Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
industri!’! d n i n g e n i n o r d en
11
Fig. 8 a.
Fig. 8 b.
har för låg spänning men ej är helt uttömt, lönar sig
ej, utan det måste bytas ut mot ett nytt.
Anodackumulatorn däremot är i detta hänseende att
likna vid en s. k. reservoarpenna: den är dyrare i
anskaffning, men man behöver ej kasta bort den då den
är tom.
Den är sammansatt av enhetsgrupper om 5 små celler
i varje, som kombineras till batterier av önskad
spänning, från 20 till 120 voit (insatta i passande låda), så
ordnade att varje önskad delspänning lätt kan uttagas.
Denna typ (W-typen) bör helst laddas ungefär var
6:te vecka; vissa typer äro försedda med direkt inbyggd
syremätare.
Vad beträffar anordningarna för laddning må
följande anföras: finnes likström för belysningen kan man,
såsom visas i fig. 8 a, ladda glödströmsbatteriet genom
att inkoppla det i serie med en av grupperna. För detta
ändamål brytes »noll»-ledningen, dvs den sida, som är
spänningslös mot jord, vilket utprovas med en
sladdlampa (ena polen mot vatten- eller värmeledningsrör,
den andra mot ett blankt ställe å ledningen).
Polariteten provas mecl fuktat lackmuspapper, rödfärgad
fläck på papperet är + och blå fläck är -—j1 skarven
föres genom en stickkontakt, som förses med
polmärkning och här anslutes ackumulatorn, som då får ström
när belysningen användes. (De 4 voit batteriet
förbrukar minskar belysningen högst obetydligt.) En grupp
på 6 à 10 lampor, inkopplade någon timme var eller
varannan dag är fullt tillräcklig att underhålla
laddningen även hos ett batteri av den typ, som bör
användas för en 4-rörs radioapparat (18 amp. tim.). Från
tid till annan provar man med syremätaren (fig. 4)
laddningstillståndet samt överladdar batteriet någon
timme tills full gasutveckling inträder, vilket
motarbetar sulfatering. När batteriet användes för sitt
ändamål flyttas kontakten över till en ledning (av
ringledningstråd) som leder till radioapparaten, och den förra
stickkontakten kortslutes (fig. 8). I samma fig. 8 b
visas en anordning för växelvis laddning av tvenne
batterier (t. ex. ett som reserv). Denna metod att själv
ladda batteriet medför, praktiskt taget, ingen som helst
kostnad under den tid då belysningen som sådan
erfordras; sommartiden kan den ersättas genom tidvis
användande av en el. kastrull eller dyl.
För anodbatteriets uppladdning är anordningen ännu
enklare: från närmaste stickkontakt anslutes ena
ledningen till en bordsstake eller dylikt (varvid polerna
prövas som förut sagts med polpapper), i den andra
inkopplas anodbatteriet, som således kommer i serie
med lampan. Dennas storlek avpassas något så när efter
batteri- och belysningsspänningen; är batteriet på t. ex.
60 voit och belysningsspänningen 220 voit så passar
en 16-ljus k o 11 r å d slampa, vid ett 100-volt batteri
1 Obs.! Användes i st. för lackmuspapper s. k. >poolpapper>
(fenolftalein —) så är färgningen omvänd: minuspolen färgas
röd!
passar en 32-ljuslampa osv. Vid rätt inkoppling lyser
lampan svagt röd, vid felkoppling lyser den
starkare än normalt och böra då genast polerna omkastas).
Koltrådslampa är bättre än motsvarande
metalltråds-lampa; den förras negativa temperaturkoefficient är
här till fördel.
Finnes endast växelström till förfogande inkopplas en
likriktare, t. ex. »Colloid» eller »Duplex», den senare
avsedd för samtidig laddning av både anod- och
glödtråds-batteriet. En sådan uppställning visas i fig. 2. Härvid
är att iakttaga: rätt polanslutning, samt att ej
överbelasta likriktareröret- (vid Duplex användes
Wehnelt-katodrör, som ej tål vid starka eller långvariga
överbelastningar) .
Innan vi avsluta denna orienterande översikt skall
några ord till varning för de så kallade »hemliga»
tillsatser, som på senare tid utpuffats i handeln. Professor
Kurt Arndt har i ETZ nr 32, 1926, meddelat några
iakttagelser beträffande dessa medel, som erbjuder en
hel del av intresse. Fabrikanterna av dessa medel synas
ofta (kanske ofta med rätta?) sätta en otrolig lit till
folks godtrogenhet. Så säges uttryckligen i fråga om ett
av dessa: »Med denna lösning (1 kg »Lightning
Electro-lyt») i 8 kg dest. vatten och 6 hg svavelsyra 1,84 sp. v.
beskickas det tömda och sköljda batteriet, s o m d ä
r-igenom laddas och är färdigt till
användning!
Professor Arndt säger med rätta, att dylika
påståenden borde utan vidare kunna förvisas till fantasins
värld; men mången är nu en gång så beskaffad, att han
hellre tror på en »patentmedicin» än på de legitima
medlen. Han har därför underkastat fyra av dessa utpuffade
tillsatsmedel (han namnger: Lightning Electrolyt,
To-niolite, Elektrofiat, Radiolite, samt dessutom ett annat,
»Batterieschutz» avsett att böta förstörda celler) och,
i sammandrag, funnit följande: I allmänhet innehöllo
medlen substanser, som direkt eller indirekt höjde
syre-koncentrationen utöver den tillåtna normala: detta
medför i första hand att spänningen stiger (så att ev.
inkopplade lampor lysa starkare!) samt att ett delvis
urladdat batteri skenbart avger mera ström, som dock
sedan vid nästa uppladdning måste återföras cellen.
Dessutom förkortar den högre syrehalten batteriets
livslängd i mycket hög grad. Slutligen är proportionen: det
begärda priset—självkostnaden alldeles orimlig; han
anger denna i den ovan uppräknade ordningen: (i tyska
mark) 1 = 18,00/0,70, 11 = 3,25/0,30, III = 10,00/0,10,
IV = 16,00/0,30 och V = 3,00/0,10 (när således för satsen
begäres 18 mark, kostar ingredienserna, enligt
Kalil-baums lista, 0,70 mark).
Att ingå på några kommentarer över dessa
förhållanden synes vara fullständigt överflödigt, det ovan sagda
torde vara tillräckligt. Anskaffas batteriet från en
gammal väl känd fabrikant, såsom Tudor, Varta, »A.F.A.»
eller därmed likvärdig och följas finnans instruktioner
så får man det mesta ur detsamma.
Joh. Härden.
Telefonbrist i Frankrike. En del statistiska siffror
ha publicerats, meddelas i G. H. T. av dess
Pariskorrespondent, som belysa telefonens ringa utbredning i
Frankrike. Hela departementet Tarne-et-G-aronne har
944 apparater, vilket gör 2 per tusen innevånare eller
lika mycket som för republiken Equador. Uti 37
departement är antalet telefoner mindre än en per hundra
invånare. Främst kommer Paris med 65 per tusen,
därefter Marseille med 21 och Strassburg med 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
