- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofemte årgången, 1927 /
412

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

Ett principuttalande av
patentverkets chef.

Generaldirektör K. O. J. Björklund.

Med anledning av en redaktionell framställning från
Nya Dagligt Allehanda har patentverkets chef
generaldirektör E. O. J. Björklund på sin nyligen timade
65-årsdag gjort ett uttalande i tidningen, varur vi här
tillåta oss återgiva vad som är av intresse särskilt för
uppfinnare och patenthavare.

»Sällan torde det varit en generation förunnat att
bevittna en större omdaning på olika områden än
vår. Denna omdaning beror i väsentlig mån på de många
och revolutionerande uppfinningar, som i senare tid
blivit gjorda. Härmed är jag inne på ett annat område,
som självfallet är föremål för mitt livliga intresse.
Under snart et tjugutal år chef för patent- och
registreringsverket har jag fått en inblick i uppfinningarnas
värld - den stolta värld, där människosnillet reder
sig ett »monumentum ære perennius». Det säges, att
ett stort antal uppfinningar, varå patent sökes, äro
mindervärdiga och att uppfinnarna själva hysa en allt
för hög tanke om värdet av sina uppfinningar. Det
må vara sant, men är det icke fullt förståeligt? För
den, som kanske ägnat år av sitt liv att söka lösa ett
tekniskt problem, blir det resultat, vartill han
kommit, liksom ett kärt barn, vars fel han har svårt att
se. Därför anser jag, att vi i patentverket äro skyldiga
att med varsamhet och förståelse granska
ansökningaina; därför tar jag bestämt avstånd från dem, som
förmena, att dessa böra uppdelas i mer- och
mindervärdiga och att de senare endast böra ägnas en
summarisk behandling. Det torde för övrigt icke vara
möjligt att på ifrågavarande stadium rättvist bedöma en
uppfinnings värde. Av det nu sagda får emellertid
icke dragas den slutsatsen, att man enligt min
mening-skulle av någon missriktad hänsynsfullhet bevilja
patent å värdelösa saker. Tvärtom är det min bestämda
uppfattning, att man bör ställa nog så stora fordringar
på en uppfinnings patenterbarhet. Det kan icke vara
annat än till skada för vår industri att belastas med
värdelösa patent och i de patentsökandes eget intresse
ligger icke att under alla omständigheter få ett patent
utan att få ett s t a r k t patent.»

å vara, avsedd för försäljning, eller å dess emballage
mot bättre vetande anbringar beteckning, vilken
oriktigt giver varan sken av att vara utförd i
överensstämmelse med ett inom landet skyddat mönster, skulle vara
förfallen till straff, ävensom att den, som ville angiva,
att en vara vore utförd efter ett dylikt mönster, vore
pliktig att därvid lämna tydlig och riktig uppgift om
mönstrets registernummer.

De vid Haagkonferensen fattade besluten voro även
föremål för diskussion mellan de delegerade. Av vad
därvid förekom torde största intresset knyta sig till
frågan om påföljd för bristande utövning av en
patenterad uppfinning. I Sverige har alltsedan år 1902
såsom enda påföljd för dylik försummelse varit
stadgat licenstvång, ocli förklarade de svenske delegerade,
att de för sin del ville tillstyrka, att någon ändring
häri icke vidtoges, änskönt att enligt Haagbeslutet
möjlighet för visst fall funnes att såsom påföljd stadga
patentets förlust.

De norska delegerade, vilka erinrade om att även i
Norge enda påföljden för bristande utövning vore
licenstvång, instämde i de svenska delegerades
uppfattning.

De danska och finska delegerade förklarade sig
personligen vara benägna att ansluta sig till den av de
svenska och norska delegerade hävdade ståndpunkten;
dock hyste de någon tvekan rörande stämningen
härför inom vederbörande intresserade kretsar.

Slutligen enade sig samtliga delegerade om att hos
resp. regeringar tillstyrka vederbörande lands anslut-

ning- till den s. k. Madridkonventionen angående
undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar.

*



Det samarbete, som sålunda kommit till stånd
mellan de nordiska staterna, kan förvisso betecknas såsom
ett betydelsefullt led i det internationella arbetet å det:
industriella rättsskyddets område. Därigenom
befordras i icke oväsentlig grad den internationella unionens
syfte: likformiga principer i de olika ländernas
lagstiftning. Det ligger i öppen dag, att förutsättningarna
att nå ett gott resultat skola vara särskilt gynnsamma,
då, det, såsom här, är fråga om ett samarbete mellan
närsläktade nationer med ensartade förhållanden på
rättens och samfundslivets områden. Det vunna resultatet
synes mig även kunna betecknas såsom mycket gott
och, såvitt jag förstår, synnerligen värdefullt även för
den inhemska lagstiftningen. Jag hoppas därför livligt,
att inom en icke alltför avlägsen framtid även
patentlagstiftningen måtte bliva föremål för ett liknande
samarbete.

Under det jag nedskrivit denna redogörelse, hava
mina tankar med odelad glädje och tillfredsställelse
gått tillbaka till de minnesrika mötena i Stockholm,
Oslo och Köbenhavn; och skulle dessa rader komma
under ögonen på mina konferenskolleger, så ville
jag-sända dem alla och en var en vänlig hälsning med tack
för oförglömmeliga upplevelser i såväl helg som
socken ocli med önskan, att vårt gemensamma arbete måtte
lända till gagn för de viktiga intressen, som ligga oss
alla så varmt om hjärtat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free