Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
INDU STRITIDNINGEN NORDEN
nom trumman 42 inskjutet och med densamma
roterande rör 49.
Fig. IV åskådliggör ifrågavarande anordning för
införing av kväve i chargen i en
elektriskt upphettad nitrid e ringsugn. Denna
ugn består av en liggande roterande elektrodugn 50
med konaxialt tillbyggda trummor 51 och 52.
Anordningen för kvävetillförseln utgöres av i elektrodugnens
ena vägg insatta formor 53, vilka äro förbundna med
ett samlingsrum 54 i förening med kvävetilledningen
55, väsentligen såsom i fig. I och II.
Nitrideringspro-cessen utföres sålunda: I trumman införes materialet
för behandlingen tillsammans med kol samt förvärmes
av den vid processen bildade koloxiden under
framrull-ningen till elektrodugnen. Därstädes försiggår
nitrid-bildningen under upphettning samt tillföring av kväve i
chargen. Den erhållna produkten avlägsnas genom
trumman 52. Kvävet isoleras på vanligt sätt,
(Sv. p. nr 62419.)
K. Nn.
Lagförslagen rörande kollektivavtal och arbetsdomstolar.
På grund av K. m:ts beslut den 29 januari 1926
tillsattes den s. k. arbetsfredsdelegationen, sammansatt
av nio ledamöter, varav chefen för
socialdepartementet, landsorganisationen och svenska
arbetsgivareföreningen skulle utse tre vardera, Till kommissionens
ordförande förordnades till en början advokaten E.
Löfgren, vilken efter sin utnämning till
utrikesminister efterträddes av landshövdingen II. Elmquist. Av
departementschefen insattes för övrigt i delegationen
generaldirektören G. Huss och förlikningsmannen,
professor S. Wallengren, av landsorganisationen herrar A.
Thorberg, E. Johansson och -/. O. Johansson samt av
svenska arbetsgivareföreningen herrar Hj. von Sydow,
S. Edström och I. Swartling (den sistnämnde
sedermera avliden och ersatt med herr I. Larson).
Efter arbetsfredsdelegationens tillsättande ingick
1926 års riksdag till regeringen med en ny
framställning om lagstiftningsåtgärder till arbetsfredens
bevarande, efter motioner av bl. a. herrar Carl Ekman och
Löfgren. Från riksdagens sida gjordes härvid gällande,
att även om vid denna lagstiftning en viss hänsyn
borde tagas till arbetsgivar- och
arbetarorganisationernas åskådningar, så borde dessa dock icke få bliva
utslagsgivande i frågan, utan hänsyn även tagas till
samhällets intresse i dess helhet.1 Ur denna synpunkt
ifrågasattes, huruvida den ordning, vari
utredningsarbetet bedreves genom niomannadelegationen, vore den
mest lämpliga för erhållande av ett snabbt resultat. —
1 anledning av riksdagens skrivelse förhörde sig
chefen för socialdepartementet under sommaren och
hösten 1926 hos delegationen om tidpunkten, då
utredningen kunde beräknas föreligga färdig, och
igångsattes jämsides härmed under hösten inom
departementet en förberedande utredning rörande möjligheten att
för nästkommande riksdag kunna framlägga förslag
åtminstone angående frågan om lagligt avgörande av
rättstvister i samband med kollektivavtal. Strax före
julen anmäldes från delegationen, att det visat sig icke
vara möjligt att, som tidigare ställts i utsikt, avsluta
arbetet före årets utgång, utan att resultaten av
delegationens utredningar kunde föreligga först i ma.rs
1927. Inför denna situation beslöt regeringen, som icke
ville avstå från möjligheten att kunna förelägga 1927
års riksdag det ifrågavarande ärendet, att uppdraga
åt de två av regeringen utsedda ledamöterna av
arbetsfredsdelegationen Elmquist och Huss att jämte
ordföranden i centrala skiljenämnden A. Lindhagen inom
socialdepartementet biträda vid fortsatt behandling av
1 Kurs. av I. N:s red.
2 Den tredje av regeringen förordnade ledamoten professor
Wallengren, hade tidigare på grund av annat offentligt uppdrag begärt
entledigande från ledamotskapet i delegationen.
frågan om rättslig reglering av det genom
kollektivavtal uppkommande förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare.2
Regeringens beslut, som tillkännagavs genom
utdrag-ur statsrådsprotokollet den 30 december 1926, kom att
leda till en sprängning av arbetsfredsdelegationen.1 Den
13 januari 1927 meddelade nämligen de tre av
lands-sekretariatet utsedda delegationsledamöterna, att de
under nu inträdda förhållanden vore förhindrade att
vidare taga del i delegationens arbete.
Efter clet delegationen härigenom blivit urståndsatt
att på avsett sätt fullgöra det förelagda uppdraget,
har K. m:t den 20 januari 1927 uppdragit åt cle
kvarvarande regeringsrepresentanterna herrar Elmquist och
Huss att skyndsamt fullfölja och avsluta cle av
delegationen föranstaltade specialutredningarna rörande
vissa faktiska förhållanden av betydelse för
arbetsfreds-frågans belysande.
Samma dag, som detta förordnande meddelades —
den 20 januari — överlämnades till regeringen den
enligt beslutet den 30 december inom
socialdepartementet verkställda utredningen, vilken resulterat i tvenne
lagutkast, rörande kollektivavtal och arbetsdomstolar,
jämte därtill hörande motivering. Innehållet i dessa
lagförslag är i korthet följande.
Enligt utkastet till lag om kollektivavtal
förstås med sådant avtal ett av arbetsgivare eller
förening av arbetsgivare med fackförening eller annan
dylik förening av arbetare slutet avtal om villkor, som
skola lända till efterrättelse beträffande
arbetsanställ-ning, eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare
cch arbetare. Kollektivavtal kan även träffas av
förening eller förbund av flera föreningar av
arbetsgivare eller arbetare. Utkastet behandlar ej frågan, vilka
som äga ingå kollektivavtal. Det stadgas endast, att
om kollektivavtal slutes, lagens bestämmelser skola
tillämpas därpå. Kollektivavtal är bindande, förutom
för dem som slutit avtalet, jämväl för medlem i
förening, som slutit detsamma. Om mellan arbetsgivare
cch arbetare, som äro bundna av samma
kollektivavtal, träffats överenskommelse, som strider mot
kollektivavtalet, är överenskommelsen utan verkan.
Under den tid kollektivavtal är gällande, må ej
arbetsgivare eller arbetare, som äro bundna av avtalet,
vidtaga arbetsinställelse (lockout eller strejk),
blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig åtgärd, vare
sig på grund av tvist om avtalets fullgörande eller om
dess giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller för att
åstadkomma ändring i avtalet eller för att genomföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
