Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
I N D U STRITIDNINGEN NORDEN
för tanken skilja mellan upptäckten och dess praktiska
tillämpning; i andra fall, som därutinnan ej äro fullt
likartade, kan dock själva upptäckten på sådant sätt
vara det ur nyhets- och patenterbarhetssynpunkt
väsentliga, att en publicering av upptäckten skulle verka
nyhetshindrande för en senare ansökning om patent på
upptäcktens praktiska tillämpning. Beträffande
upptäckter, som på ett eller annat sätt kunna utnyttjas i
näringslivet, torde, om upptäckarna övertänka
möjligheterna i sådant avseende och ej försumma de utvägar,
som stå till buds, patentlagstiftningen, åtminstone om
den tillämpas så liberalt som i Sverige, vara ägnad att
kunna i hög grad tillgodose även de vetenskapliga
upptäckarnas intressen. Patentskydd bör kunna erhållas ej
blott för uppfinningar med tillämpning inom den
egentliga industrien utan även för sådana, som ha avseende
å jordbruk, trädgårdsskötsel, skogshantering,
djurskötsel och dylikt. I överensstämmelse med vad som utsäges
i Pariskonventionen tolkar man i Sverige mycket
liberalt i sådan riktning det i patentförordningens 1 §
förekommande ordet »industriella». Gränserna för
patentskyddet böra vid dettas fortgående utveckling ej göras
snävare utan snarare utvidgas, varigenom detsamma i
ännu större utsträckning än för närvarande kan bli
till-lämpligt med avseende å vetenskapliga upptäckter. Men
det skulle vara en komplicering och avgjord försämring
att såsom föreslagits inrätta olika slag av patent. Det
allmännas intresse av, att patentskyddet ej skall lägga
hinder i vägen för utvecklingen, bör kunna tillgodoses
genom ett generellt stadgande om tvångslicens i fall, då
ett allmänt intresse sådant påkallar.
Det av Eberstein framförda förslaget att låta den
vetenskapliga äganderätten för en upptäckt inträda för en
viss tidsperiod efter det patentskydd, som åtnjutits för
en praktisk tillämpning av upptäckten, upphört synes
mig vara föga. välbetänkt. En dylik anordning skulle
medföra betänkliga praktiska konsekvenser och
dessutom kan det väl ej vara principiellt riktigt eller för
rättkänslan tilltalande, att en vetenskapsman, vars
upptäckt utan något patentskydd praktiskt utnyttjats i
näringslivet, skall ha en sämre rättsställning än den,
som utan något sitt eget åtgörande kan peka på, att en
annan erhållit patent å en uppfinning, som baserar sig
på hans upptäckt. Huruvida den, som gjort en dylik
uppfinning, försummar eller iakttar de formaliteter, som
erfordras för erhållande av giltigt patentskydd, bör ej
rimligtvis kunna inverka på vetenskapsmannens
ställning gentemot allmänheten. Rimligare kunde det
förefalla att ordna saken så, att staten med avseende å alla
beviljade patent till förmån för en fond för vetenskapens
understödjande stipulerade en viss avgiftsskyldighet för
den, som efter ett patents upphörande utnyttjade den
patenterade uppfinningen. Men en sådan anordning, som
skulle göra en patenthavare, när helst han än ville
upphöra med sitt patent, avgiftsskyldig till det allmänna
för uppfinningens utnyttjande, skulle verka i viss mån
avskräckande för sökandet av patent och därigenom
motverka uppfinningars offentliggörande i samband med
patentering.
Möjligen skulle det, för att bereda vetenskapsmännen
större möjligheter att för sina upptäckter utnyttja
patentskyddet, låta sig göra att medgiva en vetenskapsman,
som gjort en upptäckt och med avseende å denna
vidtagit en viss anmälnings- eller publiceringsåtgärd, en
företrädesrätt under viss tid från nämnda åtgärds
vidtagande för sökande av patent på uppfinningar, som äro
beroende på upptäckten ifråga. En sådan anordning
företer en viss analogi med vad som enligt flera länders
patentlagar gäller om en patenthavares företrädesrätt
under viss tid till erhållande av patent på förbättringar
av den patenterade uppfinningen. Syftet skulle vara,
att den, som gjort en vetenskaplig upptäckt, skulle, utan
att behöva dröja med att offentliggöra upptäckten, under
en viss tid, varunder han kunde i lugn överväga
möjligheten av att patentskyclda praktiska tillämpningar av
upptäckten, vara säkerställd mot att ej hindras i
patenteringen av dylika praktiska tillämpningar genom
andras åtgärder. Om syftet skall vinnas, måste
företrädesrätten innebära även ett skydd mot nyhetshinder.
Vetenskapsmannen får då möjlighet ätt, 0111 en annan gjort
en uppfinning baserad på vetenskapsmannens upptäckt
och publicerat denna-, innan tiden för företrädesrätten
gått till ända, utnyttja den andres arbete och söka
patent på uppfinningen såsom sitt verk. Detta är onekligen
synnerligen betänkligt men behöver måhända dock ej
verka avskräckande, 0111 tiden för företrädesrätten sättes
tämligen kort t. ex. ett år eller mindre. Publiceringen av
en patenterbar uppfinning, innan ännu
patentförhållandena blivit fullt klara, är redan under nuvarande
förhållanden en riskabel sak och den ifrågavarande
ökningen av risken, som bör medföra ökad försiktighet, torde
ej ha någon större praktisk betydelse.
Den rörelse, som igångsatts till förmån för den
vetenskapliga äganderätten, torde näppeligen leda till några
vittgående praktiska resultat. Att frågan blivit dryftad
och meningarna fått bryta sig med varandra är ju
emellertid i och för sig en god sak och torcle kunna antagas
medföra, att vid de arbeten, som för närvarande i de
nordiska länderna och även annorstädes pågå med
revision av patentlagstiftningen, nogsamt tages i
övervägande, om något på patentlagstiftningens område lämpligen
kan åtgöras för tillgodoseende av de intressen, som den
vetenskapliga äganderätten är avsedd att tillvarataga.
Frågans vidare utveckling såväl i nyss angiven riktning
som i övrigt bör följas med uppmärksamhet och
intresse.»
Tvist om ett varumärke.
Den 21 sistl. januari handlades inför rådhusrätten i
Göteborg för första, gången ett mål mellan Ab.
Göteborgs choklad- & konfektfabrik, kärande, och Ab.
Choklad- och konfektfabriken Göta, svarande.
Enligt stämningen hade käranden av en
förutvarande firma övertagit varumärket Göta för kakao,
choklad och karameller. Registreringen av varumärket ägde
rum 1905 och förnyades den 7 april 1925.
Choklad och konfektfabriken Göta, J. Andersson,
intogs i handelsregistret den 20 juli 1923. Dess
verksamhet övergick sedan i andra händer och den 1 februari
1924 beviljades registrering för Aktiebolaget
choklad-och konfektfabriken Göta. Enligt stämningen har
käranden på flera sätt haft olägenheter av namnlikheten.
Vidare använder svaranden, enligt stämningen, såsom
varumärke det ej inregistrerade ordmärket A. B. Göta:
öller andra dylika ej inregistrerade benämningar.
Slutligen har svaranden den 25 augusti 1925 låtit
inregistrera ordet Göta för choklad, karameller o. d. På grund
härav har, säger käranden, lios köparna en ständig
förväxling ägt rum mellan de båda bolagens varumärken.
Käranden anhåller nu, att svarandebolagets egen
registrering ävensom dess varumärkesregistrering
upphäves. Vidare yrkas ansvar på detta bolags
styrelseledamöter och verkst. direktör jämlikt 13 paragrafen i lagen
om skydd för varumärken samt i samband härmed, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
