Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I N D U ST R I T I D N 1 N G E N NORDEN
221
strävar att få fram en lyssnar apparat, som icke bygger
på clen subjektiva metoden — människoörats förmåga
att bedöma riktningen av ett uppfångat ljud. Det torde
vara möjligt att lösa detta problem enligt liknande
principer, som tillämpats vid apparater för ljudmätning mot
mål på marken, kombinerade med metoden för
under-vattenspejling.
När flygarna komma med ljudlösa motorer — ja, då
går tanken till ett slags radiopejling. Så länge
flygmaskinmotorns bränsle tändes med elektriska gnistor,
torde en möjlighet att bestämma riktningen till flygaren
kunna sökas på den vägen.
Slutligen må anföras, att en sista utväg finnes, även
om varken strålkastare, lyssnarapparater, cotangentplan
eller övriga instrument kunna användas. Man lägger då
en »spärr» i flygarens väg. Sådana spärrar äro i förväg
beräknade och bokförda och utlösas på kommando. T. ex.:
»Spärr 5! Eld!» Spärren omfattar exempelvis 48 skott
per batteri (utskjutas på omkring 30 sek.). Spärren
väljes efter bedömning iav flygaren*, väg och utlöses i
så god tid, att målet kan beräknas passera spärren,
innan sista brisaden inträffat. Någon större effekt av
dylika spärrar torde ej vara att påräkna, möjligen kan en
eller annan flygare förmås att vända för att strax
komma igen en annan väg. Överste Pagézy kallar denna
lösning av problemet »la solution des journalistes»,
lekmannens lösning, som bedömer ett system efter den magiska
makt, som ordet »spärr» tycks besitta. Spärren får blott
betraktas som en sista reserv att tillgripa, när inga andra
skjutmetoder kunna användas.
*
Eör någon tid sedan gavs på Dramatiska teatern i
Stockholm ett skådespel av Luigi Pirandello, benämnt
»Sex roller söka en författare».
Jag skulle vilja avsluta denna del av mitt föredrag
med att presentera »sex problem, som söka
sin uppfinnare», nämligen:1
1. Problemet om dödtidens nedbringande genom att
röret automatiskt temperas under eller efter laddning,
alltså inuti pjäsen.
2. Problemet att koncentrera höjd-, höjdvinkel-,
kursvinkel- och ev. även fartmätning till ett
syft-instrument.
3. Problemet att konstruera en fartmätare med god
precision, god optik och rimligt pris.
4. Problemet att genom ljudtippfångare med
objektiv registrering bestämma mätelementen.
5. Problemet att bestämma mätelementen till en
osynlig flygare med ljudlös motor (radiopejling?).
6. Problemet att till rimligt pris framställa
anordningar för ett slags miniatyrshjutbana för
luftvärnsartilleriet.
*
I anslutning till visandet av en av föreningen
»Armé- och marinfilm» upptagen luftvärnsfilm torde några
ord om luftvärnsartilleriets verksamhet vid
lokalförsvar vara av visst intresse.
VI. Ett luftvärnsbatteri i verksamhet.
Verksamheten vid ett för ortsförsvar avsett
luftvärns-batteri kommer att i huvudsak gestalta sig på
följande sätt.
1 [Inder diskussionen efter föredraget framdrogs ett sjunde
problem: Tslcjuttidensi nedbringande (praktiskt taget till 0) genom
användning av elektriska vågor, för att framkalla kortslutning i
flygplanets - motor.
Fig. 12. Lyssnarapparat.
En à två gånger om dagen skjuter batteriet, som bör
bestå av 4 pjäser, några få skott, vilkas krevader mätas
in med mätinstrumenten. Det är dagslägesskjutningen,
vars resultat skall giva de korrektioner i sida,
höjdvinkel och höjd (avstånd), som erfordras på grund av
dagens väder och vind. Utom vid de framsända
luftbevak-ningsposterna utföres även vid batteriet en intensiv
målspaning. Bevakningsområdet är uppdelat i sektorer,
fördelade mellan batteriets olika underavdelningar, så
att ingen del av himlavalvet är obevakad.
Målspaningen utföres både med öron och ögon, både med och utan
akustiska och optiska hjälpmedel (lyssnarapparater,
observationskikare m. m.).
Då mål inrapporterats till eller upptäckts av
luftvärnsbatteriet, har batterichefen att först och främst
verkställa målbedömning, dv|s bedömning av målets
beskaffenhet, antal enheter (flygplan) och deras
förmering, ungefärlig flyghöjd och rörelseriktning osv.
En synnerligen viktig men också mycket svår del av
denna målbedömning är fastställandet, huruvida ett
upptäckt flygplan tillhör egen eller fientlig styrka.
Nationalitetsmärken (flaggan på sidrodret, de tre
kronorna på vingarna osv) kunna sällan tydligt iakttagas
i tid. Det är därför nödvändigt att av flygplanets
utseende och motorljud kunna fastställa dess typ. Bristande
övning häri kan hava högst beklagliga följder såsom
beskjutning av egna flygplan eller tvekan att i rätt tid
öppna eld mot fientliga flygare.
Har nu eldledaren-batterichefen upptäckt ett
flygplan och identifierat det som fientligt, så är hans första
åtgärd målangivning. T. ex. »Bombplan! 0900! 40°!
Kommer +!», vilket betyder, att målet bedömts vara
ett fientligt bombplan, att det är att söka ungefär 900
streck till höger om batteriets huvudriktning, varifrån
alla sidvinklar räknas, att det synes omkr. 40° över
horisonten, samt att det rör sig mot batteriet
(»kommer») och åt höger (»+»).
Alla syftinstrument — mätinstrumenten och pjäsernas
riktinstrument —■ riktas nu in i den angivna
riktningen, och målet uppsökes. Och så börja mätningarna.
»Höjd 3 550!» kommenderas från höjdmätarna och
inställes på centralinstrumentet. »Fart 45!» ropar
fartmätaren, och så blir farten inställd. Höjdvinkeln och
kursvinkeln hör man ingenting av. De gå automatiskt
in till »räknemaskinen». Och så pågå mätningar och
inställningar kontinuerligt. Kurvrullarna i
centralinstrumentet vrida sig sakta och jämnt, och
avläsnings-visiarna vandra längs rullar och skalor. Avläsarna vid
centralinstrumentet följa var sin visare med ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0223.html
