mademoiselles berättelse om tingen och
skrivarne vittnade om mycken erfarenhet. Men vi gingo
helt modest till sängs och spådde oss den följande dagen
regn, emedan råttorna höllo ett gruveligt colorum på
vinden och rakade ner emellan tapeterna runtomkring
sängarna. Men under den ljuvligaste sömn försvann allt
sådant.
Efter förut gjord anstalt infunno sig hästar den 18
om morgonen. Men vi kommo icke ur fläcken utan
dubbel skjuts, som i stad. »Men här är ingen stad? Men vi
bönder äro ej skyldiga att skjutsa härifrån? Och vi
resande äro ej skyldiga att bli här? Ja, så resen då.» Vi
måste skratta åt varandra. Om de resande varit bönder
hade de gjort samma påstående. På den beräkningen
kommo vi i godo överens. Innan vi reste vidare
be-sågo vi bruket grundligare och köpte en tälgkniv för
4 sk. rgd och två par bordsknivar i fodral, med gafflar,
som skänktes till matsäcken, sedan de vanliga blivit
glömda hemma. Även visades oss en silverhytta med
alla sina ugnar och tillbehör, som stod färdigbyggd, men
aldrig blivit nyttjad. Framlidne överstelöjtnanten
Fredenheim hade där ärnat att smälta den bly och
silvermalm han låtit hitföra från svartberget vid Västanfors
och låtit denna här smältas. Malmen låg i övra hyttan
till en del sovrad och sönderslagen. Byggnaden har
kostat två à tre tusen rdr rgd. Salig herren kostade mycket
på sådana experimenter och fick därav en stöt till sin
välmåga och slutligen till sin tillvaro. Med detta intryck
lämnades Vira, som var ett trevligt ställe i Riala
socken, vartill Kulla är annex. Vägen förde oss förbi
Vat-tuna, där en kungl. sekr. bodde, som var nyss
ditflyttad, som ingen visste namn på. Så kommo vi till
Pen-ningeby med sina stora oeh vackra gärden och
uppodlingar. (Forts.)
Teknisk översikt.
(Slut fr. sid. 405.)
En automobilutställning hölls i
Berlin 29 okt.—7 nov. Bland omdömena om densamma,
såsom exponent för tysk automobilism 1926,
framhålles, att den vid inbyggnader gängse motortypen för
passagerarbilar ökats till 6-cylindrig. Avvikande
härifrån äro Maybachvagnarna (27/120 hkr). Så även
Horchwerk AG:s nya 12/60 hkr 8-cylindriga motor.
Beträffande drivmekanism och utväxling söker man
förenkla manövreringen; i samma riktning går även
tekniken i fråga om startanordningarna. Härutinnan
var det särskilt en uppfinning av ingenjören Puls, som
tilldrog sig uppmärksamhet. Det anses numera
nödvändigt., att varje personbil liksom även varje snabbgående
lastbil förses med 4-hjulsbroms, för tryckolja eller
tryckluft. De lätta elektrobilarna, byggda enligt
avlidne dr-ing. Klin genbergs princip ritningar, anses vara
de modärnaste i sitt slag. Beträffande omnibussarna
söker man få vagnsbottnen så låg som möjligt.
Chr. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
