- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
171

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anslag med liten vinkel, måste hornen undan för undan
göras större, och slutligen övergick man till rörliga
horn (c), så som fig. 4 visar. Tändnålen hålles i låge
av två kopparstift (d), vilka knäckas vid anslag, och
framtill sitter en säkerhetspropeller (n), som gängar av
sig efter 60—70 meters gång, men hindrar
sprängningen, om torpeden skulle träffa någon flytande kropp
inom farlig distans från eget fartyg.

Stridskonen består av en stomme, helpressad av brons
eller stålplåt. Dessa koner (sedermera även innefattande
hemliga rummet och akterkonen) äro ett vackert
exempel på svensk industri och förträffligt svenskt material.
Torpeddepartementet i Karlskrona lyckades 1898 få
Olofströms Stålpressnings ab. att tillverka sådana
helpressade stommar; tillverkningen upptogs sedermera av
Eskilstuna stålpressningsbolag som levererade icke
endast för våra egna behov, utan även för Japan och USA.
Författaren besiktigade en gång i Eskilstuna 300 st.
akterkoner för US Navy; de hade en längd av 1,8 m
och voro pressade ur en rund plåt.

Stridsladdningen bestod förr av pressat bomullskrut
fuktat med 17 % vatten för att ej explodera vid
genomskjutning, men tillverkningen var besvärlig, då antalet
pressade kakor uppgick till ett par hundra och dessa
måste passas efter konens form.

Sedermera övergick man till det kraftigare
sprängämnet trinitrotuluol, förenklat trotyl, som var
bekvämare, då det kunde gjutas in i könen omkring en
centrallacldning av pressade kakor (5 fig. 3). Det senaste
sprängämnet är emellertid »novit», sammansatt av vissa
delar trotyl och vissa delar hexanitrodefinylamin
(hexit). Novit har betydligt större sprängverkan, men
måste pressas i småkakor och är otrevligt att handtera.

Vid övningsskjutning användes en exerciskon av
tunnare plåt, som är stukbar och pressas ihop om torpeden
skulle träffa målfartyget. De äro fyllda med vatten, och
å de nyare torpederna, som ha stor sjunkkraft, så stor
att den ej kompenseras av vikten av under gången
förbrukad luft, bränsle, vatten och olja, måste
exerciskonerna vara utblåsbara, dvs när torpeden gått ut den
inställda distansen, blåses vattnet automatiskt ut ur
exerciskonen, så att torpeden lättar och kan flyta upp och
bärgas.

Luftkärlet är tillverkat av 3-procentigt nickelstål,
som gjutes i kokiller (vikt mellan 7 och 8 ton)
genomborras med ett 200 mm hål och smides eller rättare
pressas i en 700 tons press över dorn till ungefärlig
storlek och därefter avsvarvas.
Hållfasthetsbestämmelserna äro: el. gräns 65 kg/kvcm, brottgräns 85 kg/kvcm,
förl. 17 %. Whiteheads första luftkärl gjordes av
hopsvetsad ångpanneplåt och stod ett tryck av ca 20 at.[1]
Numera är luftkärlstrycket uppe i 150—170 at och
de provtryckas till resp. 225—250 at. Godstjockleken
för ett 150 at kärl är 9 mm och ändarna som gängas
in äro 7 mm tjocka.

Det är naturligtvis inte lätt att få gängor att täta
mot 150 atm. tryck, men detta göres på följande sätt.
Diametern över gängorna å bottnarne äro något större
än motsvarande å luftkärlsändarna, så att passning kan
aldrig ske. Ändarna inskruvas kalla, under det
luftkärlsändan uppvärmes runt om, samtidigt förtennas
gängorna i luftkärlet, vilket inte gör inskruvningen
lättare; detta är också ett av de svåraste arbetena vid
torpedtillverkning. Kommer inte botten alldeles fullt in,
måste den utskäras och ny botten tillverkas. När nu
luftkärlsändan avsvalnat griper den kraftigt om
gängorna på botten och dessa hava dessutom sådan form att
inre tryck strävar att täta. Till ytterligare tätning
läggas valkar av tennlod utvändigt och invändigt.

Luftkärlet har en rymd av 322 liter och luft i
kärlet av 150 at tryck väger 61,5 kg.

På luftkärlets akterkant sitter en hängknapp resp.
styrklack, vilken går i en ränna i utskjutningstuben
och hindrar torpeden att kränga under gången genom
tuben.

Hemliga rummet. Även sedan torpedens övriga delar
blivit rätt allmänt bekanta, bibehölls djupregleringsapparaten
som en »extra hemlighet», och rummet däri
den satt har än i dag bibehållit sitt namn »hemliga
rummet».

En av de största svårigheterna vid torpedens
tillkomst var, att få den att gå på en jämn djupbana, vissa
meter under vattenytan. Att därtill använda en
hydrostatisk piston (H. P.), som motvägd av en fjäder
trycktes in vid visst djup och stod i förbindelse med
djup-(horisontala) roder, fann Whitehead snart nog på. Men
det är inte nog med att lägga om rodret för att få ett
fartyg in på ny kurs, man måste sedan stötta rodret för
att inte gå över kursen och här fattades mannen
bakom ratten. Torpeden gjorde stora svängningar över och
under det inställda djupet och detta var ogynnsamt för
fart och träffsäkerhet. Whitehead hittade då på att
insätta en tung pendel, som förenades med H. P. på så
vis att den stundom samverkade med, stundom arbetade
emot H. P., och detta blev den automatiska stöttningen,
som gjorde, att torpeden efter några svängningar kom
in på en djupbana, som praktiskt taget var rak och
jämn. Pendeln (P) verkar sålunda, att då torpeden t. ex.
med lutning nedåt går under sitt djupplan, samarbeta
de båda att vända torpeden, men när torpeden med
vinkel uppåt närmar sig sitt djupplan, arbetar P emot
H.P. och stöttar rodren.

illustration placeholder
Fig. 4: stridsspets.


Fig. 5 visar en nyare typ av djupregleringsapparat
den s. k. Uhlanapparaten, där H. och H. P. äro så
förenade att de alltid arbeta tillsammans, varigenom
torpeden fortare bringas in på sin rätta djupbana. Djupet
kan inställas från 1 1/2 till 7 meter, medelst den
graderade nyckeln (47).

Djupregleringsorganen äro numera icke kraftiga nog
att verka direkt på de horisontala rodren, utan verka
endast på sliden (29) till torpedens styrmaskin (B),
den s. k. servomotorn. Förbindelsen från det vattentäta
hemliga rummet till det vattenfyllda maskinrummet
sker genom den vattentäta dosan (V. D.).

Servomotorn (B) är en cylinder med en väl inslipad
piston (28) och inuti denna sitter en liten rundslid,


[1] En at är inom torpedväsendet uttrycket för 1 kg/kvcm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:00:17 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/indunord/1928/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free