Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Kväve i järn och stål.
Av bergsingenjören, fil. dr Hjalmar Braune.
I en artikel i denna tidskrift av den 29 okt. 1924
påvisas hur cyankalium uppstår vid
masugnsprocessen. Då vi exempelvis från sätthärdning under
användning av cyankalium (se J. K. A. 1907, sid. 191) veta
att järnet, som skall härdas, ej blott kolbindes utan
även i rikliga mängder upptaga kväve (N 0,050 %
och mer), är det helt naturligt, att järnet vid
cyan-kaliumbildningen i masugnen upptager kväve samt att
därvid kväveupptagningen blir större ju rikligare
cyan-kaliumbildningen i masugnen varit.
Sålunda får man vid sakta drivning och ej för
starkt uppvärmd bläster endast 0,002 à 0,003 % N i
tackjärnet, under det att om skötseln av masugnen
ställts så att riklig cyankaliumbildning inträffat,
tackjärnet kan hålla ända till 0,025 à 0,030 % N. Denna
kvävehaltens tillväxt i tackjärnet, allt med
drivningens ökning och blästertemperaturens höjning, har jag
haft tillfälle att följa med analyser. Jag hänvisar i
detta avseende till min uppsats av 1903 i Tekn.
tidskrift, där, då drivningen och blästertemperaturen
voro måttliga för svenska förhållanden, inga klagomål
på den framställda metallen förekommo; men däremot
sedan förhållandena viel masugnen blivit sådana, att
cyankaliumbildning i riklig mängd inträtt, varvid
tackjärnet fått en stor kvävehalt (N 0,020 à 0,025 %),
klagomål och reklamationer förekommo i mängd. Den
brakliga analysen av dylikt tackjärn såsom å svavel
och fosfor etc visade prima värden. Reklamationerna
lödo därför vanligen: »Det är omöjligt att med detta
tackjärn göra gott stål». Vid tillverkning av
lancashire-stångjärn ur dylikt tackjärn kunde stängerna bliva så
spröda att endast de föllo till marken de brasto
tvärt av.
Då kvalitetstålpjroducenterna voro angelägna att
återfå sitt goda tackjärn, undersökte de förhållandena
vid masugnen för leveransen. De iakttogo härvid såväl
den ökade blästertemperaturen som drivningen. För
att producenten skulle få ersättning för de högre
tillverkningsbelopp som en ökad drivning giver, gåvo
ståltillverkarna ett särskilt överpris för tackjärnet
endast producenten ville hålla den lägre blästertemp. och
den lägre drivningen, dvs återgå till de gamla
förhållandena, då det goda tackjärnet framställdes. Vid
masugnen började man därför åter med den långsamma
drivningen och den s. k. kalla blästern, då förbrukaren
uppgav sig åter igenkänna sitt gamla tackjärn. Såsom
synes voro förbrakarne fullt medvetna om att det för
ståltillverkningen odugliga tackjärnet erhölls i
masugnen genom den höga drivningen och heta blästern.
Vid masugnen åter ansåg man tackjärnets godhet
ligga i dess rena analys, framför allt dess låga
svavel-och fosforhalter. Då emellertid det är billigare att blåsa
tackjärn med hög blästertemperatur och hög drivning
än motsatsen och svavel- och fosforhalterna även på
det varmblåsta tackjärnet voro mycket låga,
började man så småningom öka både blästertemperatur och
drivning. Nu kommo åter klagomålen på tackjärnet,
men, då det utsända tackjärnet visade ovanligt låga
halter såväl av svavel som fosfor, uppfattades dessa
klagomål mer som trakasserier än att något berättigat
skulle ligga till grund för desamma.
Åter sändes ingenjörer till de producerande
masugnarna, vilka återförde smältningsförhållandena till
de av konsumenten önskade osv. På detta sätt fortgick
förhållandena mellan tillverkare och förbrukare länge,
tills att den senare tröttnade och sökte vid sin
ståltillverkning reda sig med det koks- eller träkolstackjärn
hans eget land kunde åstadkomma. Härvid måste
mången gammal svensk hytta nedläggas, vilken på
grund av sitt byggnadssätt icke kunde konkurrera med
den moderna svenska masugnen i framställning av
tackjärn, men som däremot hade varit särdeles lämplig
för framställning av detta specialtackjärn för
ståltillverkning.1
Att i detta fall det är kvävet som fördärvar stålet
är uppenbart; men vill jag härpå även anföra ett
annat exempel väl känt av alla ståltillverkare. Vid en
stålhets i en martinugn eller degel blir stålet särdeles
dåligt om rostigt skrot användes, även om detta vid
vanlig analys skulle visa en prima sammansättning.
Man aktar sig därför noga att vid tillverkning av
prima stål använda rostigt skrot. Vid rostningen
upptager "järnet under atmosfärilernas inverkan kväve ur
luften. För analyser å rostigt skrot får jag hänvisa
till mina uppsatser i J. K. A. om kväve i järn och
stål — se exempelvis undersökningen vid Motala
valsverk 1906, sid. 779.
På hårt stål verkar kvävet till att göra metallen
spröd särskilt i härdat tillstånd. Sålunda kan man nog
med kvävehaltigt stål få en skarp egg, men den är ej
beständig. Eggen är spröd så att lätt bitar går ur
densamma och eggen blir skämd. En fil framställd av
kvävehaltigt stål förlorar vid användning nästan
omedelbart en stor del av sina tänder, varigenom filens
värde som verktyg förstöres.
Hur dessa jämförelsevis små mängder kväve kunna
hava en sådan fördärvbringande inverkan på järn och
stål är ej utforskat; men att kvävet har ett mycket
stort inflytande på järn och stål vittna de strukturer,
som vid metallografisk undersökning av metallen
framstå, varav några visas i fotografier förefintliga i
min avhandling över detta ämne i J. K. A. 1906.
Dessa fotografier framställdes först vid
materialprovningsanstalten i Zurich, därefter vid L’école des mines i
Paris. Dessa egendomliga strukturer med bland annat
synbart spräckta kristaller (Naumanska linjer), som
kvävet framkallat i metallen, ha bestyrkts av ett
flertal forskare. __
Till en början såg det ut, som det svenska
tackjärnet skulle vara överflödigt vid den finare utländska
ståltillverkningen, men snart visade det sig, att, om
man än kunde reda sig det svenska tackjärnet förutan,
det dock i sitt verkliga goda tillstånd var särdeles
önskvärt, och man började åter anskaffa detsamma.
För att därvid betona de omständigheter, under vilka
det skulle framställas, gav man det benämningen
»kallblåst tackjärn». Villkoren härför voro att det
1 Även vid den elektriska tackjärnsmasugnen har denna
undermålighet hos tackjärn av ren analys iakttagits. Det är tydligt,
med den oerhörda hetta som förefinnes i den elektriska masugnen,
att, om omständigheterns möjliggöra en cyanbildning, en mycket
riklig sådan skall äga rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
