Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Kjerrmans stålglödgningsmetod ("perlitglödgning").
En av ingenjör B. A. Kjerrman, Långshyttan, gjord
uppfinning avser att mecl kort glödgningstid så
omskapa stålets struktur, att det dels erbjuder minsta
möjliga motstånd mot skärande verktyg och dels
erhåller en för härdning lämplig struktur. Härför är
lämpligt, att stålet erhåller en struktur, som består av
en grundmassa av ferrit med jämnt fördelade, väl
sfero-diserade cementitkorn. Närmare bestämt avser
Kjerrmans metod glödgning av eutectoida och hypoeutectoida
stål, dvs stål med kolhalt av 0,85 % eller därunder.
Den förnämsta användningen gäller för sådana
hypoeutectoida specialstål, som förut enligt äldre
förfaringssätt erfordrat synnerligen lång glödgningstid.
Förut har glödgningen brukat utföras vid en
temperatur, som med 30 à 50° C understigit temperaturen
för perlitupplösningen, den s. k. kritiska temperaturen
ÄCj. Denna kritiska temperatur Aci har antagits vara
en fix temperatur, som erhållits såsom ett medelvärde
och sålunda ej varit med noggrannhet bestämd. Den
sålunda erhållna Aci-temperaturen har därför alltid
kommit att ligga för högt, varför man ej vågat glödga
alldeles intill den, utan har man därför som nämnt
hållit sig ca 30 till 50° C under densamma.
Genom undersökningar, som uppfinnaren utfört, har
blivit klarlagt, att Aci icke är en fix temperatur,
såsom hittills antagits, utan ett temperaturintervall, som
av uppfinnaren benämnts »Aci-intervallet». Detta
intervall karakteriseras därav, att vid dess undre gräns
cementitens upplösning påbörjas och att densamma vid
dess övre gräns är fullbordad, medan viel
mellanliggande temperaturer cementiten trots förlänge! upphettning
endast delvis löses.
Kjerrmans glödgningsförfarande kännetecknas i
huvudsak därav, att stålet upphettas till en temperatur
inom Aci-intervallet och bibehålles viel denna högst så
lång tid, att de därvid uppträdande reaktionerna,
nämligen cementitens delvisa upplösning med ferriten,
hunnit fullföljas och jämvikt mellan löst och olöst cementit
inträder, vilket inträffar, då stålmassan blivit
genom-varm eller någon kortare tid därefter, samt att stålet
sedan får långsamt avsvalna, varefter någon
ytterligare upphettning ej företages. Detta innebär, att stålet
hålles vid nämnda temperatur endast tills det blivit
genomvärmt, eller eventuellt ytterligare en relativt kort
tid, t. ex. 15 minuter till en timme eller något mera.
Uppfinnaren har benämnt detta slags glödgning för
»perlitglödgning».
Genom de elektriska motståndsmätningar
uppfinnaren använt, kan det nämnda intervallet med relativt
stor noggrannhet bestämmas. Storleken av detsamma är
i vissa fall, t. ex. viel manganlegerade stål, beroende av
de främmande ämnenas fördelning inom själva kornen.
Ett kornsegrerat material har sålunda större intervall
än ett korndiffunderat. De olika tillstånden äro
orsakade av termiska behandlingar. Genom
luftsval-ning från temperaturer ovanför Aeg blir materialet i
allmänhet kornsegrerat. En väl utförd glödgning under
Aci-intervallet bringar materialet i korndiffunderat
tillstånd. Ett för glödgning avsett material är i
allmänhet kornsegrerat. Det minsta uppmätta intervallet vid
det allra renaste stål, som varit möjligt att erhålla, var
4°, det hittills största uppmätta var 32°. Genom
upphettning till glödgning i stor skala hinner materialet
icke nämnvärt förändra storleken av intervallet genom
diffusion. Detta gäller i synnerhet för specialstålen, för
vilka glödgningsmetoden i första hand är avsedd. Dessa
stål hava även genomgående tillräckligt stora intervall,
för att en praktiskt utförbar perlitglödgning skall vara
möjlig. I detta sammanhang må det framhållas, att den
undre gränsen för Aci-intervallet icke sammanfaller
med den hittills bestämda Aci-temperaturen, utan har
denna tvärt om i allmänhet varit belägen nära
Aci-in-tervallets högsta punkt, och antingen under eller
ovanför denna, beroende på de försökshastigheter, som
kommit till användning viel Aci-temperaturens
bestämmande.
Arid den förut kända metoden, då stålet glödgats vid
en temperatur, belägen 30—50° C under Aci har
man, för att kunna erhålla den önskade strukturen, vid
en del specialstål varit nödsakad att hålla stålmassan
viel denna temperatur under en mycket lång tid,
exempelvis ända till 48 timmar. Såsom nedan skall visas,
fordras vid Kjerrmans glödgningssätt för att ernå
samma eller bättre resultat endast en obetydlig
glödgningstid, vilken blott behöver vara så lång, att stålet
genomvärmes eller hålles genomvärmt en relativt kort
tid, varpå det får långsamt svalna. Härigenom ernås
således en avsevärd besparing i bränsle, arbetskostnad,
anläggnings- och amorteringskostnad pr kg glödgat stål
räknat.
Vid förut utförd glödgning för ifrågavarande
ändamål vid hypereutectoida stål har man vid det bästa
kända förfaringssättet glödgat strax under Accm, dvs
den (enligt Sauveur betecknade) kritiska temperaturen
för nätcementitens avslutade upplösning. Härifrån har
stålet fått långsamt svalna till under Ai-i, dvs deii
kritiska temperaturen för perlitens utfällning efter en
upphettning över Aci. Ju högre glödgningstemperatur man
kan använda, desto lättare sker vid dylikt stål
omvandlingen till sferodiserad cementit. Vid
hypoeutectoida stål har man emellertid förut icke vågat använda
högre temperaturen än som nyss angivits, vilket varit
beroende därpå, att om temperaturen stigit över Aci,
den struktur, som efter avsvalningen erhållits, blivit
ferrit med lamellär perlit (svårarbetad), i stället för
ferrit med sferodiserad cementit. Någon förklaring till
att cementiten vid hypoeutectoida stål blir utfälld i
form av lameller i lamellär perlit, men viel
hypereutectoida stål faller sferodiserad vid glödgningar över
Aci, har veterligt icke bestämt uttalats i litteraturen.
Förklaringen är enligt uppfinnarens åsikt den, att den
lamellära perliten, som är en underkylningsprodukt,
bildas, då ingen oupplöst cementit finnes närvarande
vid avsvalningen. Yid de hypereutectoida stålen finnes
nämligen viel riktig glödgning alltid en del nätcementit
oupplöst, vilken verkar som ymppunkter för den i
lösning befintliga cementiten och hindrar därigenom
underkylningen att äga rum.
Då man som nämnt förut ansett, att Aci är en fix
punkt, har man således aldrig frestats till försök att i
enlighet med föreliggande uppfinning delvis upplösa
perliten, varigenom man skulle erhållit" ett mot den
hypereutectoida glödgningen analogt förhållande.
Den föreliggande glödgningsmetodens företräde
framför de hittills kända- framgår av följande exempel. Ett
kromnickelstål av ungefär följande sammansättning: C -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
