- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
54

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

INDUSTRITID NINGEN NORDEN

När Turpin år 1889 hade sin melinitupplinning klar,
var hans uppfinnareanseende befäst genom bl. a. de
båda andra här nämnda uppfinningarna.
Färgnings-metoden hade år 1877 belönats med Montyon-priset
och den nya kanontypen hade Turpin fått färdig år
1881.

Men det är meliniten, som mest gjort Turpin känd
och detta i synnerhet genom det bittra öde, som
uppfinningen vållade Turpin personligen. Franska staten
tillerkände honom visserligen 250 000 francs för
densamma, men han tilläts ej utöva uppfinningen, av det
skäl — såsom uppgives — att han ej avlagt
erforderliga examina (!). Man ansåg tydligen 15 års
laborant-verksamhet med erkända uppfinningar som resultat —
den sista värderad till dessa 250 000 francs — såsom
mindervärdig i jämförelse med det pensum en
examens-procedur på några dagar skulle hava bestyrkt. Till på
köpet bestred man Turpin uppfinnareäran, menande
att denna egentligen tillkom det franska artilleriets
ingenjörer.

Turpin ville inte finna sig häri, utan väckte
rättegång; han lär för övrigt ha upptäckt, att en officer

förrått hemligheten till England. Måttet blev
emellertid rågat för Turpin, då han begick den oförsiktigheten
att utge en broschyr om saken: »Hur man bestal mig
på meliniten». Nu blev det Turpin, som anklagades
för yppande av hemligheter, viktiga för försvaret. Han
dömdes till 5 års fängelse.

Allmänna opinionen var dock på Turpins sida, och
efter 2 år blev han frigiven. Genom förnyad prövning
inför domstol, 1912, erkändes Turpin som melinitens
uppfinnare och tilldömdes ett skadestånd på 10 000
francs. Men det dröjde ända till år 1925, innan
uppfinnaren fick sin fulla upprättelse, då nämligen franska
staten tillerkände Turpin en årlig livränta på 25 000
francs »för de stora tjänster han gjort fäderneslandet».
Meliniten lär ha spelat en betydande roll i de franska
operationerna under världskriget. Det förefaller som om
upprättelsen kom något sent.

Alltså en Dreyfusaffär i sitt slag, kan man nästan
säga.

Turpins uppfinnareöde är lärorikt, ej mindre för det
allmänna än för den enskilde uppfinnaren.

Chr. S.

Wilsons & Rees’ fuktighetsindikator för pappersmaskiner.

En apparat för indikering och eventuellt även för
registrering av fuktighetshalten — jämväl variationer
i denna — i en pappersbana under dess passage genom
en pappersmaskin har uppfunnits av amerikanerna E.
J. Wilson och E. A. Rees.

Apparaten är av det slag, som består av en
galvanometer inkopplad i en elektrisk strömkrets, vilken även
omfattar tvenne elektroder anordnade på ömse sidor
om pappersbanan, så att strömmen kan passera från
den ena elektroden till den andra genom den tunna
pappersbanan, vars motstånd varierar med
fuktighets-halten däri och sålunda bestämmer galvanometers
utslag.

Uti fig. 1 är den nedre valsen i virapressen
betecknad med 4, och den övre filtklädda valsen i samma
press, som avlägsnar en del av vattnet i massan och
pressar banan tillsammans till ett kompakt ark, är
betecknad med 6. Den ändlösa pappersbanan S
passerar från virapressen till den första pressen tillhörande
filten 8, medelst vilken den införes mellan den övre
valsen 10 och den undre valsen 12 i sistnämnda press,
i vilken en del av kvarvarande fuktighet avlägsnas
genom den övre valsens tryck, som kan regleras på
vanligt sätt. Filten uppbäres av stödvalsar 14 och en
sträckningsvals 16. vilken kan inställas för sträckning
av filten. Den våta pappersbanan passerar från
pressvalsarna över en av metall utförd styrvals 18 till
filten 8 och pressvalsarna 10 och 12 i andra pressen, i
vilken ytterligare en del av fuktigheten avlägsnas
från pappersbanan. Från sistnämnda pressvalsar
passerar pappersbanan över en metallisk styrvals 18 till
en tredje press, i vilken ytterligare en del av fuktig-_
heten avlägsnas medelst valsarna 10. 12 och filten 8.
Från sistnämnda press går pappersbanan till
torkanordningen, vars första och sista cylinder visas i
figuren betecknade med 20 resp. 22.

För uppfinningens tillämpning vid en
pappersmaskin i enlighet med fig. 1 äro anordnade elektroder för
ledande av ström från ena sidan till den andra genom

pappersbanan, och en i strömkretsen inkopplad
galvanometer angiver eventuellt under samtidig registrering
pappersbanans fuktighetshalt och variationer däri då
pappersbanan lämnar virapressen, efter varje
efterföljande pressningsoperation samt sedan den lämnat
torkcylindrarna, så att varje del av pappersmaskinen kan
inställas för att som resultat lämna en pappersbana,
som just innehåller den fuktighetshalt, vilken
resulterar i det mest effektiva användandet av
ifrågavarande del av maskinen. Såsom av fig. 2 framgår kan
den elektrod, som befinner sig på pappersbanans
undersida, utgöras av en metallvals, vilken i banans
tvärriktning sträcker sig från den ena kanten till den
andra, och vid uppfinningens tillämpning kunna
redan förefintliga, metalliska styrvalsar — om cle äro
lämpligt placerade — användas för detta ändamål.
I annat fall kan en särskild metallvals, såsom visat
vid 24 mellan virapressen och första pressens filt,
anordnas för anliggning mot pappersbanans undersida.
Den övre elektroden, som befinner sig på
pappersbanans översida (fig. 2) består av en kort metallrulle
26 anordnad så, att den anligger mot pappersbanan
ovanför valsen 24, dvs så att elektroderna äro skilda
åt medelst den mellan dem framförda pappersbanan.
Rullen 26 är monterad å en arm 28 av isolerande
material, och dess lager äro medelst en ledningstråd 30
förbundna med en fästtapp 32. Denna är
förbunden med ledningen 34 i en elektrisk strömkrets,
som går genom en med 36 betecknad strömkälla och
en som indikator eventuellt i förbindelse med
registrering tjänande galvanometer 38, vilken är känslig för
variationer i det av pappersbanan alstrade motståndet
mot den elektriska strömmens passage därigenom, och
som följaktligen även är känslig för variationer i
fuktighetshalten i pappersbanan. Valsen 24 kan
inkopplas i den elektriska strömkretsen genom att
ledningstråden 34 anslutes till maskinstativet. Galvanometern
kan vara en registrerande ohm-mätare eller volt-mätare,
visad vid 38, och som är försedd med en registre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free