Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
andra hälften upphettas och följer med
förbränningsgaserna genom generatorn b. I stället för att därifrån
avledas till skorstenen föras luften och gaserna emellertid
med tillhjälp av ett rökrör c till eldstaden d i en andra
ånggenerator f, i vilken anordningar förefinnas för
förbränning av ytterligare bränsle med tillhjälp av denna
gasblandning. Luften eller största delen därav
användes för denna andra förbränning, och på det tidigare
stadiet alstrade och med luften blandade
förbränningsprodukterna upphettas även, varefter hela gasmängden
föres genom den andra generatorn och får därefter avgå
till skorstenen genom rökkanalen h. De heta gaser, som
avgå genom denna kanal, användas för uppvärmning av
den första eldstaden tillförd luft, i det att denna luft
bringas att passera genom ett omhölje k, som omgiver
rökkanalen h, varefter den föres till eldstaden a genom
en kanal eller ett rör m. De tvenne generatorerna b och
f kunna vara anordnade för alstring av ånga antingen
av samma tryck eller av olika tryck allt efter önskan.
Denna anordning är särskilt fördelaktig, då kol
användes som bränsle, enär den stora kvantiteten extra luft
vid förbränningen i den första eldstaden underlättar
förbränningen, under det att det i gaserna kvarvarande
värmet (som kan tillåtas vara mycket) i den andra
eldstaden även leder till en god förbränning. Olika
bränslen kunna användas i de tvenne generatorenheterna,
t. ex. kol och oljebränsle.
Den andra eldstaden och ånggeneratorn kan följas av
ytterligare en eller flera eldstäder och generatorer,
anordnade på liknande sätt, dvs anläggningen kan omfatta
flera än två enheter. I varje fall användas de heta
avgaserna, som lämna den sista enheten, för förvärmning
av den luft, som för förbränningen tillföres den första
enheten. Om så är nödvändigt eller önskvärt kunna
anordningar förefinnas för tillförsäkrandet av en
effektiv och tillfredsställande förbränning i den andra och de
efterföljande eldstäderna, så t. ex. kan en viss
kvantitet frisk tillsatsluft tillföras för användande vid
förbränningen i dessa eldstäder. I den i fig. 2 visade
utföringsformen förekomma tre enheter. Överskott av luft
tillföres den första eldstaden a, och de heta gaserna
därifrån gå först genom ånggeneratorn b och därefter till
eldstaden d för clen andra generatorn f. De från
generatorn † kommande heta gaserna föras till eldstaden n
för en tredje ånggenerator o, och avgaserna från denna
generator avledas genom rökkanalen h. Frisk luft
tillföres eldstaden till clen tredje generatorn genom ett
rör r försett med ett spjäll s.
K. Nn.
Om principerna för starkmagnetisk anrikning
i allmänhet och Wetherill-separation i synnerhet.
Av bergsingenjör Bror Orton.
De i naturen förekommande mineralen liksom de
konstgjorda materialen kunna indelas i tre grupper
Grupp I Grupp II Grupp III
Magnetiska mineral. Omagnetiska men magnetiserbara mineral. Icke
magnetiserbara mineral.
Exempel: Exempel: Exempel:
Magnetit,
magnetkis, rostad järnspat, rostad kopparkis, rostad svavelkis, bränd magnesit. Titanjärn, rå järnspat,
järnglans, granat, wolframit,
manganmalm, braun-eisenstein, rho-donit, franklinit, strålsten,
hornblände, augit, bornit, järnhaltig zinkblände,
orostad kopparkis, epidot. Scheelit,
blyglans, rå
svavelkis, arsenikkis, kvarts, tungspat, kalkspat,
fluss-spat, fältspat,
dolomit, järnfri zinkblände.
Dessa gruppers mineral sägas vara paramagnetiska. Denna grupps
mineral sägas vara diamagnetiska.
De magnetiska mineralens anrikning är ju sedan
länge känd och försiggår med svagmagnetiska
apparater.
De omagnetiska, men magnetiserbara mineralens
magnetiska anrikning försiggår med starkmagnetiska
apparater.
De övriga — grupp-III-mineralen — måste anrikas
efter andra grunder än magnetiska.
Det är mineralen till grupp II, som beröras och
betjänas av Wetherill-separationen.
För att visa huru oändligt olika mineralens
magnetiska egenskaper äro må följande sammanställning
anföras. Om permeabiliteten
hos stål betecknas med ................ 100 000
är den hos magnetit ....................... 65 000
järnspat ..................................................................120
järnglans ............................... 93—43
limonit ............................... 73—43
Det är av denna uppställning klart att de magneter,
som skola kunna extrahera järnspat och limonit, måste
vara mycket starkare än cle som användas för magnetit,
dvs mineralblandningen måste införas i ett mycket
starkare magnetiskt fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
