Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Nya metoder för uttorkning av stenhus.
De hittills brukliga koksgaltarna, som användas vid
uttorkning av stenhus, medföra flera olägenheter. Vid
förbränning av koks bildas visserligen rikliga
mängder kolsyra, som verka på murbruket på det sätt att
kolsyrad kalk bildas, varvid vatten frigöres. Härvid
måste emellertid en koksgalt anbringas i varje rum,
och vid de varma gasernas uppstigande insuges kall
ytterluft genom det porösa murverket, så att man med
denna metod, därest man ej vill offra stora kostnader
för koks, blott vinner en torkning och hårdnande på
ytan av murverket. Därigenom att värmet ej är
reglerbart, uppstår ofta sprickor i väggar och tak samt i
redan insatta dörrar och fönsterinfattningar. Vidare
bildas vid ofullständig förbränning den farliga
koloxidgasen, och slutligen kan till följd av rummens täta
tillslutning den med fuktighet mättade inre luften ej
avgå från de rum, som skola uttorkas. Följden härav
är, att vid avlägsnandet av koksgalten och rummens
avkylning fuktigheten åter avsätter sig på väggar och
tak.
Enligt en i Tyskland utarbetad metod, system Albert
Wagner, vilken metod övertagits av Deutsche
Bauten-trocknungs-Ges. m. b. H. i Hannover, pressas från en
utanför byggnaden stående flyttbar värmekälla
medelst en ventilator genom grova rör varm, kolsyrerik
luft under avsevärt tryck in i byggnaden, vars fönster
och dörrar naturligtvis måste vara tätt tillslutna. Den
varma tryckluften tränger genom det porösa
murverket och avgiver kolsyra till murbruket, under det att
vatten frigöres och förångas. De temperaturer, som
kunna uppnås, variera mellan 40 och 350° C. Medelst
spjäll är man i stånd att hålla varje önskad
temperatur, så att även sådana byggnader kunna uttorkas, i
vilka redan trägolv inlagts samt fönster och dörrar
blivit insatta. I detta fall får torkningstemperaturen ej
hållas över 40°, under det att man annars kan arbeta
med 100—200°.
Enligt uppgift kan en byggnad av cirka 1 000 kbm
rymd fullkomligt uttorkas på 3—4 dagar, varvid
bränsleförbrukningen i torkmaskinen pr timme uppgår
till 30—50 kg koks. Firman har vid en nybyggnad,
vid vilken den nya torkningsmetoden tillämpats, låtit
statens kemisk-tekniska provningsanstalt i Karlsruhe
företaga undersökningar. Resultaten äro sammanförda
i vidstående tabell. Prov nr 1 avser det rum, i vilket
de varma gaserna först inkommo, nr 2 ett mellanrum
och nr 3 det rum, ur vilket gaserna uttogos.
Nr ] Nr 2 Nr 3
Kolsyra....... 1,00 % 0,20 % 0,10 f,
Syre........19,60 > 20,00 > 19,90 >
Koloxid....... 0,00 > 0,00 > 0,00 >
Svavelsyrlighet . . . 0,04 i 0,08 > 0,11 «
Kväve....... 79,36 » 79,72 > 79,89 »
En annan metod att på ett verksamt sätt avlägsna
fukt ur nybyggnader, meddelar professor Schachner i
sitt arbete »Giesundheitstechnik im Hausbau». Man
använder sig härvid av klorkalciums egenskap att ur
fuktig luft upptaga vatten. Med 1 kg klorkalcium är
det sålunda möjligt att upptaga 1,5 kg vatten ur luften
i ett rum. För utförande av torkningen användes en
klorkalcium-exxicator, som ej erfordrar någon särskild
skötsel. Medelst en ventilator, vars drivmotor kan
anslutas till ljusledning, drives den fuktiga luften
ständigt förbi florkalciumet. Ventilatorns
energiförbrukning pr timme uppgår till blott 50 watt, varför
strömkostnaderna vid ett strömpris av 40 öre pr
kilowatttimme kommer att uppgå till blott 2 öre i timmen. Med
en fyllning av cirka 5 kg klorkalcium kunna på 1—2
dagar, allt efter fuktigheten i rummet, minst 7 kg
vatten avlägsnas, som dels tages från luften dels från
väggar och tak.
Sd.
Fartygspropellrar enligt de Meo.
Erfarenheten har visat, att den moderna tendensen att
bygga allt längre och längre fartyg resulterar i
användandet av utomordentligt långa propelleraxelledningar
samt även ökar benägenheten hos propellrarna att rusa
till följd av fartygets stampningar i sjön.
En italiensk ingenjör G. de Meo föreslår en
anordning, patenterad i en del länder, till undvikande
av propellervibrationerna, uppkomna genom nämnda
omständigheter. Han framhåller att vibrationerna
härröra från minst två orsaker, nämligen
att vattnet passerar till och från propellerbladen i
vinkel mot propelleraxeln i stället för att strömma
parallellt med denna genom propellern, och
på grand av kavitetsbildning i det propellern
omgivande vattnet,
till vilka orsaker ytterligare bidrager den stona
längden av propelleraxelledningarna mellan maskineriet och
de vid eller utanför aktern anbragta propellrarna.
Att, såsom man föreslagit, söka undvika
vibrationerna genom förbättringar av drivmaskineriet och trans-
missionen mellan detta och propelleraxeln eller genom
införandet av vibrationerna upptagande anordningar i
propelleraxeln utgör emellertid blott vissa mindre
förbättringar, utan att de helt eliminera de verkliga
orsakerna för vibrationernas uppkomst, enär man hittills
— framhåller de Meo — icke kommit på den tanken,
att principiellt frångå den konventionella
propelleranordningen vid fartygets akter.
De Meos uppfinning visas schematiskt i närstående
fig. 1—6.
I närheten av nedre delen av fartygsskrovets siclor
under vattenlinjen och i närheten av deplacementets
tyngdpunkt eller platsen för resultanten av fartygets
uppdrift i vattnet, då fartyget är normalt lastat, samt
på tillräckligt vattendjup ovanför propellerbladen i
deras högsta läge finnes i fartygsskrovet allt efter
fartygets längd en eller flera urtagningar A av bestämd
storlek och form, såsom visat i fig. 1 och 6. I dessa
urtagningar är propellern anordnad. Konturen av
urtagnin-gen i fartygets längdriktning är av sådan geometrisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
