Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
De båda drivhjulen drivas oberoende av varandra
genom var sin i längdriktningen liggande motor, så
att differential blir överflödig. Bakaxelbryggan av gjut {+-+}
stål innehåller snäckväxel för bakaxlarna. Hela
driv-mekanismen kan lätt och snabbt löstagas. Jämte de
såsom bladfjädrar utbildade huvudbärfjädrarna finnas
hjälp fjädrar i form av kägelskruvar. Hjulen äro
framtill enkla, baktill dubbla med en ringdiameter av 1 030
mm och en ringbredd av 160 mm.
En med handspak påverkad mekanisk broms verkar
med gjutjärnsbackar samtidig på var sin trumma på
motoraxlarna. En elektrisk broms och en
tryckluftbroms manövreras båda medelst en trampa. Den
elektriska bromsen användes då elektrobussen går utan
släpvagnar, Westinghousebromsen verkar såsom
genomgående broms, när elektrobussen går med
släpvagnar.
Tryckluften lämnas av tvänne kompressorer på en
effekt av 50 1 i minuten. De äro förlagda på yttersidan
av motorerna parallellt med dessa och drivas från
dessa medelst kedja. Under elektrobussen finnes en
huvudluftbehållare och under varje släpvagn en
hjälp-luftbehållare.
Strömtillförseln sker medelst två bredvid varandra
anordnade självständiga stänger, vilka vid sin ände
äro försedda med ett mässingshuvud för upptagande av
en bronsrulle försedd med oljesmörjning. Stängerna äro
efter hela sin längd isolerade, så att kortslutning ej kan
inträffa om de tillfälligtvis beröras.
Släpvagnarna hava en egen vikt av 3 510 kg och
kunna taga en last av 4 ton. Varje släpvagn har en 20
hkrs motor och erfordrar sålunda en differential på
drivaxeln.
Hela den elektriska apparaturen finnes på
elektrobussen. Utrustningen på släpvagnarna inskränker sig
till matarledningen med dess kopplingsdelar och en
anordning för att vid behov avkoppla släpvagnens motor.
Kopplingen mellan vagnarna är sådan att
släpvagnarna noga följa i elektrobussens spår.
Till en början användes elektrobussarna endast
föl-persontrafik men numera även för godstrafik. På den
första linjen föras dagligen 5 blandade tåg i vardera
riktningen, på den andra dagligen 4 elektrobussar och
därjämte blandade tåg. Hastigheten är för ensamma
elektrobussar 30 km i timmen, för tåg 26 km; för
elektrobussarna kan hastigheten uppdrivas till 40 km.
Anläggningskostnaderna uppgå till ungefär 100 000
fr. för en elektrobuss, 50 000 fr. för en släpvagn och
35 000 fr pr km överledning med stolpar. Hela nätet
har inklusive elektrobussar, släpvagnar, ledningar,
stationer och olika installationer dragit en kostnad av
71 000 fr pr km, vilket är mindre än en tredjedel av ett
spårvägsnät av motsvarande befordringskapacitet.
Strömförbrukningen, 70—75 watt-timmar pr
tonkiio-meter, motsvarar med det strömpris, som förekommer
på orten, en kostnad av en fjärdedel av den kostnad,
som skulle erfordras, därest vagnarna drevos med
bensin. Biljettpriset pr km är lägre än biljettpriset för
kl. III på järnväg.
Fk.
Ett och annat från "Mässornas mässa".
(Besebrev från Leipzig.)
Det är ingen ringa folkvandring, som varje vår och
höst äger rum till Leipzig, den sedan medeltiden
traditionella hjärtpunkten för den europeiska, för att ej säga
internationella handeln. Till vårmässan hade 240 000
besökare infunnit sig. Höstmässans frekvens
uppskattades till blott 180 000, därav ca 9 000 utställare.
Härtill komma de skaror, vilka för studieändamål,
fackkonferenser och specialutställningar uppsökt staden,
turisterna ej att förglömma, vilka i detta gamla centrum
även för konst och litteratur finna sitt lystmäte,
särskilt vad beträffar musik och teater. Det enda, som
ej gör väsen av sig är — så otroligt detta än låter —
filmen. Ej som om ej biografernas reklamplakat vore
lika påträngande och smaklösa som i alla andra
länder. Det hjälper inte, de drunkna i mängden av
attraktioner och all den lössläppta reklamglädje, som hör
mässan lika väl som karnevalen till.
Att besökarna äro färre på hösten än på våren säges
bero på, att den senare mässan anses ligga alltför nära
julen, till vilken man gärna vill ha god tid på sig för
att tillfredsställande ordna förberedelserna. Därför ske
de flesta inköpen för denna mest krävande affärstid på
vårsidan. Man har t. o. m. varit betänkt på att helt
slopa höstmässan, men vid ett försök visade det sig att
behovet av en sådan var ofrånkomligt.
Om man nu ger sig till att granska, vilka
försäljningsområden som anses mest givande denna tid, att
döma efter utställarantalet i första hand, så befinnas
kontorsutensilierna inklusive papper, böcker och grafik
taga priset med 1 050. Därnäst husgerådsartiklar med
950 samt 880 textilbranschen.
På tekniska mässan är det kraft- och
arbetsmaskinerna som råda, de flesta i full aktion, och demonstrerade
ej alltid av den försäljande firmans eget folk, utan lika
mycket av mässans egna edsvurna ingenjörer vid de
otaliga »Führungen» som anordnas för hela grupper
eller enskilda, allt efter rekvisition hela dagen lång.
Dessa ingenjörer, till ett antal av 26, utföra ett arbete,
som ställer utomordentligt höga anspråk på
mångsidighet, skicklighet, språkkunskap (tolkar finnes f. ö. för
alla upptänkliga språkkategorier bland den
världsomfattande kundkretsen) och outtröttlig hjälpsamhet.
Det händer t. o. m. att försäljarne åt sig låta
dessa mässans tjänstemän utarbeta beskrivningar och
prospekt på olika språk, emedan de ej anse sig kunna
göra detta lika bra själva. Eller kanske de anse det för
sig bekvämare och billigare, ty hjälpen ingår i
mäss-förmånerna.
Innan vi övergå till att se huru omsättningen
gestaltat sig, några ord om utställarnas nationalitet resp.
från vilka orter de komma. Tyskarna själva lämna
naturligtvis den största kontingenten med Berlin som
god etta efter Sachsen självt. Detta är så mycket mera
anmärkningsvärt, som Berlin gäller för att vara
Leipzigs största konkurrent och på allt sätt söker draga
utställarna dit, genom sådana förmåner som fria lokaler
och områden etc. Bland utlänningarna, om vi nu skola
räkna österrikarna såsom sådana, gå dessa, och tjecko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
