Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Vår stora kraftkällas framtid.
Med titeln »Vår stora kraftkälla» har nyligen
utkommit senaste häftet (nr 197) i serien »Svenska
vattenkraftföreningens publikationer», vars synnerligen
be-aktansvärda innehåll är författat av civilingenjören
Carl Kleman, vattenkraftföreningens sekreterare.
Efter en översikt på de svenska
vattenkraftresursernas tillvaratagande hittills analyserar förf. framtidens
möjligheter och behov, varur vi tillåta oss återge det
följande.
Framtidssyn pukter.
I det föregående har i korta drag antytts
kraftförsörjningens utveckling och elektricitetens
hittillsvarande användning i vårt land. Osökt framställer sig då
den frågan, hur framtiden kommer att gestalta sig.
Kommer måhända elektriciteten att ersättas av någon
annan energiform? Därom veta vi intet. Man kan
emellertid tryggt påstå, att för närvarande någon sådan icke
ligger inom räckhåll. Det praktiska utvecklandet av en
sådan ny energiform och dess införande inom alla cle
områden, som nu behärskas av elektriciteten, komme
även under gynnsamma förhållanden att kräva en
tidrymd av många decennier. Längre framåt behöva vi
icke tänka.
Inom det elektrotekniska området arbetas emellertid
med fart och kraft för att under olika former och med
ständigt förbättrad ekonomi alstra och tillhandahålla
elektrisk energi. Ackumulatorproblemets behändigare
lösning sysselsätter en stab av forskare. Marconi
antydde nyligen i ett föredrag, att man via hans för
radie-ring använda strålknippesystem på korta vågor kanske
skulle kunna nå fram till en trådlös överföring av kraft,
åtminstone på måttliga distanser. Även om nya sätt för
kraftens överföring och tillhandahållande åt
konsumenterna hägrar, så vågar man knappast i fråga om den
elektriska kraftens alstring och tillgodogörande tro, att
detta under överskådlig tid skall kunna ske på
väsentligt annat sätt. Kolet, oljan och vattenkraften komma
ännu så länge att vara de förnämsta kraftalstrarne,
medan vindkraft och solvärme fortfarande komma att
spela en helt underordnad roll. För vårt land gäller det
att inom ekonomiskt försvarbara gränser lita till vår
egen stora kraftkälla — vattenkraften.
Kommer då efterfrågan på kraft att vara i ständig
stegring? Ja, orimligt är väl, såsom förut antytts, att
vi skola kunna slå oss till ro med redan vunna
framgångar.
Vore detta fallet, skulle mycket snart en knapphet på
försörjningsmöjligheter göra. sig betydligt mera
kännbar än vad nu är fallet och med växande folkmängd
snabbt föra till sänkt levnadsstandard. Härmed vilja vi
icke räkna. Sannolikt är väl därför, att efterfrågan på
kraft ständigt kommer att växa. Endast härigenom kan
ett avlyftande eller förenklande av en mångfald
funktioner inom den industriella produktionen och det
dagliga livet äga rum samt nya utkomstmöjligheter skapas
i syfte att taga hand om en växande befolkning och
möjliggöra höjd levnadsstandard. Den elektriska
kraften kommer därför i allt större omfattning att tagas i
anspråk av alla verksamhetsgrenar; inom bergsbruk och
järnhantering samt därmed samhörande
manufakturering, inom elektrokemisk industri, textil-, pappers-, cel-
lulosa- och träförädlingsindustri, mekanisk industri,
kommunikationer, hantverk, lantbruk och det borgerliga
livet. Den elektriska kraften är redan och kommer i
fortsättningen i allt högre grad att bliva en av de allra
viktigaste faktorerna i vårt dagliga liv. Den
förvissning, som man således av rent allmänna grunder kan
hysa, rörande en fortsatt livlig efterfrågan på elektrisk
energi, leder tanken osökt över till frågan, hur vi i
fortsättningen skola ordna för att tillgodose detta behov.
Kraftförsörjningens organisa tion.
Svårigheterna därvid komma ej främst att falla på
det tekniska området, där vi ha väl dokumenterad
skicklighet, utan såsom oftast på de organisatoriska och
finansiella områdena. I organisatoriskt-ekonomiskt
avseende gäller det att klokt anpassa kraftförsörjningens
utveckling efter det växande kraftbehovet; i finansiellt
att skaffa härför erforderligt kapital.
De flesta ha ju kommit till insikt om att på
kraftförsörjningsområdet någon kungsväg icke finnes lika
litet som på andra det ekonomiska livets områden. De.
som närmast beröras av frågan, kunna icke lugnt slå
sig till ro i förtröstan på att t. v. stat och kommuner
skola helt klara den saken. Den vägen är icke
framkomlig. Lika litet som det faller någon förnuftig människa
in att annat än i undantagsfall tänka sig staten såsom
leverantör av det dagliga livets förnödenheter, hur
viktiga de än må vara — föda. husrum, kläder, kol,
ved-bränsle o. dyl. — lika litet skulle någon förnuftig
människa vilja tänka sig, att staten tar hand om hela eller
den övervägande delen av kraftförsörjningen. Några av
statens insatser på kraftförsörjningsområdet ha
emellertid liksom på andra områden — och detta bör
oförbehållsamt erkännas — varit av vägledande och
stimulerande teknisk och ekonomisk betydelse, bl. a. genom att
i ett par större distrikt, vilka saknat nämnvärda egna
krafttillgångar, tillförts kraft från kronans stora och
välbelägna vattenfall. En allför expansiv
statsverksamhet på området vore icke lycklig. De erinringar, som
kunna göras mot en sådan anordning, äro så väl kända
och erkända, att de här icke behöva upprepas. Det
absoluta statsmonopolet med allt vad detta har i släptåg
— bl. a. ett av staten i ett vitalt avseende beroende
näringsliv — skulle bliva avslutningen på en sådan
utveckling. Härför böra vi taga oss till vara.
På kraftförsörjningsområdet lika litet som på något
annat ekonomiskt område får sålunda statens
verksamhet ej bliva ett självändamål, statsdrift för statsdriftens
egen skull är icke längre på modet, icke ens inom
kretsar, där man tidigare fanatiskt hängt fast därvid. Som
oeftergivliga villkor för all statlig affärsverksamhet bör
ur principiell synpunkt uppställas att denna, skall ha ett
syfte av större mått, dvs vara en verklig statsuppgift,
vilken icke på annat sätt kan lösas tillfredsställande.
Såsom motiv för statlig affärsverksamhet räcker icke,
att staten lika bra eller lika billigt som enskilda kan
fullgöra en viss uppgift, utan förutsättningen för ett
statsingripande skall vara, att staten kan utföra den
bättre än enskilda och detta icke blott vad angår de
särskilda kraftverksföretagen utan med hänsyn till
verkningarna av det hela. Först därigenom kan — ur
allmän synpunkt sett — bestående fördelar tillföras dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
