- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
326

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

längd och därmed av dess
area och volym. Huru
magneten med de tre polerna ser
ut framgår av omstående
fig. 4, sådan den utföres för
typ 5, och av fig. 7 sådan
den utföres för typ 6.
Lind-ningssättet för typ 5
framgår av fig. 5.

Såsom av ovanstående
framställning framgår äro
variationsmöjligheterna
väsentliga. De äro genom
Wetherillseparatorernas
konstruktion väl utnyttjade.

Dessutom kan den tid, under vilken
mineralblandningen utsättes för dessa krafters åverkan genom
bandhastigheten och även på annat sätt högst väsentligt
regleras.

En annan storlek som även väsentligt kan varieras
är det magnetiska fältets storlek. Detta utgöres av
avståndet mellan polspetsarna — pol-ytornas närmast
varandra belägna delar — gånger magnetpolernas
bredder. Fältet bör icke göras större än det oundgängligen
behöves. Därav uppstår ingen fördel, endast slöseri
med kraft. Men det kan fördubblas i storlek genom
införande av den extra pol, varom ovan förhandlats.

Frågan uppstår då: huru skola
Wetherillseparatorernas reglerbara faktorer regleras för att största effekt
skall erhållas? Svaret på denna fråga ställer sig olika
för de olika separatorernas typer, varför jag nödgas
behandla dem var för sig.

A. Korsband- och parallellbandstyperna. Det är
à priori klart att för dessa typer den magnetiska
attraktionskraften skall vara så stor och så inriktad att
den med tillbörlig hastighet övervinner 1) tyngdkraften
och för kornet från mineralblandningens j^ta upp mot
tvärbandets undersida, 2) rörelsekraften i den grad att
kornet i behövlig mån ändrar rörelseriktning och 3) den
kraft som erfordras för att frigöra kornet dvs för att
övervinna det motstånd detsamma närliggande och
ovanliggande korn erbjuda mot dess förande upp ur
mineralblandningen och på dess yta.

B. Falltyperna, varmed förstås alla andra egentliga
Wetherillseparatorer även valstypen.

I dessa typer införes materialet mer eller mindre
hastigt, i vissa fall rent av slungas in i det magnetiska
fältet, varefter det får falla ned genom detta.
Separationsarbetet består då endast uti att bringa cle
mag-netiserbara kornen att i varje speciellt
separationssta-dium vid sitt fall avvika så mycket från den bana, de
skulle beskriva i ett icke magnetiskt fält och från den
bana, de mineralkorn beskriva i fältet, från vilka det
skall skiljas, att de kunna var för sig medelst inställbara
mellanväggar uppsamlas. Den magnetiska
attraktionskraften behöver sålunda vid dessa typer varken
övervinna tyngdkraften, frigöra kornet, övervinna
kringliggande korns motstånd utan endast bringa de
magne-tiserbara korn, som i respektive separationsstadium
skola uttagas, att ändra viss del av sin rörelseriktning.

Det är sålunda klart att separatorer av denna_ typ
skola fordra betydligt mycket mindre kraft än
korsbands- och parallellbandstyperna och, omkastat, med
samma magnetiska kraft vara starkare än dessa och
kunna utföra betydligt mer arbete.

Att på teoretisk eller grafisk väg medelst
beräkningar eller konstruktioner bestämma storlekar och
riktningar för de olika krafterna och övriga reglerbara mo-

ment i en Wetherillseparator av viss typ för viss käncl
materialblandning vars korns respektive
magnetiserbar-hets-koefficienter, spec. vikter, storlekar m. m. äro
kända är visserligen teoretiskt möjligt. Utförandet därav
torde dock i praktiken bliva betydligt mycket
arbetsammare och dyrbarare än att genom rent praktiska
försök utröna dem. De bestämmas därför i regel på
rent experimentell väg.

Nils Thäberg †.

Söndagen den 4 september omkom ingenjör Nils
Thäberg vid automobilolycka på Uppsalavägen i närheten
av Sollentuna kyrka.

Den så plötsligt och tragiskt bortgångne var född i
Norrköping 1883 och son till bankkamrer T. Thäberg.
Efter 6-klassigt läroverk i Norrköping genomgick han
därvarande tekniska elementarskola, kemiska [linjen,
utexaminerades 1902 och studerade sedan vid
Stockholms högskola. Han var anställd successivt vid flera
industrier, men tjänstgjorde de flesta åren vid olika
gasverk, som kemist vid Stockholms, kontrollant vid
Norrköpings, l:ste driftsingenjör vid Malmö och
föreståndare för Linköpings gasverk. Genom vunna
erfarenheter viel fleråriga studier inom torvindustrin i
Skottland och Tyskland hade han dessutom skapat sig
ett välkänt namn som torvingenjör särskilt genom ett
flertal uppfinningar rörande torvproblemet. En tid
bedrev han konsulterande verksamhet i Malmö och var
under de sista tre åren anställd hos Ab.
Banankompaniet, Stockholm, där han som alltid i sin tjänst
nedlade ett intresserat och förtjänstfullt arbete. Han var
medlem av Svenska uppfinnareföreningen och
Kemistsamfundet.

Ingenjör Thäberg har genom sitt alltid goda hjärta
och sin ljusa levnadstro förskaffat sig inånga vänner,
som nu stå sörjande och frågande inför hans mänskligt
att döma förtidiga död. Hans levnadsdag blev icke
lång men var dess mer fylld av intensivt arbete och
mångfrestande intressen.

Närmast sörjande äro maka född Malmros och liten
dotter.

L.

Fig. 7.
Detalj av fig. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free