Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
INDUSTRI TIDNINGEN N O K D E N
ningsförmåga, kunna registreras, om det visades, att
märket vore inarbetat. Sistnämnda bestämmelse finge
sin huvudsakliga betydelse för det fall. att i lagen
funnes förbud att i allmänhet registrera rena
bokstavs-oth siffermärken, men den kunde även, om ock mera
sällan, vinna tillämpning i fråga om märken, som på
grund av sin egenskapsangivande karaktär eller eljest i
allmänhet ansåges oregistrerbara.
Från de beslut, för vilka ovan redogjorts, anmälde de
norska delegerade så till vida reservation, att de ansåge
att, på sätt redan för närvarande enligt norska lagen
vore förhållandet, skydd jämväl för varumärken i
egentlig mening skulle kunna förvärvas genom inarbetande;
ävensom att ett varukänneteeken skulle anses såsom
inarbetat, när det vore känt i en eller annan begränsad
omsättningskrets, i vilket fall det skulle åtnjuta endast
lokalt skydd.
Det har förut omförmälts, att de delegerade tagit
avstånd från fö rsta-b rukande-principen såsom sådan.
Emellertid skall första brukandet kunna medföra en
viss rättsverkan. Har nämligen någon erhållit
registrering av ett varumärke, som är förväxlingsbart med
märke, som tidigare av annan använts å sådan vara,
för vilken registreringen beviljats, eller därmed
likartad, skall den sistnämnde, där han ej medgivit
registreringen, äga vid domstol föra talan om
registreringens undanröjande, såvida denna länder honom till
skada och den, som sökt registreringen, därvid handlat
i avsikt att från den andre tillägna sig det av denne
förut använda märket. — Det är således de verkligt
illojala fallen, som man med ett sådant stadgande velat
drabba.
Då skyddsrätten vore grundad på
varumärkesregistrering eller inarbetande av varukänneteeken,
skulle innehavaren njuta skydd mot begagnande från
annans sida av samma eller förväxlingsbar beteckning
för varor av samma slag som det eller de, för vilka
märket registrerats resp. varukännetecknet inarbetats,
eller därmed likartat varuslag. När skyddsrätten
bestode i rätt till personnamn eller firma, ansåges
skydds-rätten kränkt, därest dess innehavare kunde sägas lida
förfång genom begagnande av samma eller
förväxlings-bar varabeteekning från annans sida, dock icke, därest
vid kollision ’ med senare uppkommen skyddsrätt
förfånget hade sin grund däri, att den rörelse, för vilken
person- eller firmanamnet ursprungligen använts,
undergått en väsentlig förändring och därigenom kommit
att beröra den andra affärens verksamhetsområde;
skydd åtnjötes således av förstnämnda rörelses
innehavare även i fråga om andra än av honom från början
förda varuslag, om blott icke rörelsen finge anses hava
väsentligen ändrats och genom denna ändring en
intressekollision uppstått med annan rörelse, inom vilken
samma eller förväxlingsbar beteckning tidigare antagits
för dessa andra varuslag.
Varumärkesskyddet skall omfatta varje begagnande
av ett varukänneteeken i denna dess egenskap, således
ej blott å varor eller deras emballage utan även i
annonser, på skyltar, affärsbrev o. d. Skyddet skall även
omfatta den skyddade beteckningens användande för
varor, som äro avsedda att exporteras. Beträffande
påföljden för intrång i annans rätt till ett
varukänneteeken borde förbud mot ett fortsatt eller upprepat
brukande av det skyddade varukännetecknet alltid kunna
utverkas, således jämväl om svaranden varit i god tro;
straff borde kunna ådömas endast i det fall, att
svaranden begått intrånget mot bättre vetande.
För registrering av varumärken skola de särskilda
varuslagen indelas i klasser. Klassregistreringen bör
dock icke tilläggas den verkan, att ett märke, som
registrerats i en viss klass, åtnjöte skydd för alla slags
varor i denna klass men ej för några varor i annan
klass. Skyddet bör omfatta varor av det slag, varför
märket registrerats, och därmed likartade varor, oberoende av
i vilken klass de sistnämnda finnas upptagna. Äro de
varor, för vilka märket registrerats och varom uppgift
skall lämnas i ansökningen om registrering, upptagna
i flera klasser, skall särskild avgift erläggas för var
och en av dessa klasser. Härigenom borde bruket av
långa varuförteekningar åtminstone i viss mån
förebyggas. Vid förnyelse av registrering, som beviljats, innan
klassregistrering införts i lagstiftningen, skulle märket
inrangeras i vederbörande klass allt efter de varuslag,
för vilka registrering ursprungligen erhållits och
förnyelse begärdes. Förnyelseavgift borde härvid utgå efter
antalet klasser.
Någon rättslig skillnad mellan ordmärken, å ena,
och figurmärken, å andra sidan, borde icke uppställas.
Vid diskuterande av fordringar, som borde
uppställas för ett märkes registrerbarhet, intog frågan om
rena bokstavs- och siffermärken en framskjuten plats.
I Sverige och Finland vägras f. n. registrering av
dylika märken på grund av uttrycklig lagföreskrift. I
Danmark anses sådana märken merendels oregistrerbara
såsom saknande distinktiv karaktär, varemot i Norge
registrering av desamma i icke obetydlig utsträckning
äger rum. De delegerade enade sig i denna fråga om det
uttalandet, att bokstavs- och siffermärken i allmänhet
vore svaga märken och att det vore önskvärt att söka
inskränka registrering av sådana märken.
Det ansågs emellertid att. om i lagstiftningen förbud
mot registrering av rena bokstavs- och siffermärken
in-toges, undantag från detta förbud bleve erforderliga.
För Sveriges del borde undantag, vad angår
bokstavs-märken, göras för huggna eller sågade trävaror och för
vissa järnvaror.
Varumärken, som uteslutande bestode av ord som
inom landet uppfattades såsom egenskapsord, kunde ej
registreras. Denna bestämmelse innebure en viss
begränsning i motsvarande stadgande i de nordiska
lagarna. som för närvarande gällde, enligt vilket stadgande
ord, som avsåge att angiva viss egenskap hos varan,
icke finge registreras. Avsikten med stadgandet i dess
ändrade avfattning, vilket fanns upptaget i det svenska
utkastet, hade varit att mera än nu giva stöd i lag åt
den mildare praxis, som under årens lopp utvecklat sig
hos den svenska registreringsmyndigheten vid
bedömandet av frågan, om ett ord skulle anses som egenskapsord
eller icke. Det konstaterades från Danmark och Norge,
att man även där gått mot en liberalare praxis i
förevarande avseende.
Förbud borde jämväl meddelas mot registrering av
figurmärken med egenskapsangivande karaktär.
Bland anledningarna att vägra registrering märkas
vidare, om märket innehåller uppgift, som
uppenbarligen verkar vilseledande, om märket uteslutande består
av en avbildning av den vara, för vilken registrering
sökes, utan att denna avbildning utmärker sig genom
någon säregen form eller färg, om märket uteslutande
består av en allmän -varabeteekning, och om märket
överhuvudtaget saknar särskiljande förmåga.
Däremot skulle eget person- eller firmanamn kunna
registreras såsom varumärke. För registrering av märke,
som bestode av eller innehölle annans namn eller bild,
fordrades tillstånd av denne.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
