- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
226

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

först rubricerade, och vi skola därför här nedan något
närmare redogöra för desamma och deras behandling
vid kongressen.

*



Flertalet industriländer hava som bekant
samman-slutit sig till en union för skyddande av den
industriella äganderätten och därvid bl. a överenskommit
om en s. k. konventionsprioritet. Denna innebär, att en
person, som sökt patent i ett visst av unionens länder,
har företrädesrätt i andra unionsländer, om han
ingiver patentansökning i dessa (eller något av dem),
inom ett år efter ansökningen i det första landet.
Emellertid anses denna konventionsprioritet ej skydda mot
en föranvändarrätt, som uppstått under prioritetsåret
innan ansökningen inlämnades, dvs att om någon t. ex.
sökt patent i Sverige den 1 juli 1927 och sedan
lägger in ansökning i ett annat unionsland under juni
månad 1928, men någon annan börjat utöva
uppfinningen i detta andra unionsland i maj 1928, så får den.
senare kanske fortsätta sin utövning i det andra landet,
i trots av att den förre får patent i iSamma andra land.

Detta förhållande orsakar naturligtvis ett visst
osä-kerhetstillstånd och föranleder i en del fall uppfinnare
att skyndsamt söka patent i utlandet, innan experiment
resp. granskningsresultatet i hemlandet (första
landet) givit tillräckliga vägledningar beträffande
uppfinningens värde. Förmånen av prioritetsåret kommer
sålunda ej uppfinnaren fullt tillgodo. Denna olägenhet,
som gjorts till föremål för behandling vid
konferensen i Haag, ehuru full enighet ej kunde ernås om
avskaffande av nämnda föranvändarrätt, har nu
föranlett Internationella handelskammarkongressen att
stödja kravet på föranvändarrättens upphävande. Ej
heller här kunde dock enighet åstadkommas; Italiens
och Ungerns delegater anmälde nämligen sin
reservation.

I den andra frågan, beträffande påföljden av
underlåtenhet att utöva uppfinningen, som i åtskilliga
länder medför förfall av patentet, gick kongressens beslut
ut på en önskan att endast (eller på sin höjd)
tvångslicens men ej förfall skulle ifrågakomma. Denna
mildare påföljd, nämligen skyldighet för
patentinnehavaren att giva andra personer rättighet att (mot
ersättning) utöva uppfinningen, förekommer bl. a. i Sverige
och var även föreslagen i Haag till allmänt införande,
men kunde ej vinna full anslutning. Även på
handelskammarkongressen restes opposition, från Italien och
Ungern.

Beträffande övriga punkter i beslutet hänvisas till
nedanstående översättning av detsamma.

Den första förberedande behandlingen av ärendet
försiggick inom lyckta dörrar och undandrager sig
därför referentens omdöme. Det förslag, som därvid
utarbetades, och som i huvudsak överensstämde med
den slutliga formuleringen av beslutet, förelades ett
offentligt kommittésammanträde under ordförandeskap
av den engelske industriidkaren A. Colegate.
Diskussionen här, som huvudsakligen kom att röra avd. I i
beslutet, dvs de ovan omtalade båda första frågorna,
blev ganska livlig. Den italienske delegaten prof. M.
Ghircm pläderade ivrigt för sin ståndpunkt och talade
stundtals bokstavligen med hela kropipen. Han
bemöttes av bl. a. chefen för franska patentverket Ch. Drouet,
förre chefen för holländska patentverket clr F. W. J.
G. Snljder van Wissenkerke, japanske delegaten N.
Ito och den engelske advokaten R. Burrell. Den
senare framhöll särskilt, att de farhågor, som förefun-

nos beträffande förlusten för det egna landets innevånare
av föranvändarrätten, vore av övervägande teoretisk
art. Dylik föranvändarrätt förekommer nämligen i
praktiken sällan eller aldrig, under det att å andra
sidan osäkerhetstillståndet är en verklig olägenhet för
de patentsökande. Italiens representant lät dock icke
övertyga sig.

Beträffande övriga frågor förekom egentlig
diskussion endast om avd. IV, och den gällde endast
formuleringen, men ledde emellertid till en redaktionell
ändring.

Vid plenarsammanträdet godkändes beslutet sedan
utan vidare i nedan i svensk översättning återgivna
form. Beslutet fanns uppsatt på engelska, franska och
tyska, vilka texter dock i flera punkter ganska
avsevärt skilde sig från varandra. Översättningen ansluter
sig närmast till den engelska texten, vilken betraktades
som original.

Kongressens beslut angående skydd för
industriell äganderätt.

I. H a a g-k onferensen.

1) Internationella handelskammarkongressen
understödjer med eftertryck de önskemål, som i februari
1926 uttalades av Ständiga utskottet för industriellt
rättsskydd och inbjuder de nationella kommittéerna till
att påverka sina regeringar för snarast möjliga
ratifikation av Haag-konferensens beslut utan
inskränkningar eller förbehåll.

2) Kongressen uttalar den önskan, att i alla
internationella unionens länder prioritetsrätten enligt
artikel 4 i konventionen må behålla sin fulla verkan, och
att tredje man under prioritetstiden icke må kunna
förvärva någon som helst rätt till uppfinningen.

3) Kongressen uttalar den önskan, att påföljden på
grund av bristande utövning av ett patent hädanefter
icke må vara förfall av patentet utan blott1 beviljande
av tvångslicens.

4) Kongressen ger Ständiga utskottet i uppdrag att
vidtaga åtgärder hos resp. nationskommittéer i syfte
att samtliga stater må godtaga strykningen av
förbehållet beträffande tredje mans rätt ävensom
upphävandet av bestämmelsen om bristande utövning såsom
för-fallogrund, båda delarna om möjligt före ratifikationen
av Haag-konferensens beslut.

Obs.! Beträffande besluten nr 2, 3 och 4 avgavs
av Italien och Ungern en förklaring, att dessa länder
icke kunde antaga dessa beslut, och att de intoge
samma ställning som den italienska delegationen intog vid
Brysselkongressen.

II. Vetenskaplig äganderätt.

Internationella handelskammarkongressen anser, att
frågan om vetenskaplig egendom är värd att beaktas,
men med hänsyn till de åsiktsdifferenser, som kommit
till uttryck från de resp. nationella kommittéerna, anser
den det icke för närvarande vara möjligt att göra
något bestämt uttalande beträffande åtgärder för
tillförsäkrande av ett sådant skydd. Kongressen ger de
enskilda nationella kommittéerna i uppdrag att
fortsätta studierna av denna fråga och att, när en praktisk
lösning utfunnits, förelägga denna för en framtida
kongress.

1 Enligt tyska texten »på sin höjd».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free