Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Fig. 10. Tunneln vid Härnösand jämte del av skärningen, sedda
i riktning mot järnvägsstationen. (Foto förf.)
Bi ■ön över Iggesundsån: 2 spann med 18,1 m fri
spännvidd, 1 spann med 56,1 m; r. ö. k: s höjd över
i. v. y. 19,5 m, över h. v. y. 17,5 m. Total längd 109,0 m.
Bron över Ljungan: 3 spann med 34,3 m fri
spännvidd; r. ö. k:s höjd över 1. v. y. 11,0 m, över h. v. y.
6,5 m. Total längd 109.0 m.
Bron över Indalsälven: 1 spann med 21,0 m fri
spännvidd, 1 spann med 10,1 in, 2 spann med 39,8 m
oeh 1 spann med 81,8 m; r. ö. k:s höjd över 1. v. y.
23,0 m, över h. v. y. 19,0 m. Total längd 203,0 m.
Alla cle här nämnda större broarnas överbyggnad är
utförd med balkspann av järn i fackverkskonstruktion
— utom bron över Iggesundsån, vilken är av armerad
betong (fig. 14). —
Vi fortsätta från Gävle. Efter passerandet av
Hillebyn, 8 km från Gävle södra, löper banan nordligt ett
par stationshåll, varpå den kröker av nordvästligt till
Hamrångefjärden (30 km fr Gävle). Trakten, mellersta
Gästriklands kustbygd, ter sig tämligen flack med låg-
Fig. 11. Utsikt över Sundsvall från Stadsberget.
skog, huvudsakligen barrträd, kring inströdda gårdar
och åkrar; jordgrunden är merendels sandnio.
Ham-rångefjärdens vatten skymtar ett ögonblick mellan
träden. Dala—Ockelbo—Norrsundets järnvägs spår
under-fares strax norr om Hamrångefjärdens station, varpå
Ostkustbanan fortsätter i huvudriktning rakt nordligt.
I närheten av Axmarsbruks station korsas gränslinjen
mellan Gästrikland och Hälsingland. Bygdens utseende
övergår till högre och tätare barrskog — på sina ställen
dock illa medfaren, blottande en stenig markyta — och
gårdarna bli glesare. Men då bron över Ljusnan
passeras märkes att man kommit in i en rikare bebyggelse,
markerad i synnerhet vid Ljusne station, därinvid
Ljusneverken äro belägna, bestående av masugnar,
smältsmedja, valsverk, sågverk, träoljefabrik, m. m.
Efter ytterligare färd genom en allt livligare bygd —
bl. a. stora brädgårdar vid Stugsund — stannar tåget
några minuter vid Söderhamns centralstation. Denna är
belägen vid stadens hamn och bildar numera
förenings-station mellan Ostkustbanan och statsbaneclelen
Stugsund—Söderhamn—Kilafors. Samhället, med ett
invånareantal av ca 12 000, är välbyggt med breda gator
och esplanader och driver betydande handel, mest med
trävaror. Talrika lastångare i hamnen vittna härom.
Framför rådhuset står en obelisk med
medaljongporträtt av Gustav II Adolf, stadens grundläggare. Ett
gammalt gevärsfaktori, återuppbyggt 1748 efter
ryssarnas härjningar i trakten 1721, är ännu i behåll.
Ostkustbanans sträckning vidare norrut upptill
Njurunda, en mil söder om Sundsvall, är dragen något
längre in i landet, i medeltal ca 7 km från kusten. Det
är endast i Hudiksvallstrakten, vid Njutånger och
Iggesund samt i själva staden, som banlinjen kommer i
kontakt med Bottniska vikens böljor. Turisten har all
anledning att stanna vid åtskilliga platser, exempelvis i
Trönö, vars gamla kyrka synes från tåget till väster,
och i Enånger, centrum i en uråldrig kulturbygd.
Iggesunds bruk, 13 km innan man är framme i Hudiksvall,
är ett industriellt komplex av 2 masugnar,
bessemerverk, valsverk, smedjor, etc. Hudiksvall kan sägas vara
hälsingarnas kulturella metropol. Staden är Norrlands
näst äldsta, belägen på och å ömse sidor om näset mellan
Hudiksvallsfjärden och Lillfjärden, förenade av
Sunds-kanalen (med pittoreska gamla sjöbodar, fig. 9).
Märkligaste sevärdheten är Hälsinglands museum, inrymt i
en gammal hundraårig lasarettsbyggnad. För övrigt
framhålles ortens värde för turist- och sportintressen,
varjämte goda belägenheter för industrier finnas i
stadens närhet. Norr om Hudiksvall vidtager ett efter
norrländska förhållanden tättbyggt jordbruksdistrikt med
här och där stora vidder åkrar och ängar, såsom vid
Gnarps och Jättendals stationer. Från dessa trakter
hava i långliga tider icke blott Hudiksvall utan även
det ännu längre bort belägna Sundsvall med omnejd
försetts med lantbruksprodukter — potatis, ägg, mjölk
och mejerialster m. m. — vilka bönderna kört efter häst
i långa foror. Från stationen Harmånger går en 19 km
lång bibana till Bergsjö. Strax norr om stationen
Årskogen passerar tåget gränsen mellan Hälsingland och
Medelpad, varpå efter ytterligare 15 kms färd man gör
ett kort uppehåll vid Njurunda.
Hunnen så långt märker förstagångs-resenären, att
omgivningarna börja ändra karaktär. Denna observation
förstärkes, när Svartvik uppnåtts. Icke blott det, att
kustterrängen blir mera kuperad och att Bottenhavets
vatten kommer inom nära synhåll, utan även att
bebyggelsen får den typiska norrlandsindustriella
prägeln : timmermassorna i vattnet, såg vid såg, vidsträckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
