- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
189

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189 INDU STRITIDNINGEN NORDEN



Patent har nyligen sökts för en ny avfyring
s-anordning vid kulsprutor å flygmas k
i-n e i-, uppfunnen av tvenne svenskar. Anordningen är
avsedd att ersätta de nuvarande huvudsakligen på
mekaniskt system byggda. För en flygare är ett livsvillkor,
att kulkärven från aeroplanets kulspruta med absolut
precision kan slungas ut mellan varje propellerslag, så
att ej kulorna träffa propellerbladet. Detta kan
visserligen tåla upp till tio träffar, men därefter inträder
risken att bladet slås av och flygaren störtar.

Den nya konstruktionen till avfyringsanordning
uppgives vara byggd på hydraulisk verkan med enkelhet
men ock med stor sinnrikhet i systemet. Uppfinnarna
äro löjtnanten vid Smålands artilleriregemente Lars
Landin och brandmästaren vid Jönköpings stads
brandkår Per Lundgren. De ha sin uppfinning färdig i modell,
och nyligen demonstrerades den i praktiskt arbete.
Ehuru i stället för en kulspruta ett mera tungrott
kulsprutegevär användes och anordningarna i övrigt voro
provisoriska, lär apparaten ha fungerat med synnerlig
precision. Vid enstaka skott eller vid en ström på 20 skott
var precisionen densamma, och i den fanérskiva, som
användes såsom roterande propellerblad, bildade
kulkärven ett enda hål vid olika avfyringar och olika
hastigheter.

Det förväntas att uppfinningen kommer att prövas av
de militära myndigheterna,

Nyligen uppvisades i Malmö och Köbenhavn ett 1
i-tet sportflygplan av det tyska märket K1 e m
m-D a i m 1 e r. Det ø,r 2-sitsigt och har en vingbredd av
13 m och 7 ms längd. Motorn är på 20 hkr, max. flyg-

hastigheten är 120 km i timmen, bensinförbrukningen
20 liter pr timme. Maskinen visade sig mycket lätt att
manövrera. Priset uppgives vara 6 000 kr.
Demonstrationen i Köbenhavn gav till resultat, att en
flygsportklubb bildades med uppgift att till en början inköpa ett
par sådana små maskiner och anordna förarekurser (å
beräknat pris av ca 300 kr).

Utom i Tyskland ha småflygplanen blivit populära
även i England, där numera finnas rätt många
sport-flygklubbar. Den maskintyp, som mest användes, är
De H avi 11 an ds »Mo th», 2-sitsig, med 30—80
hkrs Cirrusmotor, största flyghastighet 163 km i
timmen. Bensinförbrukningen är naturligtvis betydligt
större än vid Klemm-Daimler-maskinen. De olika
små-flygplanmärkena i England äro ganska många.

Som bekant lär även Ford hava för avsikt att föra ut
ett småflygplan i marknaden.

Apropos flygning har meddelats, att Charles A.
Lindberghs maskin, ined vilken han den 20—21 maj ensam
gjorde sin berömda 32 V2 timmars flygning i ett sträck
New York—Paris, är ett monoplan av märket Ryan
med 15 ms vingbredd och en 225 hkr
Wright-Whirl-wind-motor. Den har inga flottörer utan är endast byggd
för nedslag på land. Lindbergh medförde 1 125 kg
bensin och ca 200 kg olja för smörjning m. m., beräknat att
räcka för 40 timmars flygning. Maskinen med last.
väger något över 2 ton. Den personliga utrustning
Lindbergh förde med sig var dock minimal, närmast
påminnande 0111 S. A. Andrées pilsner och två franska bröd
över Ålands hav. Skillnad på hav — visserligen —
men också någon skillnad på farkoster!

M e 1 1 i s-m etoden.

Rostskyddande behandling av metallytor.

inom metall- och järnvarubranschen förekommer det
ofta, att man önskar giva vissa metallföremål,
synnerligen sådana av järn och stål, en svart yta, som på en
gång förlänar föremålet ett tilltalande utseende ocli
skyddar detsamma för rost. Frånsett det vanliga sättet,
med målning av olika slag, vilket är både tidsödande
och i många fall opraktiskt, utföres svärtningen i de
flesta, verkstäder nu för tiden på så sätt, att föremålet
först på galvanisk väg överdrages med en tunn
kopparhinna, därefter behandlas med en alkalisk
svavelförening i lösning samt slutligen putsas. Denna metod,
omfattande tre olika processer, kräver en hel del arbete,
men dess huvudsakliga olägenhet är dock, att den ej
giver något verkligt skydd emot rost och
sönderfrät-ning. Om ett på detta sätt behandlat föremål utsättes
för vattenånga bildar fuktigheten i förening med järnet
och kopparpläteringen ett galvaniskt element med
järnet som den positiva polen, vilket medför en gradvis
fortgående förstöring och oxidering av järnet. Så snart
denna sönderdelningsprocess blott börjar på en punkt
breder den snabbt ut sig till omgivande ytor, och om
föremålet ständigt är utsatt för fuktig luft, så blir
följden, särskilt i tropiska klimat, att- metallen rätt
snart är fullkomligt täckt med ett rostskikt.

Behovet av en effektiv metod att förmedelst en enda
process förläna metallytor, framföralt sådana av
järn, en tilltalande svart yta, som samtidigt skyddade
emot rost, har länge gjort sig gällande. Att metoden
samtidigt skall vara enkel och ej innebära några större
omkostnader samt arbeta uta.n störningar och även
ägna sig för massproduktion är också nödvändigt. Alla.
dessa önskemål synas på ett lyckligt sätt tillgodoses
av den nya »Mellis»-metoden.

Arbetet utföres i huvudsak på. samma sätt som
andra galvaniska processer. Efter att på vanligt sätt.
hava blivit befriade från olja och fett samt avputsade
utsättas föremålen för en elektrisk ström i ett speciellt
elektrolytiskt bad. Tiden härför varierar emellan x/2
och 2 timmar, beroende dels av den önskade tjockleken
på beläggningen och dels av föremålets form; som regel
torde en timme i vanliga fall vara tillräckligt. Därefter
följer rensning och torkning, men ingen skrapning eller
annan efterföljande behandling kommer i fråga, Genom
denna behandlingsmetod förlänas metallföremål i en
enda process en vackert svart, jämn och varaktig yta.
vilken till följd av sina kemiska och fysikaliska
egenskaper utgör ett hittills ouppnått skydd emot metallens
sönderfrätning. Till följd av lösningens stora sprid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free