Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
brädgårdar — med rätvinkliga gator mellan staplarna i
stil med en amerikansk stadsplan — andra
träföräd-lingsfabriker oeli samhällen av envåningshus med
frontespis eller tvåvåningshus. Återstoden av
järnvägsresan in till Sundsvalls centralstation erbjuder allt
livligare anblick, särskilt på höger hand dvs utåt inloppet
till Sundsvall med Alnön på motsatta sidan och clen
täta bebyggelsen därstädes. Förstaden Kubikenborg
passeras och så är man i mellan-Norrlands händels- och
industrimetropol Sundsvall. Man behöver knappast här
erinra om, huruledes staden återuppstod i förhärligad
gestalt efter den stora branden sommaren 1888, så att
Sundsvall numera torde vara att anse som världens
elegantaste samhälle nordligt räknat. Staden har ca
18 000 invånare och utgör centralorten för den väldiga
trävarurörelse, som råder alltifrån Ljungans mynning å
söder (Njurunda) till Indalsälvens i norr ( Vivstavarv),
omfattande ett stort antal sågverk och trämassefabriker
å ömse stränder av Alnösundet. Man kan med fog
betrakta hela clenna bebyggelse som ett industriellt
sam-hällskomplex, räknande ca 50 000 människor och
utomordentligt stora värden i form av en förmögen,
välbyggd stad, talrika industriella anläggningar i och
utanför clenna samt en ansenlig handelsflotta.
Men färden går vidare. Vid Skönviks station ligger
Skönviks ångsåg, en av de största i Sverige; vid Timrå
station ser man Vivstavarvs industrisamhälle (ångsåg,
sulfat- och sulfitfabriker m. m.) och strax därefter
passerar tåget över Indalsälven på järnvägsbyggnadens
största bro (fig. 7 & 12). Denna punkt är
Ostkustbanans förnämsta turistattraktion. Järnvägens kontakt
mecl den stora fjärden kring Alnön upphör vid stationen
Söråker. Linjen böjer av i en tämligen tvär kurva från
sydost mot norr, varpå den följer landsvägen till
Härnösand genom en vacker, kuperad skogstrakt på 5—8
kms avstånd från kusten. Vid Fällövikens hållplats
öppnas för den resande med ens clen storslagna utsik-
ten över Södra sundet, dvs södra inloppet till
Härnösand, med Vårdkasberget på Härnön såsom
dominerande fond, det hela företeende en typisk ångermanländsk
kustbild. Genom en lång skärning tillika med tunnel
böjer linjen av i en stor högerkurva och tåget bromsar
till stopp på Härnösands bangård. Här slutar
Ostkustbanan, men det är jämväl att märka, att här vidtager
Härnösand—Sollefteå järnväg längs den mest
storvulna bland Sveriges vattendrag, Ångermanälven, samt
att från Sollefteå kan järnvägsresan fortsättas ända
upp till Hoting i Ångermanlands nordligaste hörn —
där fjällen börja, men där kulturen dock har en
vältalig exponent, Inlandsbanan.
Härnösand är väl den av rikets mindre städer
(12 000 inv.), som i våra dagar blivit mest omtalad
eller rättare omläst, tack vare Olof Högbergs och
Ludvig Nordströms böcker. Man vet nu litet var, att
samhället och dess uppland har en nyare såväl som en
äldre historia av originalitet, där väldiga mått av
människors kynne och gärning äro blandade med cle otaliga
små varianterna av en säregen, ehuru i dessa bygder
vardaglig livets gång. Stadens och ortens prägel
alltifrån trävaruindustrins uppblomstring har utan tvivel
formats av samverkande krafter i grunden så olika som
å ena sidan clen ekonomiska spekulationen och å den
andra det högförnäma lärdomsvettet. Man skulle
kunna säga, att stadskomplexet består av en domkyrka, en
mängd skolor och andra kulturbyggnader, kring vilka
befolkningen - - däribland talrika inackorderingshem
för studerande av båda könen — växt ut.
Grosshandeln har stannat på relativt få händer, likaså
skeppsfarten. Alltnog: skolkatedern och kontorspulpeten ha
möblerat samma rum, men katedern dominerar mecl
överlägsen pondus.
Det är icke osannolikt, att Ostkustbanan kommer att
rätt betydligt rubba proportionen. Den som i likhet med
undertecknad minns, hur erbarmligt isolerat Härnösand,
trots säte för både landshövding och biskop, kuncle vara
om vintrarna före Sollefteå-banans tillblivelse och
sedermera hur trögt samfärdseln söderut fungerade via
clenna, tiomila nådeväg i riktning mot Lappland, kan
icke annat än i Ostkustbanan se tillfredsställandet av
cle mest naturliga kulturella krav. Härnösand och hela
södra delen av Ångermanland äro numera, ja. först nu
i åtnjutande av den rättvisa, som bör råda i ett
välorganiserat rikshushåll även i avseende på
samfärdsel-vägarna till cle centrala orterna och till utlandet.
Faktum är enahanda beträffande Sundsvall, Hudiksvall och
Söderhamn, ehuru mecl minskad betydelse allteftersom
krokvägen till Stockholm via norrländska stambanan
varit mindre absurd.
Fig. 13. Ilillebyns station.
Fig. 12. Detalj av monteringsarbetet å överbygg
nåden för järnvägsbron över Indalsälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
