- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
60

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

Den s. k. vetenskapliga äganderätten.

Uti Svenska föreningens för industriellt rättsskydd
nyligen utkomna årsskrift, redigerad av f. d.
byrådirektören i patentverket, jur. kand. ocli bergsingenjören
Axel Hasselrot, förekommer en utförlig behandling av
frågan om den s. k. vetenskapliga äganderätten,
författad av hr Hasselrot. Detta tämligen modärna tekniska
och juridiska spörsmål har tidigare varit före även i
Ind. Nordens spalter .— belyst av bl. a. även hr
Hasselrot — varför detsammas hittillsvarande utveckling och
historia torde vara tidskriftens läsare till huvuddragen
kända. Men vad hr Hasselrot i senare delen av sin
studie på den vetenskapliga äganderättens vara eller icke
vara framlägger synes i flera avseenden erbjuda
nyhetens intresse, varför vi med förf: s benägna
medgivande här återge denna del (ehuru med uteslutande av
noterna).

*



»Till den redogörelse, som härmed lämnats för vad
som förekommit i frågan om den vetenskapliga
äganderätten, skola nu anknytas några sammanfattande
synpunkter och reflexioner i ämnet.

Först må då påpekas, att man till försvar för den
vetenskapliga äganderätten framfört olika teoretiska
resonemang.

Det har sagts, att ingen äganderätt kan vara mera
berättigad än den, som har sin grund i att vederbörande
med eget arbete skapat eller frambragt vad som äges.
Den vetenskapliga upptäckten är vetenskapsmannens
verk; till detta har han enligt de rättsprinciper, som
ligga till grund för rättsordningen och som kommit till
uttryck bl. a. i lagstiftningen om rätt till konstnärliga,
litterära och musikaliska verk, en naturlig rätt, som bör
komma till erkännande.

Med förnekande av att en vetenskaplig upptäckt
utgör resultatet av någon skapande verksamhet har man
till stöd för den vetenskapliga äganderätten åberopat
den rättsprincip, enligt vilken genom ockupation
äganderätt förvärvas av den, som satt sig i besittning av en
nyttighet, som ej tillhör någon. Man har dragit upp
jämförelser med det fall, då någon på annans mark
finner en nedgrävd skatt och därigenom får en åtminstone
partiell äganderätt till denna. Det, som utgör föremål
för en vetenskaplig upptäckt, har visserligen icke
skapats eller frambragts av upptäckaren, men det har av
denne dragits fram i ljuset och gjorts tillgängligt. Det
står därför i överensstämmelse med eljest
gällande.principer att tillerkänna honom en rätt med avseende å vad
han upptäckt.

Beträffande förhållandet mellan den, som gjort en
vetenskaplig upptäckt utan att ha funnit någon
praktisk tillämpning av densamma, och den, som tillfört
näringslivet en på denna byggd uppfinning av praktiskt
värde, har man ansett sig kunna åberopa de rättsregler,
som gälla för förvärv av äganderätt genom
specifikation. Enligt dessa regler erhåller den, som förarbetar
annan tillhörigt material, äganderätt till det alster, som
åstadkommes, under förutsättning att materialet är
mindre värt än det nedlagda arbetet, med skyldighet
dock för honom att ge materialets ägare ersättning för
dess värde. I analogi därmed bör uppfinnaren, som i
sitt uppfinnarearbete byggt på en annans vetenskapliga
upptäckt och därvid åstadkommit ett ekonomiskt värde-

fullt resultat, äga att förfoga över sin uppfinning men
vara skyldig att ge ersättning åt den upptäckare, vars
verk han utnyttjat.

Det föreligger många mer eller mindre skarpsinniga
utredningar om den vetenskapliga äganderättens
ställning i den juridiska vetenskapens systematik och denna
rätts juridiska karaktär. Den förklaras vara enligt
romersk-rättsliga principer än en jus in reni, än en flis in
re. Dylika teoretiska utredningar förefalla emellertid
att vara tämligen värdelösa för bedömande av frågan,
om och i vad mån den vetenskapliga äganderätten bör
vinna erkännande. Det synes därvid vara av
underordnad betydelse, om rätten blir en utanför systemet av
förut erkända rättigheter fallande rätt av egenartad
karaktär, vad man enligt den romerska rättens terminologi
skulle kalla en jus sui generis. Ruffini har också i sitt
betänkande förklarat sig ej vilja närmare ingå på
spörsmålet om den ifrågavarande rättens juridiska karaktär.
Han säger träffande, att lagstiftarna böra taga hänsyn
icke till teoretiska premisser utan till livets
Verkligheter; lagarna böra komma till rebus ipsibus
dictanti-bus et necessitate exigente.

Om de förslag i ämnet, som framställts, på många
håll omfattas med livlig sympati, ha de å andra sidan
även mötts med starka invändningar såväl med hänsyn
till den praktiska genomförbarheten som ur rent
principiella synpunkter. Enligt min uppfattning äro dessa
invändningar och ej minst de rent principiella
betänkligheterna synnerligen välgrundade.

De rättigheter, som det. är fråga om att tillskapa, har
man velat jämföra dels med patenträtt dels med rätt till,
litterära och konstnärliga verk. Mellan dessa båda till
jämförelseobjekt tagna olika, slag av rättigheter består
emellertid enligt min uppfattning en grundväsentlig
olikhet.

Utom hinder av det skydd, som upphovsmannen till
ett litterärt eller konstnärligt verk åtnjuter, kan vem
som helst annan självständigt utarbeta ett verk, som till
form och utseende kommer det skyddade verket hur
nära som helst. Endast 0111 det skyddade verket har
tagits till förebild, så att fråga är 0111 en efterbildning av
detta, föreligger en kränkning av skyddsrätten. Det står
icke i strid med denna princip, att enbart en likhet
mellan tvenne alster av ifrågavarande slag kan anses ge
vid handen, att det ena tillkommit under kränkning av
den uteslutanderätt, som åtnjutes med avseende å det
andra; det beror på omständigheterna i det
föreliggande fallet, huruvida likheten i och för sig får anses
utesluta möjligheten av att vartdera alstret utgör ett
självständigt arbete. För att motivera en lagstiftning om
skydd för litterära och konstnärliga verk, byggd på den
nu angivna principen, behöver man ingalunda åberopa
något samhälleligt intresse av att uppmuntra till
produktion ocli offentliggörande av sådana verk, varom
fråga är. Ingenting kan ju ur rättskänslans synpunkt
vara att erinra mot att författare och konstnärer
tillförsäkras möjlighet att få ekonomisk ersättning för sitt
arbete och lagstiftaren har haft anledning att tillgodose
det ekonomiska intresse, som därutinnan föreligger, i
den mån så kunnat ske, utan att. åtminstone i någon
nämnvärd grad, andras berättigade intressen trätts för
nära.

Helt annorlunda förhåller det sig med patenträtten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free