- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
15

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 INDU STRITIDN INGEN NORDEN



är att William Lee år 1589 övergav det andliga
ståndet och byggde sin första kulierstol, med vilken han
kunde sticka 600 maskor i minuten. Jämfört med en
skicklig handstickerskas prestation, 100 maskor per
minut, var ju redan detta ett stort framsteg. Men snart
lämnade nästa maskin Lees verkstad i Calverton vid
Nottingham, sedan flyttad till London, och med denna
kunde man framställa 1 200 maskor per minut.

För denna avlägsna tid, då man ännu ej hade börjat
känna något behov efter arbetsbesparande inrättningar,
och då varje maskin ansågs som en fiende till arbetaren
och som sådan bekämpades, var Lees geniala framsteg
lör stort. Ingenstädes fann han understöd eller
förståelse, man ställde sig tvärtom fientlig emot honom,
emedan hans maskin konkurrerade med handstickningen.
Blott en enda person med något inflytande, lörd
Huns-don, förstod att uppskatta betydelsen av Lees
uppfinning, och det lyckades t. o. m. denne lörd Hunsdon
att förmå den regerande drottning Elisabeth att
avlägga ett besök i den Leeska verkstaden.

Drottningen gynnade emellertid handstickningen,
som hade många skickliga utövare och sorti satte
drottningen i den angenäma situationen att kunna bära
silkesstrumpor, tillverkade i England. Hon visade
visserligen intresse för Lees virkstol men dolde samtidigt ej,
att hon kände sig besviken, eftersom Lee vid den tiden
blott kunde tillverka yllestrumpor, för vilka
drottningen saknade intresse. Det med så stora förhoppningar
emotsedda besöket blev således utan något resultat. Ett
sedermera sökt patent på uppfinningen avslogs av
drottningen, som ej »kunde stå till svars för att giva en
enda person monopol på en verksamhet, som beredde
inkomster åt en stor del av hennes undersåtar».

Lörd Hunsdon understödde emellertid, trots detta
av-dag, Lee med ytterligare penningmedel, så att det blev
möjligt för honom att fortsätta med byggandet av nya
virkstolar, ja, han t. o. m. lät sin son, sir William
Garey, lära sig yrket, och blev denne således den förste
strumpvävarelärlingen.

Så förgingo åren utan några nämnvärda framsteg.
Lee kunde nu emellertid även framställa
silkesstrumpor på sina maskiner och han förärade drottningen ett
par sådana. Något understöd fick han dock ej och
hans ende gynnare, lorcl Hunsdon. dog också vid denna
tid. Englands nye konung, Jakob I, som 1603
efterträdde drottning Elisabeth, hade ej något intresse för
Lee och hans uppfinning, och det är troligt att
uppfinnaren gått under om han ej funnit en ny vän och
beskyddare i franska sändebudet Sully, sedermera
Henrik IV :s av Frankrike minister, vilken inbjöd Lee
att komma över till Frankrike.

Lee följde uppmaningen och tog med sig sin broder
James, åtta arbetare och lika många virkstolar.
Emottagandet i Rouen blev hedersamt och i Paris
föreställdes Lee av Sully för konungen, vilken emottog honom
synnerligen nådigt. Det tycktes således nu, som om
erkännandet äntligen skulle komma Lee till del, och
strumpväverier inrättades på flera håll. Till
övervägande del drevos dessa av protestanter.

Mordet på konungen år 1610 gjorde ett brått slut
även på Lees förhoppningar. Sully måste fly och den
regerande drottningen, Maria av Medici, som var
katolik, nekade protestanten Lee sitt stöd. Han råkade i
livsfara och kallade i sin nödställda belägenhet sin
broder James till Paris. Denne kom dock för sent,
William Lee hade dött, och brodern kunde ej ens finna
hans grav; ingen visste var William Lee fått sitt sista
vilorum.

Då nantesiska ediktet år 1685 upphävdes flyktade
protestanterna till Tyskland, Italien och Österrike och
slogo sig ned här bl. a. som strumpvävare. Men även
i England hade virkstolen under tiden fått flera
vänner, och dessa fingo t. o. m. utverkat förbud mot
utförsel av dylika maskiner, för att på så sätt
förbehålla England den nya industrin. Detta förbud var
emellertid gagnlöst. De åtta. virkstolar, som Lee fört
med sig till Frankrike, hade ej gått förlorade. Efter
att en tid hava mötts av likgiltighet kan man säga att
uppfinningen från omkring år 1656 fick en snabb
utbredning.

Den första virkstolen blev uppställd i Calverton år
1640 och 1695 räknade man i London med omnejd
1 500 st. samt år 1727 ej mindre än 5 500 sådana
maskiner. I Nottingham fanns det år 1650 blott 30 men
redan 1699 översteg antalet handkulierstolar där 3 000
stycken.

William Lee är för längesedan glömd, och det är
blott ett litet fåtal, som ens känna hans namn, ehurn
lian bragte sin uppfinning till sådan fulländning, att
j. princip ingenting sedan dess har behövt ändras. Alla
senare uppfinningar utgöra endast förbättringar. I
Sachsen byggdes virkstolarna. huvudsakligen av trä.
och man använde en vals av trä i stället för den Leeska
stolens av järn. Dessa valsstolar hava på sina håll
använts in i våra dagar.

(Ur Skand. tidskr. för textilindustri, övers. fr.
Deutsche Wirker-Zeitung.)

Samhällsharmonin på nyåret
eller

Hur det numera går till att starta ett
järnvägsbygge.

Enligt Smål. Allehanda, Jönköping, har
borgmästaren i Ulricehamn greve C. V. Spens, ledamot av
styrelsen för Borås—Ulricehamns järnvägs ah., uttalat, att
järnvägsbolaget ser sig i stånd att uppfylla de villkor
regeringen uppställt för bifall till framställningen om
statsunderstöd för byggande av järnvägen Ulricehamn—
Jönköping. Arbetet torcle komma att påbörjas så snart
överenskommelse om de närmare villkoren träffats med
arbetslöshetskommissionen.

Beträffande banans indragning i Jönköping nämnes,
att- enligt den fastställda planen linjen skall dragas
mellan Rocksjön och Munksjön fram till
Kålgårdskvarteret på Madorna, där stationen förlägges. Denna
kommer att utgöra första ledet i en blivande
centralbane-station, dit det är meningen att i en framtid flytta de
tre andra järnvägsstationerna i Jönköping.

Men

i samma veva har Svenska väg- och
vattenbyggnads-arbetareförbundet i skrivelse till
arbetslöslietskommis-sionen framställt en skarp protest mot att den nya
järnvägen Ulricehamn—Jönköping skall utföras som
nödhjälpsarbete. Man kräver att avtalsenliga löner skola,
betalas, att de arbetslösa skola få söka sig arbete på
samma sätt som i fria marknaden är brukligt och att
företräde skall lämnas vana yrkesutövare. Därest icke
dessa villkor uppfyllas, ser sig förbundet nödsakat att
överväga åtgärden att med övriga organiserade
arbetares stöd avstänga arbetsplatsen i fråga från
arbetskraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:45:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/indunord/1928/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free