Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Fig. 6: horisontalsektion genom en för inrymmande av en propeller
avsedd sidourtagning i fartygsskrovet, varjämte visas en av de
föreslagna propellerformerna.
på grund av de normala och extraordinära
reaktions-krafterna, vilka eljest uppträda med angreppspunkten
förlagd till fartygets akter. Dessutom uppnås vid
moderna fartyg en större stabilitet, även tvärskepps.
Man kan för den praktiska tillämpningen modifiera
skeppsskrovets vattenlinjer. Framdrivningsmaskineriet
kan placeras på ett från den vanliga placeringen
avvikande sätt, och de stora ekonomiska och kommersiella
fördelar, som den nya propelleranordningen erbjuder,
göra den — heter det till sist i patentbeskrivningen
— lämplig för tillämpning vid vissa redan
byggda fartygstyper såväl som för nybyggnader. Generellt
är det även lämpligt att tillämpa uppfinningen i och
för skyddandet av propellrarna viel vissa slag av
krigsfartyg såväl som vid både passagerare- och lastångare
av nyare typ.
Chr. S.
En skrinlagd uppfinning. Flettners rotorfartyg
»Barbara», som lastar 2 800 ton och har två
dieselmotorer på sammanlagt 1 000 hkr och 3 motorer av 13
fots diameter och 56 fots höjd drivna av elektriska
motorer på 41 hkr, har nu varit ett år i kommersiell drift
på Medelhavet. På grund av cle erfarenheter, som
blivit gjorda under detta år, anser man det utrett, att
tanken på sjöfartens rotorisering måste definitivt
skrinläggas. Rotordriften kan på sin höjd tänkas utvecklad
till en ekonomisk hjälpdrivkraft för stora lastbåtar, som
göra långa resor i vatten med gynnsamma
vindförhållanden. —
Detta enligt ett meddelande i dagspressen. Det såg
lite tvivelaktigt ut redan i början. Man borde bestämt
inte ha dansat så mycket jazz ombord på reklambåten
»Buckau». Det blev en illusion dansante.
Men kanske skrinet kommer att öppnas någon gång
i framtiden och att man då finner däri en dyrbar pärla.
Chr. S.
Vävnaders impregnering mot eld.
Eichengrüns metod.
Bland gängse eldskyddspreparat, vilka tjä.na till att
impregnera föremål för att nedsätta eller helt och hållet
upphäva deras brännbarhet, användas flera på sådant
sätt, att föremålen överdragas med ett skikt, vilket
skall hindra tillträde av luft och lågbildning eller
vilket vid upphettningen genom lågan smälter och
därigenom åstadkommer en släckning av lågan. Andra
preparat utvecklar gaser, exempelvis kolsyra,
svavelsyrlighet osv, vilka förhindra bildningen av lågor, medan
andra återigen verka impregnerande på fiberämnena och
förhindra eldens spridning resp. antändning. Intet av
dessa preparat har visat sig giva absolut säkerhet mot
eldfara, och t. o. m. de, som äga en mycket god
eld-skyddsverkan, ha visat sig olämpliga för allmänt bruk,
även om de kunna vara användbara för flera ändamål.
Man fordrar nämligen av ett gott eldskyddsmedel,
att det lämnar de föremål, som skola impregneras,
speciellt vävnader, fullkomligt opåverkade. Vävnadens
mjukhet måste förbliva densamma, färgen får icke
förändras, det får icke bildas några fläckar,
impregnerin-gen får icke dunsta bort efter någon tid eller i form
av pulver åter damma ut ur vävnaden, icke ens då
denna underkastas rörelse eller vikes många gånger.
Impregneringen får icke vara giftig, icke äga någon
färg eller lukt, icke vara hygroskopisk och får framför
allt icke med tiden angripa fiberämnena eller göra dessa
sköra. Just denna senare egenskap har emellertid
största delen av eldskyddsmedlen, vilka i många fall
bestå a.v sura eller surt reagerande metallsalter eller
innehålla sådana salter, som efter några månader eller
år fullständigt förstöra vävnaderna.
Framför allt måste eldskyddsmedlet ha absolut säker
verkan. Icke ens en längre inverkan av en stark låga
får tända det eller framkalla glödande gnistor, i vilka
lågorna åter finna näring och eventuellt uppkommande
brännbara gaser ånyo kunna tända sig. Just denna sista
egenskap fattas emellertid hos nästan samtliga
eld-skyddsmedel, enär de flesta visserligen kunna
förhindra, att de med dem impregnerade vävnaderna
brinna upp, men icke att de glöda., varigenom
vävnaderna ändock så småningom förstöras.
Efter dessa påpekanden beskriver den tyske
ingenjören A. Eichengrün, Berlin-GrüneWald, uti det sv.
patentet nr 63 560 en av honom uppfunnen
impregnerings-metod såsom följer. Man impregnerar cle brännbara
föremål, vilkas antändning skall förhindras, med
blandningar av bromammonium och andra ammoniumsalter
av svårflyktiga organiska eller oorganiska syror,
speciellt ammoniumfosfat. De jämte bromammonium
använda ammoniumsalterna utöva en starkare inverkan
på efterglödningen än enbart bromammonium, även
fast de andra ammoniumsalterna i och för sig endast
uppvisa en svag, eldskyddande verkan. Genom
sammanförandet av de ovan angivna salterna uppstår en
utomordentligt stark helhetsverkan. De med blandningen
impregnerade ämnena kunna icke även med den
starkaste eld bringas att brinna eller att glimma och de
vid upphettningen bildade ångorna, vilka uppstå på
grund av ömsesidig kemisk inverkan av produkterna,
resp. deras sönderdelningsprodukter, uppvisa en
utomordentligt kraftig eldsläckande resp. eldkvävande
verkan. Såsom exempel på ammoniumsalter, vilka kunna
tillsättas bromammonium må exempelvis nämnas
bor-syrad ammonium, molybdensyrad ammonium,
volfram-syrad ammonium, mjölksyrad ammonium. Man
använder med fördel såsom tillsats till bromammonium icke
blott ett enda av de uppräknade salterna utan
lämpligen flera av dem samtidigt. Mängden av dessa salter
kan vara ganska ringa, så ringa till och med, att de i
och för sig knappast skulle utöva något inflytande på
antändningen av de ifrågavarande föremålen, t. ex.
vävnader, under det att de i blandning med
bromammonium faktiskt utöva en utomordentligt kraftig verkan.
En särskild fördel med blandningen av bromammonium
med andra ammoniumsalter består däri, att blandningen
icke har benägenhet att utkristallisera på de med
densamma impregnerade föremålen, t. ex. vävnader, under
det att många ammoniumsalter, vilka användas enbart
för sig, efter någon tid åter utfalla och bilda fläckar
eller avskiljas från vävnaderna. Enär de enligt uppfin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
