- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
76

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

INDU STRITIDNINGEN NORDEN

Ut övningstvånget och föranvändarerätten.

Framställning till regeringen från Svenska uppfinnareföreningen.

Vid sammanträdet den 25 februari beslöt Svenska
uppfinnareföreningen enhälligt, sedan ärendet tidigare
varit föremål för överläggning, till K. m: t ingiva
följande skrivelse.

Till Konungen.

Svenska uppfinnareföreningen, som tagit del av en
av Svenska nationalkommissionen för internationella
näringsfrågor under föregående år till Eders K. m:t
ingiven framställning om vidtagande av åtgärder med
avseende å vissa patenträttsliga frågors internationella
ordnande, har funnit de synpunkter, som framförts i
nämnda framställning, vara synnerligen
beaktans-värda.

Föreningen vill kraftigt understryka uttalandet om
önskvärdheten av, att i utlandet gällande bestämmelser
om utövningstvång bli mildrade. Det i Sverige
tillämpade systemet med tvångslicens är givetvis att
föredraga framför sådana bestämmelser, enligt vilka ett
patent kan bli förverkat på grund av underlåtenhet att
inom vederbörande land utöva uppfinningen. Men
några betänkligheter synas ej kunna möta mot att
Sverige frångår även denna form av utövningstvång,
om därigenom förmåner för svenskar kunna vinnas i
fråga om utövningstvångets mildrande i andra länder.

Vad angår möjligheten att grunda föranvändarerätt

under prioritetstiden, finner föreningen denna
möjlighet vara ägnad att i hög grad förringa värdet av den
för uppfinnarna synnerligen betydelsefulla
prioritetsrätten. Om också nämnda möjlighet i enstaka fall kan
vara till fördel för svenska näringsidkare, kan detta
dock icke i nämnvärd mån motväga de nackdelar, som
det för svenska uppfinnare innebär, att behöva i fråga
om sökandet av patent i utlandet räkna mecl riskerna
härutinnan.

Svenska uppfinnareföreningen vill därför i
anslutning till ovannämnda framställning i underdånighet
hemställa, att, om och när tillfälle därtill yppas,
åtgärder måtte vidtagas för att på reciprocitetens grund
i utlandet åvägabringa förmåner för svenska
uppfinnare i här ifrågavarande avseende samt att ej något av
vad som från svensk sida lämpligen kan åtgöras för
att förbereda och underlätta sådana åtgärders
vidtagande måtte underlåtas.

Stockholm den 25 februari 1927.

Underdånigst
För Svenska Uppfinnareföreningen:
C. A. Hult,

ordförande.

G. Westberg,
sekreterare.

Den modärna järnvägsstationen.

Stundom, när jag spankulerat under väntan i och
omkring något
resandepersonmottagningsochavstignings-järnvägsstationshus — ack. giv oss ett kortare ord.
exempelvis något lika kort som yankees’ »depot»! — i
Sverige, på kontinenten eller i USA, har jag undrat
över, varest det verkligt modärna
resandepersonmottag-ningsochavstigningsjärnvägsstationshuset — hädanefter
i denna lilla skiss för enkelhets skull oegentligt kallad
»järnvägsstationen» — är till finnandes.

Välvilliga läsare komma måhända att posta mig
beskrivningar och kanske ritningar över
järnvägsstationen den och den, varest de modärnaste anordningar stå
den resande allmänheten till buds. Men för all del, det
är inte sådana jag åsyftar, — nej, det är något vida
mer.

*



Smärre järnvägsstationer, alltså i mindre samhällen
där avstånden äro små och människomyllret just intet
myller alls, kunna vara bra som de äro, åtminstone så
ändamålsenligt som de hållas i Sverige. Men de
större centralerna är det över lag klent beställt med.
Tjr som envar vet: där fattas åtskilligt av det som den
resande behöver — vare sig han ditkommit från något
husnummer i staden för att avresa från orten eller han
under genomresa pauserar och för några minuter
lämnar sin plats i kupén.

En sådan större järnvägsstation är egentligen att
betrakta såsom ett helt litet samhälle för sig, där mer

eller mindre viktiga förnödenheter och rekvisita böra
vara tillgängliga för den resande. Har han eller hon
vid avfärden från hemmet eller hotellet glömt någon
sak, ej hunnit med inköp av någon för resan viktig
effekt, eller träffas man av en malör i fråga om
klädseln eller av ett plötsligt illamående, så kunna de
minuter man har på sig å järnvägsstationen icke erbjuda
den minsta chans till missödets reparerande, utan man
står där så vackert. — kanske till och mecl inför tvånget
att inställa resp. avbryta resan. Var och en som fattat
beslut att med viss tåglägenhet företaga en resa,
måhända av tvingande orsaker hänvisad till just den
tåg-lägenheten, och alltså ombesörjt erforderliga åtgärder,
biljettköp, packning etc, har därmed i hög grad
begränsat sin rörelse- och handlingsfrihet under de
närmaste stunderna före tågets avgång. Anländ till
järnvägsstationen är den resande blott och bart en resande
och icke längre en i samhället boende eller tillfälligt
vistande individ.

För den mycket resvane äro beträngda, fatala
situationer inför tågets avgång givetvis sällsynta, men för
andra och de flesta yppa sig sådana trångmål icke så
sällan — som man vet. Storstadslivets brådska har
skapat en miljö av glömska eller underlåtenhet för en
mängd detaljer, eller helt enkelt av oförmåga »att
tänka på allt». Känner man igen sig?

Inför dessa allmänna erfarenheter måste man fråga:
Kan icke den stora järnvägsstationen inrättas
ändamålsenligare för de resande?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free