Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
I N D U STRITIDNINGEN NORDEN
Radion och belysningsnätet.
Faran vid inkopplingen av radioapparater och liknande på belysningsnätet.
Av ingenjör J. Härdén.
Vid inkopplingen av radioapparater på
belysningsledningen i boningsbus kunna olyckstillbud lätt
inträffa, då man har tänkt att använda ljusledningen
antingen som antenn, eller, något som nu även synes bliva
mer och mer modernt, som kraftkälla för
radiolamporna (glödström och anodström). Tyvärr ha också
flera d3rlika, delvis synnerligen svåra olyckstillbud
inträffat, vilket nödvändiggör att vissa försiktighetsmått
måste iakttagas.
För att giva ett typiskt exempel må följande anföras:
Uti varje större hus eller byggnadskomplex är det
regel att införa den dubbla spänningen
(treledaresy-stemet) dvs två gånger den spänning, som belysningen
fordrar (exempelvis i Stockholm 220 voit) samt med
anslutning till jord. — Nu är det vanligen så, att i
regel borde icke i samma rum båda grupperna finnas
införda, men det är uppenbart, att sådant dock kan
inträffa. T. ex. om den ursprungliga våningens
inredning ändrats, så att två förut befintliga rum
sam-manslagits till ett enda, då kan det hända, som också
redan faktiskt förekommit, att man oavsiktligt råkar
få båda grupperna inom räckhåll.
Därest nu den experimenterande radioamatören
inkopplar sin radioapparat mellan den ena ytterpolen och
jorden dvs. noll-ledningen på exempelvis 220 voit, och
betryggande säkerhetsåtgärder icke förutsetts, kan det
och har det även inträffat, att vid beröring med någon
annan strömförande del, som exempelvis fattandet med
handen om en bordsstake av metall, vars isolering kan
vara mindre tillfredsställande, så kommer tydligtvis,
därest sagda bordsstake är inkopplad å motstående
grupp, en spänning av nära 440 voit att passera mellan
experimentatorns hand och hörlurarnas metalldelar,
som sitta fastspända kring huvudet. —■ Faktiskt lära
olycksfall med dödlig utgång hava förekommit på detta
sätt, och betydligt starka elektriska stötar hava även
ofta förekommit.
Det frågas då, vad som bör göras i detta hänseende
för att förhindra dylik fara. Svaret härpå är i första
hand, att, om radioapparaten inkopplas med
ljusledningen som antenn — det ligger nämligen så till, att
den mot jord spännings förande sidan arbetar bäst som
antenn — att då måste en betryggande s. k.
stoppkondensator, dvs metallplattor med mellan sig liggande
isoleringsskikt av glimmer, inkopplas mellan
radioapparaten och ljusledningen. Det mellan metallplattorna
liggande isolerande skiktet får icke utgöras av papper,
utan måste vara av glimmer. Kondensatorn skall helst
inbyggas i den stickkontakt, som användes i och för
anslutningen. Därvid bör helst den stickkontakt, i
vilken metallplattorna och glimmern inbyggts, göras
oför-växelbar, dvs. så att oavsiktligt icke någon spänning
genom kontakten tillföres radioapparaten. Detta
utföres bäst på det sättet, att stiften i stickkontakten
äro av olika grovlek och motsvarande hål i
väggkontakten urborras. Att isoleringen i denna anordning
måste vara av glimmer, framår av prov, som av mig
verkställts. Kondensatorer med papper som isolerande
mellanlägg hava av mig provats, vilka visserligen
visat sig hava ett mycket högt motstånd men däremot
en mot elektriskt överslag isolerande förmåga av knappa
250 voit, varav framgår, att om en dylik kondensator
är inkopplad på 440 voit eller däromkring, direkt fara
kan föreligga.
Av i handeln förekommande snören, s. k.
konden-satorsnören har en del provats och befunnits icke hålla
måttet. Efter en del böjningar och knyckar fram och
tillbaka har isolationen mellan snörets metalldelar
skadats så, att överslag vid minsta överbelastning ägt rum.
Endast ett särskilt svenskt fabrikat tålde efter mycket
ovarsam behandling likväl en överslagsspänning av 9 000
voit. Förlägges den strömförande metallådern i kabelns
mitt och den neutrala eller till radioapparaten direkt
förande utvändigt samt med ytterisolering, så är faran,
om kabeln i övrigt är väl utförd, ringa eller ingen.
Detta gäller rör- eller kristallapparater.
Vid sådana apparater däremot, där arbetsströmmen,
dvs glödströmmen eller anodströmmen, eller båda, skall
tillföras apparaten direkt, bör under alla
omständigheter följande försiktighetsmått iakttagas:
Apparaten måste förses med en betryggande s. k.
utgångstransformator eller -kondensator, vilket förhindrar
att hörtelefonen under några som helst omständigheter
kan komma i beröring med de strömförande delarna.
Mellan transformatorns lindningar bör ovillkorligen
isoleringen utgöras av glimmer. Flera transformatorer,
även av de bästa märken, hava prövats, och det har visat
sig, att överslag inträffat, trots den i övrigt goda
isoleringen, vid så låga spänningar t. o. m. som 310 voit,
varav framgår att man ingalunda får lita på en av
fabrikanten angiven högre isolationssiffra, ty som redan sagts
är icke isolationen såsom sådan betryggande, utan
gäller här i första rummet genomslagshållfastheten.
Iaktaagas dessa försiktighetsmått rigoröst, torde faran
vara ringa eller ingen.
Något annorlunda ställer sig s. k.
likriktare-aggre-gat för likriktning av växelström. För sagda ändamål
kan det nämligen inträffa, att ett isolationsfel uppstår å
belysningledningen, så att den högspända
växelströmmen under vissa omständigheter tillföres
belysningsnätets ena pol. Detta innebär visserligen ett
kardinalfel från belysningsverkens sida, men om olyckan är
framme, så är det strängt taget likgiltigt vem, som
bär skulden, olyckfallet inträffar i vilket fall som
helst. Dock är en apparat för växelström i förening
med radio i allmänhet ej i och för sig svårare att
nöjaktigt isolera, trots att växelströmmen på grand av
strömarten lättare förorsakar överslag än likström.
Av ovanstående torde framgå, att man ej
lättvindigt bör handskas med dylika anläggningar, icke blott
därför att man riskerar sönderbrännandet av sin
radioapparat utan vad mera är man riskerar liv och lem.
Denna fara torde därför ej förbises.
Härmed skall ingalunda vara sagt, att apparater,
avsedda att arbeta direkt med lik- eller växelström,
böra bannlysas. Tvärtom. Dessa medföra så stora
fördelar i övrigt att de gärna må anbefallas. Huvudsaken
är att nödig försiktighet iakttages både från
fabrikantens och radiointresserades sida. Önskvärt vore, att
strängare förordningar utarbetades i denna sak, något
som för övrigt redan torde vara föremål för
förberedelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
