Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
INDDSTHIT I DN INGEN NORDEN
Fig. 1. Två. likvärdiga och
lik-formade starkmagnetiska poler
med kraftlinjer och
ekvipoten-tialkurvor i luften.
Fig. 2. Tillspetsad nordpol och
tvärhuggen sydpol med
kraftlinjer.
För att åstadkomma, dylika starka magnetiska fält
betjänar man sig av hästskoelektromagneter och ordnar
så att ena eller båda polerna äro starkt tillspetsade.
Förhållandena i ett dylikt starkmagnetiskt fält såväl i
magneten som i luften mellan två tillspetsade poler till
hästskoelektromagneter framgå av ovanstående skiss
fig. 1.
I själva magnetjärnet fördelar sig kraftlinjerna
något så när jämnt å magnetens sektionsarea. Övergången
till luften sker i varje punkt vinkelrätt mot
kontaktytan mellan järnet och luften, varefter kraftlinjerna i
luften sprida sig till ett maximum av utbuktning —
som för likformade och likvärdiga poler ligger mitt
mellan dessa — och därefter åter böja sig samman,
återinlöpa vinkelrätt mot kontaktytan mellan luftens
och andra polens järnyta, fördela sig kontinuerligt i
denna och fortsätta tillbaka till och genom
utgångspunkten. Varje kraftlinje är sålunda en sluten kurva.
Ekvipotential3’torna för luftområdet mellan polerna
hava det ungefärliga läge som fig. 1 visar.
Kontaktytan mellan järnet och luften är att betrakta som en
dylik ekvipotential yta. Vinkeln mellan
kraftlinjeytor-na och ekvipotentialytorna är i varje punkt en rät
vinkel. Riktningen för dessa magneters attraktion angives
av tangenten till kraftlinjeytan i den punkt, vari
kornet befinner sig, och ligger alltså i kraftlinjens
riktning. Ett oändligt litet korn med längdriktning
inställer sig alltså med sin längdriktning parallell med
kraftlinjen genom kornet. Ett magnetiserat korn, som
befinner sig på lika- avstånd från två likvärdiga och
likformiga poler, attraheras lika starkt av båda
polerna. Ingendera polen åstadkommer då någon rörelse
hos kornet. Det befinner sig i ett slags magnetiskt
jämviktsläge. Sådana lägen böra naturligen
omsorgsfullt undvikas, när man önskar en magnetisk
extraktion. en magnetisk anrikning.
Den magnetiska attraktionskraften per ytenhet i ett
plan vinkelrätt mot polernas längdaxel växer
naturligen ju längre in mot fältets centrum man kommer. I
däremot vinkelräta plan genom polaxlarna är den minst
och lika med noll i den magnetiska jämviktsytan — dvs
för två likvärdiga ocli likformade poler i planet, som
betecknar det lika stora avståndet från båda polerna.
Den växer därifrån inemot respektive poler. Eftersom
fältet är likvärdigt å ömse sidor om jämviktsytan och
denna för två likvärdiga och likformade poler är en
plan yta, samt eftersom rörelse till följd av den
magnetiska attraktionskraften åstädkommes endast genom
clen ena polens överskott av attraktionskraft över den
andras attraktion av en pol, behöver man sålunda vid
extrahering av korn ur en kornblandning, som
passerar gapet mellan magnetpolerna, aldrig begagna sig
av mer än halva_ avståndet mellan polerna, dvs av halva
magnetiska volymen. Wetherilltyper med dylik väg för
godset begagna sig icke av mer än halva avståndet
mellan de spetsade polerna, eller med andra ord endast av
den ena av de tillspetsade polernas extraktionsförmåga.
Men man måste naturligen hava en andra pol. Eljest blir
det ingen sluten kraftlinjekrets, ingen magnetisk
attraktion. Denna pol behöver dock ej vara spetsad. Gör
man denna andra pol av sådan form som underlättar
kraftlinjernas passage åstadkommes en extra
kraftlinje-koncentration på den andra magnetpolens spets.
Magnetens hela styrka så att säga mera koncentrerar sig
på den tillspetsade magnetpolens topp. Dessa båda
förhållanden begagnar man sig av och gör i vissa
Wethe-rillseparatorer clen övre polen spetsad och den undre
tvärhuggen såsom fig. 2 visar.
Det är icke nödvändigt att alltid låta en
mineralblandning passera gapet mellan magnetpolerna för att
de extraherbara kornen skola extraheras. Det kan
likaväl tänkas, att mineralblandningen föres in i den del
av det- magnetiska fältet, som ligger vid sidan av tvänne
poler. Fältet behöver dock fortfarande vara starkt,
varför polerna spetsas. I detta fall göras de tillspetsade
polerna tillplattade från ena sidan såsom fig. 3
schematiskt visar. Av denna figur synas även kraftlinjerna
och ekvipotentialkurvorna i papperets plan schematiskt
angivna för luften.
Alla dessa tre slags magnetpoler begagna
Wetherill-separatorerna. A7ilketdera polsystemet man begagnar sig
av bliva de krafter av samma slag och lätta att
definiera som åverka en i dess magnetiska fält införd bland-
Fig. 3. Två likformade starkmagnetiska poler
med kraftlinjer och ekvipotentialkurvor.
ning av magnetiserbara och icke magnetiserbara lika
stora mineralkorn. Mineralblandningens alla korn
åverkas av följande krafter:
1) Tyngdkraften, som beror av det respektive
kornets storlek och specifika vikt. Riktningen av
tyngdkraften är naturligen lodrät.
2) Den kraft, som åverkar kornet t. f. av den rörelse,
varigenom det införes i magnetiska fältet. Låt mig,
ehuru oegentligt, kalla clen för rörelsekraften.
Riktningen av denna kraft är parallell med rörelseriktningen
hos det underlag, vara blandningen införes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
