Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 44_ STOCKHOLM DEN 2 NOVEMBER 1927
Innehåll. Ind. Norden: Brådskans problem. Av Chr. S. — Ingenjörsvetenskapsakademins högtidssammankomst. — Den nya
telefonförbindelsen Sverige—Tyskland. Av Fk. — Trefärgsfotografering enl. ftoss-Lierg-Pokerny. Ref. av Ln. — Teknikens varningar. —
Prisuppgifter på järn. — Föreningsmeddelanden. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Irländsk
lagstiftning ang. industriell äganderätt. — Kungörelser ang. patent. — Eftertryck utan angivande av källan förbjudes. — Bed. påtager
sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
Brådskans problem.
Man kan vara övertygad om att för en och annan
existerar brådskan ej ens såsom någonting teoretiskt.
Ty antingen är han av den typen, som mår
förträffligast när brådskan är som störst, eller av den, som
aldrig behövt brådska utan infinner sig på stationen
makligt och välsorterad en halv timme innan tåget
skall gå.
Men alla de, som befinna sig mellan dessa båda
yttersta flyglar, utgöra den stora massan, för vilken
brådskan är både teori och än mer praktik, ja en
ihållande vardaglighet — till och med om helgdagarna.
Detta gäller hela den modärna industrin och handeln,
med storstäderna som agitationscentraler; det gäller
varje nation som hängivit sig åt industrialism och
merkantilism för existensens skull, således på rena
allvaret. Individen, familjen, kontoret, verkstaden, bolaget,
föreningen och till någon utsträckning även de
statliga institutionerna befinna sig under brådskans
herravälde.
Det lönar sig alltnog ej att förneka faktum:
brådskan existerar verkligen överallt där modärna
människor anhopat sig. Betecknande är det förhållandet, att
ju fler individer bosatt sig på en plats, desto större
brådska karakteriserar såväl nöjes- som arbetslivet.
Ma.n kan nästan ur detta härleda en psykisk lag. Det
är icke endast de rent ekonomiska handgripligheterna,
konkurrensen, som föreskriver den. Man behöver blott
veta, blott se, att man är flera, så infinner sig
maningen — medvetet eller omedvetet mottagen — att skynda
på. Ge akt på fotgängarepsyket, i den mån
gångtakten anger detta, på ett starkt trafikerad huvudgata och
på en tyst bigata. Från denna inkommen i den
livligare trafikströmmen ökar fotgängaren sin gångtakt,
rörelserna bli livligare, dels på grund av möten eller
omgåenden, dels emedan massan suggererar individen,
och fotgängaren får samma brådska som präglar hela
huvudgatan. Det är verkligen, även här,, .»mängden
som gör’et».
Olika folklynnen erfara till olika grad brådskans
herravälde, lida av det mer eller mindre. Ett
jordbrukande folk är vant att ge sig till tåls, medan grödan
växer, men en industrination inrättar sig med
dag-oeh nattskift och kör för fullt, tills man dör. Men
även i ett och samma land kan i detta hänseende råda
stor olikhet mellan stad och landsbygd. Och säkerligen
är det i länder med likvärdigt jämte varandra ställda
vitala industriella och agrariska intressen, som den av
brådskan framkallade irritationen i samhällsmiljön
verkar skadligast.
Var och huru uppkommer brådskan?
Djupast ligger ursprunget hos individen. Vill icke
individen jäkta, så vill samhället det inte heller. Men
vill individen uträtta mer än hygienisk arbetsdag
tilllåter, så styr även hela samhället in i jäktets
strömdrag. Samhället kan blott något moderera farten.
Orsaken till individens initiativ är allmänt sett hans
självupphållelsedrift och därutöver hans förvärvsdrift,
åtrån efter mer än det nödvändiga. Allt känt som en
gammal naturlag. Vad som sålunda gäller individen,
blir gällande även för familjen, affärsföretaget, osv,
ända till den yttersta periferin, omslutande hela
samhället.
Men organisativt sett begynner brådskan med mera
bestämda enskildheter. Dessa kunna sammanfattas
under begreppen otillräckliga eller felaktiga
dispositioner. Hos såväl individen och i hemmen som
affärsföretaget är det sådant, som tekniskt sett vållar jäkt och
allt vad därmed sammanhänger av tillvarons
besvärligheter. Om t. ex. en affärsman pålägger sitt
dagsprogram dels på kontoret dels i privatlivet en sådan
mängd olika ärenden, att deras uträttande blott
kan medhinnas på idealtider, dvs utan
inblandning av oförutsedda arbetsuppgifter,
påträngande utifrån, så är det tydligt, att hans dag allt som
oftast kommer att präglas av jäkt från början till slut.
Enahanda blir resultatet i fråga om husmodern och
hennes skötsel av hemmet — ett resultat, som på
ödesdigert sätt kan påverka barnens uppväxt och fostran.
Tages så i betraktande ett helt samhälle och i detta en
majoritet individer, män och kvinnor, som ideligen
fel-beräkna sin dag, rusa från den ena etappen till den
andra och på varje lämna efter sig ett mer eller mindre
ofullgånget arbetsresultat och till sist avsluta dagen
med en uthållighetsprestation i sällskapslivet, — ja då
kan icke vara att vänta annat än att brådskan präglar
hela samhället, även dess exteriörer, ryckande med
sig jämväl de mindre aktiva individerna.
Proportionerna te sig givetvis större vid
betraktande av affärsorganisationer och dylikt inom samhället. I
själva verket är dock faran ej så stor bland dessa
kol-lektiver, emedan brådskan modereras genom
arbetstidens fixering och arbetsdisciplinen. Ett höggradigt
undantag utgöra dock varutransporterna i städerna
medelst motorvagnar, för vilka man ofta synes hava
beräknat otillräcklig tid, så att körhastigheten drives upp
över tillbörligt maximum.
Av det sagda torde rätt klart framgå, att lösningen
av brådskans problem djupast är att söka hos
individen och i hans förmåga att organisera arbetet, sitt eget
och deras, som av honom äro beroende.
Chr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
