Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
I N D U STRITIDNINGEN NORDEN
Samhällets kritik är ingalunda blott teoretisk eller
platonisk, fast det under ett tidigt konfliktskede kan
synas ;så. Nej, ju längre striden pågår, desto mer irriteras
det allmänna, och givetvis måste detta — den tredje
parten — omsider erfara skadegörelse av en intressekamp,
som börjat mer eller mindre lokalt. Det är då, när
lokal-mellanhavandet blivit en allmän angelägenhet, som
samhället uppställer sin trevnad, sin trygghet, sitt krav på
arbetsro mot de .stridandes specialintressen och
jämförelsen lätt utmynnar i värdesättningen av arbetskonflikten
såsom en lek, en farlig lek, som stör samhället i dess
arbete för levebrödet.
*
Men det går givetvis icke an att bortse från bristerna
i samhällets istruktur och att förbättringar i denna
oupphörligt erfordras. Till dessa brister hör bl. a. att en
samhällsgrupp icke finner sig så gynnad av rådande
ekonomiska betingelser som andra grupper. Dit hör även en
sådan omständighet, att en grupp — vilken kan vara
mj^cket betydande i anseende till numerären individer —
saknar tillräcklig insikt om samhällsenhetens
ekonomiska funktioner och läge. Sist men likaväl som något
annat kan tänkas en grupp, som har svårt att skilja sig
från sociala uppfattningar, vilka tjänat ut och måste
ersättas med nya, och som kräver att i handel och vandel
njuta av företräden, dem samhället ej längre vill erkänna.
Det är i grund och botten sådana brister, som vålla
det mesta av samhällets obehag, däribland allt vad
ar-betskonflikter heter. Huru kulturen än strä,vat framåt
har den icke förmått lösa de socialt-ekonomiska
problemen till nämnvärd utsträckning. Vår tid är tvärtom
överfylld av oro i detta avseende. Och den svenska
kulturen, så förnämlig på många områden, har icke
hunnit längre än att den ena arbetskonflikten avlöser den
andra. Det är rentav som om arbetsstriderna ansåges
höra till kulturprogrammet.
Måste det verkligen vara så, att frågor om lön och
levnadsstandard skola lösas medelst strid, en strid som
egentligen är en våldsutövning mot samhället? Är det
verkligen så, att varje sådan genomkämpad konflikt
enligt taktikernas och optimisternas utsago »rensat luften»?
I så fall må det i sanning sägas, att Svea rike vid det här
laget borde vara ordentligt genomvädrat.
*
En förnuftig ordning bör gå ut på, att våldsmedel —
må vara lojala påtryckningsmetoder — icke kunna
komma i fråga, helt enkelt emedan de befunnits samhälleligt
onyttiga. Ekonomiska fejder mellan samhällsgrupper
borde städse vara förebyggda vida mer av allmänt sunt
förnuft än av lagstiftningens ordkonst. Sådana yttringar
av omedgörlighet, som allmänheten nyligen fått bevittna
vid tillrättaläggandet av löner etc. inom massaindustrin,
äro vanprydande och misskrediterande för svensk kultur
— en kultur som dock till alla lär ut icke blott
kunnigheten att läsa och skriva utan också det underbara
knepet att tänka logiskt.
Ingen förnämligare social förtjänst finnes i
samhället än den omtanke och vård som ägnas det hela med
vaken blick för vad jämvikt och harmoni kräva. Därför
vore det en god gärning, om ett från djupet kraftigt
verkande skiljedomsinstitut upprättades, som icke blott hade
att åstadkomma sämja vid arbetskonflikter — för sådana
anordningar, mer eller mindre tillfälliga, är ju redan
sörjt i vårt land ■— utan än mer hade att oavlåtligt
studera och analysera arbetsförhållandena från ekonomiska
synpunkter, i synnerhet de nationella och sociala. Genom
fullt likvärdiga representationer i institutet från arbets-
givare- och arbetareorganisationer samt genom
permanent upplysningskontakt (information) mellan
organisationerna och institutet skulle måhända i tidens
fullbordan institutets verksamhet kunna ådagalägga, att både
stundens sämja och ett förblivande samförstånd blivit
uppnådda.
Så att dessa motbjudande riksskådespel, som
tilläventyrs te sig såsom stridshumörets lek med levebrödet, ha.de
alldeles försvunnit ur kulturprogrammet.
Chr. Sylwan.
Carl Setterberg,
Svenska uppfinnareföreningens stiftare
jämte S. A. Andrée, O. Fahnehjelm, G. de Laval och
E. A. Wiman, ägnades på sin 75-årsdag den 30 sistl.
april en hyllning av uppfinnareföreningen genom dess
styrelse, som uppvaktade med blomster och ett
kort tal av föreningens ordförande ingenjör C. A. Hult.
Fil. doktorn, handelskemisten Carl Setterberg är
upp-finnareföreningens äldste medlem i anseende till
ledamot-skapet. Det var från honom och överingenjören vid K.
patentbyrån S. A. Andrée som våren 1886 initiativet till
bildandet av en svensk uppfinnareorganisation utgick.
Dr Setterberg, som innehaft maktpåliggande
förtroendeposter inom uppfinnareföreningen, njuter numera i detta
avseende välförtjänt otium. Han följer emellertid med
livligt intresse föreningens verksamhet och deltager ofta
i dess sammankomster.
Chr. S.
Ryska patenter i utlandet. Patent- och rättsbyrån
vid Högsta ekonomiska rådets vetenskaplig-tekniska
avdelning framhåller, att intresset för ryska uppfinningar
är i ständig tillväxt i utlandet. Nyligen ha i Moskva
vistats representanter för den stora amerikanska
patentfirman William Kann & Co. för att underhandla om
tre ryska uppfinningar, nämligen ingenjör Rosjkovs
(inom stålindustrins område), professor Nastjukins (en
ny oljerensningsmetod) och ingenjör Haberkorns
(gällande färgning av ull och yllevaror). Uppfinningarna
skulle exploateras i Amerika och England.
Fa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0156.html
