- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
109

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITID NINGEN*! NORDEN

109

grund av kolets starkt värmeisolerande egenskaper.
Slutligen försvåras en jämn uppvärmning av oljan.

För att avhjälpa alla dessa olägenheter har den tyske
kemisten dr Blümner efter mångårigt arbete utarbetat
ett förträffligt förfaringssätt, som skyddats i alla
kulturstater. Sättet består väsentligen däri, att bensinfri
råolja eller tjära under högt tryck inpumpas i en
autoklav, som är fylld med flytande bly. Genom en speciell
insats, som innehåller fördelningsorgan, s. k.
Raschig-ringar, och vilken nedsänkes i blysmältan, porlar
råoljan upp till ytan utan att beröra apparatens
upphettade vägg. Någon sönderdelning av blyet genom
svavelväte vid förarbetning av svavelhaltiga oljor, såsom
skifferolja, synes icke äga rum, lika litet som bildning av
etylbly eller andra organiska blyföreningar. Processen
försiggår under ett tryck av 35—40 atm. och vid
omkring 450° C, oljans sönderdelningstemperatur. Härvid
sker automatiskt en stark cirkulation i smältan, vilket
gör att värmeöverföringen blir jämn. Genom denna
förbättring av krackmetoden har det icke endast blivit
möjligt att på kortaste tid uppnå oljans upphettning
till spjälkningstemperaturen, utan, vilket är
huvudsaken, varenda oljemolekyl utsättes för samma
temperatur och tryck; det sker ingen överhettning och ingen
egentlig koksbildning, då oljan ju knappt kommer i
beröring med autoklavens väggar. Det är klart att en
koksbildning icke kan äga rum i blyet, som är en av
de bästa värmeledare. Ovanför blyet stanna oljorna
endast helt kort, så att icke heller här någon koks kan
avskiljas, utan måste stanna i oljan i finaste suspension,
om den till äventyrs skulle ha bildats.

Driften kan alltså fortsätta och behöver icke, som vid
andra krackmetoder, varannan dag avbrytas för ren-

göring. Man får icke heller förbise den stora fördelen
med Blümnermetoden, att autoklaven vid samma
kapacitet fordrar mindre eldyta än rörsystemen vid andra
krackprocesser.

Metoden möjliggör vidare bearbetning av alla slags
oljor, medan hittills förarbetningen av lätt kokande
oljor varit förbunden med stora svårigheter. Så kunna
exempelvis brunkolstjära eller dess destillat samt
skifferoljor användas till bensinframställning.

Den tekniska utvinningen av bensin genom krackning
är av amerikanskt ursprung och går tillbaka till
1860-talet, men först för cirka 20 år sedan började man
utarbeta processen. Över 100 000 fat om dagen lära de
omkring 150 amerikanska raffinerierna producera.

Utom de mest bekanta amerikanska metoderna av
Dubbes, Burton, Cross och Manley hava även i Europa
några krackmetoder patenterats av Bergius, Melamit
och Gräfe.

Den industriella överlägsenheten hos det här
beskrivna arbetssättet visar sig i
större utbyte av bensin,
bättre kvalitet hos bensinen,
bortfall av avbrott i arbetet,

förarbetning av alla råoljor och deras destillat, alltså
även brunkolsolja och skifferoljor.

Från bearbetning av stenkolstjära torde man i
allmänhet avstå, då denna innehåller för mycket syre och icke
spjälkbara föreningar. Just spjälkningen av
brunkols-tjära och skifferoljor har stor framtid, då
framställningen av användbara handelsprodukter ur dessa på annat
sätt är svår, frånsett paraffin och beck.
(Enl. »Forschungen und Fortschritte.»)

H. W.

Kungl, proposition om patenttidens
förlängning.

(Forts fr. sid. 107.)

Den andra kategorin intressenter, vilkas anspråk
lagstiftaren såsom nämnt ej heller torde kunna förbise,
utgöres av de s. k. föranvändarna. Redan nu finnes i 16 §
patentförordningen en föranvändarerätt erkänd för det
fall, att någon vid den tid, då patent av annan sökes å
en uppfinning, inom riket är i utövning av densamma
eller för sådan utövning där vidtagit väsentliga
åtgärder, och denna föranvändarerätt är icke förbunden med
någon skyldighet att till patentbavaren utgiva
ersättning för uppfinningens användande. Det skulle då kunna
sättas i fråga att jämväl i nu förevarande fall av
föranvändarerätt, likasom också för licenshavares del,
medgiva rätt till utövning under de tillagda patentåren
uta-n ersättningsskyldighet,

Härom yttrar reservanten inom patent- och
registreringsverket, under hänvisning till nyssnämnda lagrum,
huvudsakligen följande:

Licenshavare och personer, som före lagens
ikraftträdande vidtagit väsentliga åtgärder för uppfinningens
utövande efter den gällande patenttidens utgång, borde
enligt reservantens mening få utöva uppfinningen utan
ersättning. Såväl den ene som den andre torde väl i
regel hava vidtagit de åtgöranden, som skulle grunda
rätten att utöva patentet trots patenttidens förlängning
— licensföi-värv eller förberedelser för uppfinningens
utövande — med därmed förbundna ekonomiska
uppoffringar ni. m. just under förutsättning, att patentets
utövande vore för honom fritt efter nuvarande patent-

tids utgång. Om någon rättsförlust härigenom för
pa-tenthavaren torde ej kunna bliva tal. Vad särskilt
anginge patent- och licenshavarnas inbördes förhållanden
skulle för övrigt dessa sannolikt i regel bliva föremål
för godvilliga överenskommelser, då det väl i
allmänhet. komme att bero på patenthavarna, om den förlängda
patenttiden komme att tagas i anspråk.

Ehuru detta resonemang i viss mån är riktigt, kan
jag dock ej godtaga det resultat i frågan, vartill
reservanten med stöd därav kommit. Förhållandena, äro
väsentligt olika vad beträffar föranvändare enligt 16 §
patentförordningen, å ena sidan, samt föranvändare,
som här avses, och licenstagare, å den andra, I det förra
fallet har icke något patent existerat eller ens sökts, då
föranvändarerätten uppstår. I de senare fallen åter
föreligger ett i kraft varande patent, och den
omständigheten, att detta patent från början meddelats blott
fölen tid av femton år, lärer ej kunna sägas innebära, att
allmänheten därigenom fått sig tillerkänd en ovillkorlig
rätt att efter de femton årens förlopp fritt använda sig
av uppfinningen. Vidare torde man viel tillkomsten av
stadgandet i 16 § patentförordningen närmast, om också
ej uteslutande, hava tänkt på en dubbsluppfinnare (eller
dennes rättsinnehavare), dvs en person som även han
gjort samma uppfinning eller en därmed väsentligen
lika, ehuru han av ett eller annat skäl icke sökt patent
å densamma utan i stället utövat clen såsom
yrkeshemlighet; att särskild hänsyn tages till en sådan
föranvändare, är helt naturligt. Vid föranvändarerätt, varom
nu är fråga, kan däremot i regel ej tänkas föreligga
någon dubbeluppfinning med därå grundad
företrädesrätt, En lagstiftning i den av reservanten förordade
riktningen skulle ställa sig mycket ofördelaktig för de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free