- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
183

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183 INDU STRITIDNINGEN NORDEN



om de äro avfattade på annat språk, åtföljda utav en
av notarius publicus bestyrkt översättning till svenska,

Det skulle kunna synas, som om fordringarna enligt
de svenska bestämmelserna vore strängare än
fordringarna enligt Bernresolutionen. Så torde emellertid icke
vara förhållandet. I det ursprungliga förslag, som
förelades Bernkonferensen, saknas varje bestämmelse
angående det språk, varpå ansökningshandlingarna skulle
vara avfattade. Uppenbarligen torde det hava ansetts
självklart, att detta språk skulle vara det lands, där
ansökningen gjordes.

Införandet ibland Bernresolutionerna av
ifrågavarande bestämmelse föranleddes av det förhållandet, att
vissa länder gåvo sökanden valfrihet mellan två eller
flere språk beträffande ansökningens redigering, vare
sig det gällde flera jämnställda nationella språk eller
det var fråga om ett eller flera utländska språk, som
det enligt vederbörande patentmyndighets reglemente
var tillåtet att använda vid avfattandet av
patentansökningar, såsom exempelvis franska språket i Portugal.
(Se La propriété industrielt No. 11 för år 1926.)

II. 1. a—d) (delvis) och f).

Motsvarande bestämmelser återfinnas i 4 §
patent-förordningen och 2 § kungörelsen den 31 december
1895. Såvitt nämnda resolutioner sakna motsvarighet
hos oss, äro de förut behandlade.

II. 2. andra stycket. Denna bestämmelse tillkom
efter proposition av den svenska delegationen.
Nämnda proposition överensstämde med motsvarande
stadgande i 1 § kungörelsen den 31 december 1895 enligt
dess lydelse i kungörelsen den 15 april 1921, givetvis
utom vad anginge de danska och norska språkens
undantagsställning. Den vid konferensen beslutade
av-fattningen av ifrågavarande bestämmelse skilde sig
från propositionen så till vida, att undantag från
bestämmelsens tillämpning kunde ske icke blott, såsom
bos oss gäller, om vederbörande myndighet, utan även
om den inhemska lagstiftningen sådant påfordrade. Det
svenska stadgandet är alltså liberalare för sökandena
än Bernresolutionen.

I detta sammanhang torde böra beaktas det
förbehåll, som under II. 1 a) är gjort för bestämmelser i
de länders lagstiftning, där en förklaring fordras, att
sökanden är den verkliga uppfinnaren.

I vissa länder är det endast uppfinnaren, som är
berättigad att erhålla patent. Även den svenska
lagstiftningen bygger på den principen, att sådan rätt
endast tillkommer uppfinnaren, ehuru samma
lagstiftning giver uppfinnaren möjlighet att på annan
överlåta denna sin rätt. Nyssnämnda förbehåll gäller
således uppenbarligen även de svenska förhållandena och
de därav föranledda stadgandena i 4 § 2 mom.
patentförordningen och 2 § 3) kungörelsen den 31 december
1895.

III. a—f) i den mån de ej förut behandlats,
motsvaras av stadganden i 4 § 1 och 3 mom.
patentförordningen samt 2 § kungörelsen den 31 december 1895.

IV. 4 sista punkten 5 och 6 motsvaras, i den mån
de ej förut behandlats, av stadganden i 3 §
kungörelsen den 31 december 1895.

V. 1, 2 första punkten, 3 första punkten och 10
(delvis) motsvaras, i den mån de icke förut behandlats,
av stadganden i 3 § kungörelsen den 31 december 1895.
Att enligt nämnda paragraf huvudritningen jämväl
kan vara 63 cm bred innebär en förmån för
sökandena. Orden »vid ritningens nedre högra hörn» i slutet
av 3 § 4 stycket torde lämpligen böra utbytas mot
»utanför nämnda randlinje».

V. 8 sista punkten innehåller, att figurernas
särskilda delar böra, i den mån sådant fordras, för ett rätt
förstående av beskrivningen, vara utmärkta med
samma hänvisningsbeteckningar, vilka böra överensstämma
med beskrivningens.

Då enligt 4 § patentförordningen beskrivningen skall
vara tydlig och de ritningar, som skola ingivas, äro
avsedda att tydliggöra beskrivningen, torde det i
nämnda resolution omnämnda fallet täckas av stadgandet
i omförmälda paragraf. Ifrågasättas kan, om den
detalj, varom här är fråga, lämpligen bör framhållas i
det ämbetsverkets cirkulär, varom ovan nämnts.

I slutprotokollet göres förbehåll för bestämmelse i
den inhemska lagstiftningen, att ombudet skall vara
boende i det land, där ansökningen göres. Detta
förbehåll syftar på de förhållanden, som ligga till grund
för stadgandet i 4 § 4 stycket patent-förordningen.

(Forts.)

Statsunderstöd åt hantverksmästare för
utbildande av lärlingar.

K. kommerskollegium tillkännagiver, att beviljande
av statsunderstöd för utbildande av lärlingar med
utbildningstid från tidpunkt under budgetåret 1927—1928
kommer att äga rum vid fyra särskilda tillfällen.
Ansökningstiden utgår första gången 30 juni 1927. De
därpå följande ansökningstiderna utgå resp. 30 och 31
december 1927 och 31 mars 1928. Ansökning skall
ingivas till Kommerskollegium och enligt formulär
innehålla vissa uppgifter ang. sökandens verksamhet m. m.
jämte en kortfattad plan för bedrivande av lärlingens
utbildning.

Vid ansökningen skall bifogas: 1) åldersbevis; 2)
intyg att sökanden bedriver självständig verksamhet inom
det hantverksyrke, ansökningen avser; 3) intyg att
sökanden äger sådan yrkesskicklighet och i övrigt sådana
egenskaper, att han anses kunna bedriva lärlingars
utbildande med sådan framgång, att statsunderstöd härför
bör kunna ifrågakomma; 4) skriftlig överenskommelse
(ev. bestyrkt avskrift) mellan mästaren, å ena sidan,
samt lärlingen och hans målsman, å andra sidan, ang.
lärlingens anställning, vilken överenskommelse skall
innehålla, bl. a., förpliktelse för lärlingen att besöka
för hans teoretiska yrkesutbildning lämplig skola, därest
sådan finnes å orten med understöd av allmänna medel
anordnad, ävensom bestämmelse om, vilken av
kontrahenterna skall bestrida kostnaderna för skolmateriel och
eventuella skolavgifter; 5) intyg angående lärlingens
ålder, och dessutom övriga handlingar, varigenom
sökanden vill styrka sin kompetens.

Det statsunderstödda utbildandet av lärlingar, som
avser treårig lärotid, står under tillsyn av
Kommerskollegium med biträde av ombud för Sveriges
hantverks-organisation. Understödet uppgår till 400 kr för varje
lärling och utbetalas med 125 kr efter första läroårets
utgång, 100 kr efter andra och 75 kr efter tredje
läroårets utgång, varjämte återstående 100 kr utbetalas,
sedan styrkt blivit, att lärlingen genom avlagt prov
eller på annat sätt visat sig vara utlärd i yrket.

Ansökningsblanketter och formulär till
lärlingskontrakt tillhandahållas av Kommerskollegium, Sveriges
hantverksorganisation och genom hantverksföreningarna
i orterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free