Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
INDUSTRITID NINGEN NORDEN
Såsom nämnts kan man också framställa en
kontinuerlig elektrod. Detta tillgår på så sätt, att när en
elektrod, som framställts på ovan angivet sätt, är
tillräckligt förbrukad, tillfogas ett nytt stycke mantel
upptill antingen genom svetsning eller nitning.
Därefter inpressas ny elektrodmassa i manteln och
elek-trodhållaren 7 drages upp och fästes vid den nya
manteln.
För att få god mekanisk och elektrisk kontakt
mellan manteln och elektrodmassan äro radiala ribbor 11
anbringade i manteln, vilka på passande avstånd kunna
vara försedda med utsprång 12, ävensom med hål, på
resp. i vilka elektrodmassan ytterligare kan fästa sig
På detta sätt erhålles en god kontaktyta mellan manteln
och elektroden. Vidare uppnås den stora fördelen att
kontakten blir något elastisk, och detta är av vikt på
grund av att manteln och elektrodmassan hava olika
värmeutvidgningskoefficient.
Under upphettningen utvidgar sig metallmanteln
mera än elektrodmassan. Om därför icke några
särskilda åtgärder vidtoges, skulle elektroden komma att
»slå sig» ganska mycket, vilket skulle resultera i
sprickbildning. Denna olägenhet kan bortelimineras
utan användning av en elastisk kontakt genom att
elektroden, såsom ovan nämnts, innan den införes i den
elektriska ugnen, brännes vid en relativt låg temperatur
av 600—800° C. Därigenom får elektrodmassan
tillräcklig fasthet att motstå den utvidgning av manteln,
som äger rum, när elektroden utsättes för högre
temperatur i den elektriska ugnen. Samma resultat kan
uppnås genom tillräcklig kylning av manteln så att
denna hålles relativt kall, till dess elektrodmassan är
tillräckligt bränd. I detta fall kommer nedre delen av
elektroden och manteln omkring densamma att ha
mycket hög temperatur, men då elektroden är fast på detta
ställe förorsakar utvidgningen av manteln inga
ölägenheter. I vissa fall kan det vara fördelaktigt att kyla
elektrodhållaren medelst vatten, som får cirkulera
genom rören 13.
Manteln kan tillverkas av metallplåt, såsom vanlig
järnplåt. Det har befunnits, att för en elektrod, som
har en diameter av 600 mm, ocli som genomlöpas av
en ström på 15 000 ampère giver en mantel av
järnbleck av 1—1,3 millimeters tjocklek tillfredsställande
resultat. Manteln kan lämpligen förses med ett antal
små hål, varigenom den gas, som bildas vid
bränningen, kan bortgå.
(Enl. sv. patentet nr 62345.) K. Nn.
Transport av ett 260 tons
stenblock.
Enligt anordningar av norsk ingenjör.
En ganska ovanlig transport har just verkställts i
Norge, nämligen av en väldig stenpelare, som den
bekante bildhuggaren Vigeland behövde för en
skulpturgrupp. Konstnären önskade att göra pelaren av ett
enda stenblock. De behövliga dimensionerna voro 17
meter i längd, 2,67 meter i fyrkant vid basen och 1,95
meter vid toppen. Vikten var 260 ton. Ett lämpligt
block utsprängdes i N. S. Beers stenbrott nära
Fre-drikshald. Därifrån måste det föras 129 kilometer till
sjöss och sedan transporteras landvägen två och en halv
kilometer till platsen för uppställandet. Det lägsta
anbudet på transportkostnaden — vilket också antogs
Transportanordningen för 260-tons monoliten.
— eller 74 000 kronor avgavs av ingenjör H. Eeg
Henriksen. Det högsta anbudet var 286 000 kr.
Sjötransporten verkställdes med tillhjälp av ett
ramverk, placerat på två pråmar om 200 tons kapacitet
vardera. Den intressanta delen av transporten var
emellertid den, som skedde landvägen. Anordningarna
framgå av ovanstående fotobild. En stålbock placerades
gränsle över stenblocket, med ett ben på vardera sidan.
Bocken var 7 meter hög, och från dess topp hängde
länkar, som förenats med punkter på blockets
undersida. Länkarna voro försedda med höger- och
vänster-gängade skruvar för längdjustering. Under de nedre
ändarna av vartdera av bockens ben befann sig en
cylinder, uppburen av en på marken vilande platta.
Cylindrarna voro monterade på tappar, så att de kunde
svängas i färdriktningen. Bockens ben uppburos av
cylindrarnas kolvar. Anordningen drevs av hydraulisk
kraft från en elektrisk motor.
För att flytta stenblocket svängdes bocken i en
lutande ställning, pumpen startades och kolvarna lyfte
bocken. Till följd härav överflyttades vikten
småningom till länkarna och blockets tryck på. marken
lättade, i det att tyngden överflyttades på plattorna.
Blockets friktion med marken minskades därigenom så
mycket, att den horisontella kraftkomponenten kunde
röra det framåt utan att lyfta det. Rörelsen
underlättades genom att stenen låg på stålbjälkar, som
vilade på rullar, vilka i sin tur rullade på stålräls. Vid
varje lyftning rörde sig stenen halvannan meter
framåt. Den behövliga arbetsstyrkan var endast sex man.
Det kan vara intressant att jämföra Oslomonoliten
med Luxorobelisken i Paris och Cleopatras nål i
London. Luxorobelisken är 22,5 meter lång och väger 225
ton. Dess transport från Egypten till Paris (1831)
krävde sju år. Cleopatras nål, som fördes till London
1877—78, är 21 m lång och väger 186 ton. H. W.
Beskattningsbördan på den svenska industrin.
Docenten Erik Lindahl har på uppdrag av Sveriges
industriförbund utarbetat en jämförande undersökning
av industrins beskattning i Sverige och utlandet,
vilken nyligen överlämnats till finansministern. Hr
Lindahl konstaterar, att den svenska industrin i
skattehänseende är ogynnsammare behandlad än industrin
i många konkurrensländer. Kunde industrins skattebör- ’
da lättas genom en sänkning av dubbelbeskattningen
för bolagsvinster, skulle, framhåller han, utsikterna
ökas för en industriell expansion, varigenom landet
skulle bättre kunna utnyttja sina naturtillgångar, sin
tekniska sakkunskap och sin arbetskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
