- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
63

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITID NINGEN*! NORDEN

63

bolaget förklaras skyldigt att underkasta sig de i
paragraf 12 tredje stycket i samma lag föreskrivna
åtgärderna. Slutligen yrkas även upphävande av
registreringen för fabriksfirman Choklad- och konfektfabriken
Göta, J. Andersson.

För käranden inställde sig advokat Sam de Maré och
för svaranden advokat F. Billing. Från kärandesidan
inlämnades en skrivelse, åtföljd av bilagor, med vilka
visades, att upprepade namnförväxlingar äga rum
under nuvarande omständigheter. Bl. a. företeddes en

packe brev, som först tillställts svaxandebolaget och
sedermera vidarebefordrats till käranden. Den senare hade
även medelst annonsering upplyst allmänheten om att
två företag med liknande namn existera. Bland
bilagorna märktes slutligen ett intyg från kärandens
platsagent i Göteborg, vari denne uppgav, att de båda
fabrikerna oeh deras tillverkningar ofta förväxlats av
kunderna, vilket medfört olägenheter för käranden.

För skriftväxling mellan parterna uppsköts målet
på sex veckor. (Enligt G. H. T.)

Småländsk industri vid mitten av 1800-talet.

Vad de gamle lantmätarne veta berätta.

Meddelat av Pehr Johnsson.

Av äldre handlingar, som finnas att tillgå, upplyses,
att Kosta glasbruk anlades 1741—43 vid ett
blomstens-brott på Davidshults ägor av landshövdingen i
Kronobergs län generalmajoren Anders von Koskull oeh
landshövdingen i Kalmar län, generalmajoren G. B.
Stael von Holstein, efter vilka personer bruket också
fick sitt namn.

År 1736 erhöll först en löjtnant Silvensparre
kammarkollegii resolution att anlägga glasbruk på
Johanstorps ägor i Lennhofda socken, men genom en
sedermera av samma kolleg. år 1740 utfärdad resolution
fick nämnda Silversparre rättighet att flytta bruket
till Davidshult, då han samma år försålde såväl
Da-vidshult som privilegierna till bemälte Koskull och
Stael von Holstein, vilka sedermera överlämnade
detsamma med tillhörigheter åt assessorn Peter
Christ-Bouman, denne avyttrade den ena hälften därav till
assessorn Wickenberg den 8 mars 1756 samt andra
hälften till samma person 1761. År 1762 inköpte
Wickenberg det angränsande skattehemmanet Kulla, som
lades till Davidshults ägor, så att Davidshult och Kulla
ifrån den tiden tillhört bruket. Wickenbergs dotter blev
därefter gift med en major Angerstein, inom vars släkt
sedermera bruket förblivit. Numera äges detsamma av
intressenter, nämligen % av överstelöjtnanten von
Heij-deman, % av herr kapten Angerstein, !/4 av fru
hovrättsrådman Heerman, % av fru kaptenskan
Charpentier och 1/4 av löjtnanten Hennigs.

Till bruket hava sedermera blivit inköpta flera andra,
egendomar utom Davidshult och Kulla, nämligen 1 mtl
Lövsjö Storegård, % mtl Rislycke, % mtl Kalkhult.
% mtl Ryds norregård, 14 mtl Grenaö, V4 Skärgöl
samt 14, Fikaskruv.

I sydöstra hörnet av Skeberga kyrkogård är
Anger-steinska familjegraven belägen. Det är en av gråsten
murad fyrkantig källare, med taket i form av en
rotunda. Ovanpå taket står upprest en kolonn, klädd med
koppar, omkring 4 alnar hög, i vans översta ända är
anbragt en urna. Kolonnens fot består av en huggen
och slipad gråsten, en aln bred och % aln hög; på
västra sidan av .densamma är med förgyllda bokstäver
anbragt följande inskription:

Här under vilar
Assessorn Fredrik Wickenberg,
född den 1 febr. 1724, död den 19 apr. 1790.

Dess kära maka Katarina Hultman,
född den 17 mars 1743, död den 8 nov. 1796.

Tacksamt offer av deras döttrar
E. C. Angerstein och M. F. Dufva 1809.

(Forts. fr. föreg, nr.)

På östra sidan står:

Här vilar
Majoren Johan Reinhold Angerstein,
född den 12 febr. 1752, död den 14 maj 1809.

Omgiven av 4 före honom avlidna söner.

Sörjd och saknad av maka, barn, vänner och underhavande.

I Wissefjärda socken fanns Linnefors bruk, beskrivit
av lantmätare O. Cytraeus 1860. Detta bruk bestod av
en stångjärnshammare och ett manufakturverk. Detta
var beläget å Hovgårds ägoområde i bemälta socken.

Till Linnefons bruk hörde dessutom en skattlagd
tullmjölkvarn med tvänne parstenar. Om denna säges att
den var flitigt besökt av folk från kringliggande orter
så att den årligen inbringade i tullmäld ungefär 100
tunnor. Av dessa utgjordes hälften av råg samt det
övriga av korn och havre. En stor del av de till bruket
hörande ägorna betraktades som betesmark, vilka delvis
uppkommit på grund av skogarnas avverkning, men
att den allmänna fodertillgången bör anses fullt
tillräcklig för de kreatur — hästar, oxar, kor och
ungdjur — som därstädes böra kunna finnas.

Från Värnamo berättar lantmätare H. V. Andersson
om en del fabriker och bruksinrättningar som där 1857
förefunnos. Han omtalar sålunda att tobaksfabriken
därstädes, vilken tillverkar isnus* tugg- och röktobak,
intog första rummet. Den sysselsatte 20 personer, varav
hälften voro kvinnor och barn. Fabriken hade dock
icke varit i verksamhet mera än ett knappt år, men
hade varuomsättningen under bemälta tid uppgått till
ett värde av 20 000 rdr.

Vid Mossle säteri samt vid Nöbbeled Norr och
Södergårdar äro nya tegelbruk vid denna tid anlagda.
Dessa hade ett tillverkningsvärde av cirka 3 000 rdr.

Vidare fanns det i Värnamo trenne garverier med
ett uppgivit tillverkningsvärde till ett belopp av 16 930
rdr. Sju arbetare voro vid dessa sysselsatta. Dessa
gar-vare dels inköpte hudar att tillverka och försälja, dels
emottogo de sådana för beredning av den kringboende
allmogen. Man lämnade in dessa hudar vid en viss tid,
och sedan kunde de erhållas fullt beredda. Då det var
fråga om större sådana, exempelvis av hästar och
ko-kreatur, beräknades den tid, som förberedelsen skulle
anslås till ett år. Då hade man rätt att erhålla dem åter.
Varje hud numrerades och försågs med ägarens märke,
så atf den icke under beredeisen kunde förväxlas med
andra. Sådana smågarverier drevos i alla större
bysamhällen i Småland vid bemälta tid.

Sak samma med de färgerier, som då existerade. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free