Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden.
XIX. Elektriska motståndsugnar, system Rennerfelt.
Fig. 1. Exteriör av Rennerfelts elektriska ugn.
Allt efter som industrins elektrifiering skrider
framåt gör sig speciellt inom järn- och metallindustrin en
önskan gällande att med användande av elektrisk
energi utföra förekommande
värmebehandlingsprocesser såsom glödgning härdning och anlöpning. Orsaken
härtill torde i främsta rummet vara att finna däri, att
man i en ändamålsenligt byggd elektrisk ugn dels har
möjlighet att erhålla en jämn värmefördelning i
ugnsrummet, och dels på ett bekvämt och noggrant sätt kan
reglera temperaturen. Härav följer, att utskottsgodset
kan reduceras till ett minimum. Vidare erhåller man i
den elektriska ugnen en ren atmosfär, där det inlagda
godset ej utsättes för skadliga gaser. Den fordrar
dessutom mycket ringa tillsyn vid jämförelse exempelvis
med gas-, olje- eller kokseldade ugnar. Med begagnande
av en tillförlitlig temperaturregulator kan man
reglera in den elektriska ugnen på önskad temperatur och
sedan utan risk lämna den utan tillsyn. Ur
trevnads-synpunkt torde dessutom ett elektrifierat härdrum vara
vida att föredraga framför ett dylikt, försett med
bränsleeldade ugnar.
Det är därför med synnerligt intresse man erfar, att
en ny ugnstyp av svensk konstruktion och tillverkning
har släppts ut i marknaden.1 Denna av överingenjör
Ivar Rennerfelt konstruerade ugn skiljer sig väsentligt
från andra hittills kända ugnstyper för upphettning
med metalliska motstånd.
Som av fig. 1 framgår är ugnskroppen uppdelad i
mot längdriktningen vinkelräta plan. Härigenom
kommer ugnen att bestå av ett visst antal
motståndssektioner med värmeelementen, en framsektion med lucka
och en baksektion. Fördelen med detta system är, att
ett fåtal sektionstyper kunnat standardiseras. Genom
lämpliga kombinationer kunna sektionerna
sammanställas till kortare eller längre ugnsrum. För de
numera allt vanligare s. k. kontinuerliga ugnarna, genom
vilka arbetsstyckena frammatas på ett ändlöst band,
fordras det ofta, att ugnen gives en betydande längd.
Tack vare de lösa sektionerna är nu detta en enkel sak
1 Genom Aktiebolaget Max Sievert, Stockholm. Red:s anm.
Fig. 2. Sektionsdel av Rennerfelts elektriska ugn.
att åstadkomma genom att sammanställa ett
tillräckligt antal.
En annan fördel, som Rennerfeltska konstruktionen
erbjuder, är, att en redan inköpt ugn med lätthet och
till en relativt ringa kostnad kan utökas med avseende
på längden, om så skulle erfordras.
En motståndssektion, dvs den sektionsdel, i vilken
motståndselementet är fästat, består som fig. 2 utvisar
av en kraftig, justerbar armering, omslutande en krans
av ytterst värmeisolerande material, på insidan klätt
med chamotte. Denna är utbildad med grunda fåror, i
vilka motståndselementen i form av ett band inläggas
så, att flatsidan vändes inåt ugnen, i motsats till vad
som är fallet i många andra typer, där banden ställas
på kant mot ugnsväggen. I förra fallet fås en direkt
värmestrålning till det i ugnen inlagda godset, under
det att i senare fallet värmestrålningen sker från band
till band med påföljd, att dessas övertemperatur
därigenom ökas.
Den effekt, som en viss ugnsstorlek skall belastas
med, skall överföras genom värmeelementen. Det är
tydligt, att ju större yta dessa ha, ju mindre blir
belastningen per ytenhet och därmed värmebandets
övertemperatur över ugnsrummets temperatur. För att
erhålla lång livslängd å värmeelementen måste denna
övertemperatur vara låg, men därigenom ökas
bandlängden. Då emellertid materialet i banden är tämligen
dyrbart, får man ej heller gå för långt i den
riktningen, utan söka välja en gyllene medelväg, vilket synes
vara fallet med de Rennerfeltska ugnarna.
Motståndselementens infästning i sektionerna är så
utförd, att ett utbyte lätt kan göras i händelse av
behov, dock utan att ugnskroppen skruvas isär. Är
ugnsrummet emellertid så djupt, att man ej från öppningen
kan nå ett eventuellt skadat motståndsband i och för
utbyte, har man den möjligheten, att från
ugnskroppen lösgöra den sektion, i vilken bandet sitter, lyfta
ut den och därefter göra utbytet och sedan sätta
tillbaka sektionen på sin plats igen.
De band, som användas, äro av bästa s. k. nikrom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
