- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
182

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

INDU STRITIDNINGEN NORDEN

vissa av arbetspersonalen påkallade förbättringar vid
andra traverser än den, där olycksfallet skedde.

Olycksfallet inträffade vid 7-tiden på morgonen
ander växlingsarbete på en bangård. E liade ställt sig på
maskinplogen med ryggen vänd mot loket. En annan
bromsare N stod framme vid de fem järnvägsvagnar,
som skulle kopplas till lokomotivet. Som N märkte, att
lokomotivets fart var för stor, signalerade han med sin
handlykta först »sakta» och sedan »stopp», utan att
detta beaktades av lokomotivföraren. Strax därefter
tornade lokomotivet i vagnarna med så stark fart, a-tt
buffertspindlarna kröktes och vagnarna stöttes fram
ett 20-tal meter. Efter kollisionen stannade lokomotivet
omedelbart, och E kiev ned från detsamma, jämrande
sig starkt över de skador, han erhållit vid
sammanstötningen. Han fördes därefter till lasarettet, där han
samma dag avled.

Enligt lokomotivförarens uppgift hade denne ej
uppfattat bromsarens signal på grund av från lokomotivet
utströmmande ånga. Matarventilen i injektorn hade
nämligen hängt upp sig, så att vatten och ånga
strömmat ut ur spillröret och hindrat utsikten. Belysningen
på bangården hade släckts klockan V, 7 f. m., och det
var då ännu mörkt, vilket torde varit en bidragande
orsak till olyckan. De fem vagnarna stodo i en kurva.
Hade spåret varit rakt, skulle ej olyckan kunnat
inträffa enligt lokomotivförarens uppfattning.

I glödgningsverket för kromstål vid ett större
järnverk inträffade en dödsolycka till följd av förgiftning
av masugns g as.

Masugnsgasen, använd bl. a. till uppvärmning av
ugnarna i glödgningsverket, har normalt ett tryck av
ca 50 mm vattenpelare. Vid olyckstillfället var
gastrycket på grund av vissa tillfälliga omständigheter,
ugnseldaren ovetande, stegrat till 120 mm vattenpelare.

Glödgningsugnarna skulle på söndagseftermiddagen
påeldas. En eld av spånor och ved hade uppgjorts i
ugnarna, och därefter skulle masugnsgasen insläppas
däri. För att dessförinnan verkställa utblåsning av den
i gasledningen till ugnarna befintliga luften öppnade
eldaren L en vid sidan om ugnarna belägen luftventil
och gick sedan till den ca 200 m från nämnda ventil
belägna huvudventilen och öppnade denna. Gasen
brukar därvid gå fram i ledningen till ugnarna med en
hastighet så pass liten, att eldaren hinner gå tillbaka
till luftventilen vid ugnarna, innan gasen nått
densamma. Då gasen vid luftventilen visar sig med gråaktig
färg, är luften utdriven ur gasledningen. Först då får
denna ventil slutas, och gasen ledas in i ugnarna. Till
följd av det vid detta tillfälle exceptionellt höga trycket
hos gasen hade denna vid L:s framkomst till
luftventilen redan börjat med stor häftighet strömma ut ur
ventilens 30 cm vida utlopp, varför L stupade några
få meter från ventilöppningen.

Järnverkskemisten framhöll, att gasens dödliga
inverkan kunde bero på förekomsten av cyan. Däremot
anser yrkesinspektören cyans förekomst eller frånvaro
i förevarande fall av underordnad betydelse, då
masugnsgasen i och för sig är fullt tillräcklig att verka
omedelbart dödande i fall som det föreliggande.

Yrkesinspektören framhåller såsom alldeles
förkastligt att släppa ut masugnsgas i en arbetslokal — om
ock endast för prov — och särdeles förkastligt i detta
fall. där ifrågavarande luftventil var belägen på en
trång plats mellan en av ugnarna och väggen.
Luftventilen är numera försedd med en rörledning, som letts

genom väggen ut i det fria, och gaserna avledas
sålunda vid utblåsningen till fria luften.

Yrkesinspektören har anmodat arbetsgivaren att med
rörledning till det fria förbinda alla sådana gasutsläpp,
som utmynna i arbetslokal, varvid början omedelbart
skall göras vid utlopp, belägna å trånga ställen.
Vidare har understrukits vikten av att två personer hela
tiden följas åt vid gasens pådragning i ledningarna
och dess intagande i ugnarna. Även har tillråtts, att
vederbörande eldare erhålla sådan undervisning i
tryckdiagrammens avläsande, att de kunna se, när fara till
följd av exceptionellt högt tryck hos masugnsgasen
föreligger.

Faran av att intaga gasen i ugnarna, innan luften
i gasledningen fullständigt utdrivits, påvisas genom en
gasexplosion, som, några månader tidigare inträffade i
ifrågavarande rörledning, varvid densamma bröts av
och fullkomligt utslätad kastades till golvet. Någon
personlig skada vållades ej, enär explosionen inträffade
nattetid.

(Forts.)

Internationella aktualiteter på industriella
rättsskyddets område.

(Forts. fr. sid. 179.)

Av övriga resolutioner sakna åtskilliga motsvarighet

i våra författningar och böra icke heller enligt
ämbetsverkets mening däri intagas. Visserligen kunna dessa
resolutioner innehålla ändamålsenliga och praktiska
dispositioner; men ämbetsverket håller före, att de icke
lämpa sig att uppställas såsom absoluta fordringar,
vilkas icke-uppfyllande skulle föranleda, att
ansökningen förklarades förfallen. Däremot har ämbetsverket
för avsikt att undersöka, huruvida eller i vad mån
dessa resolutioner lämpligen skulle kunna upptagas i
ett ämbetsverkets cirkulär såsom önskemål vid
patent-ansökningars redigering.

Till denna, kategori torde följande resolutioner kunna
hänföras:

II. 1 a) delvis och e).

IV. 1, 2, 3, 4 utom sista punkten. 7, 8, 9 och 10.

V. 2 sista punkten. 3 sista punkten. 5, 7, 8 första
och andra punkterna, 9 och 10 delvis (angivande av

totalantalet, blad jämte numret å bladet i fråga).

*



Slutligen är det en del resolutioner, vilka redan nu
i huvudsak hava sin motsvarighet i svensk
lagstiftning.

Resolutionerna under I motsvaras av stadganden i

4 § 1 mom. patentförordningen och 1 § kungörelsen
den 31 december 1895.

Av nämnda resolutioner innehåller en den
bestämmelsen, att ansökningen och de bilagor, som angivas
under III, skola vara avfattade på det eller på ett
av de språk, som äro för sådant ändamål medgivna i
det land, där ansökningen göres. De under III
angivna bilagor, som kunna i detta sammanhang komma i
betraktande, äro beskrivning, fullmakt, förteckning å
ingivna handlingar och eventuellt bevis om erlagd
ansökningsavgift.

Enligt nyssnämnda kungörelse skola ansökning om
patent och alla övriga handlingar, som inlämnas i
patentärenden, vara avfattade på svenska språket eller,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free