Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
m. för lampor om 100 och 200 normalljus, endast
därför att de passa in i de gamla lamphållarne, men
sådan tortyrbelysning borde helt enkelt vara förbjuden.
Den är dessutom synnerligen oekonomisk, icke endast
på grund av sina skadliga fysiologiska egenskaper,
utan därför att den, insatt i en modern armatur, kan
ersättas med en lampa, som oftast är bara hälften så
stor och alltså sparar 50 % av strömmen utan att
minska ljusets effektivitet. Denna besparing är av
sådan storlek att, om den sammanställes med den ringa
anskaffningskostnaden för modern elektrisk armatur,
man finner att anskaffningskostnaden är amorterad på
mycket kort tid, 1 à 2 år.
.1/.
Dylta och Garpenbergs bruk år 1772.
Vad Peter Jakob Hjelm har att berätta.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Den på sin tid bekante myntguardieren Peter Jakob
Hjelm företog sommaren 1772 en resa genom
Bergslagen och gjorde då ett besök vid Dylta bruk, från
vilket lian berättar följande.
»Den 17 juli anlände vi till Linde. I närheten av
hyttorna stöptes grytor, men som numera inga smältverk
gingo hade man därför icke heller stöpningen för
händer. Efter de underrättelser därom, som genom
beskrivningar kunde fås, förhålles med formernas
tillverkningar således: På en träkloss, som sitter i en svarvstol,
viras halm och därpå svarvas lerbruk, vars yttre sida
undfår en form, som grytan får inuti. Då denna torkat
bre-des däröver en blandning av ler, 1 del, och hästgödsel 2
delar, och däröver det s. k. mötet, sedan föres möter na till
hytterna; där brännes det med torrved över och omkring
dem, och så tages mellan-motet bort, till vilken ända
själva mötet tages av grytans tjocklek av mellanmotets
bredd och, sedan kärnan slutligen blivit överklädd med
sitt mot, sättas mötena, med fötterna i vädret, ned i
sanden så högt, att grytfötterna därmed betäckas på
sidorna ovanpå. Mitt i mötet göres ett hål uti vilket
lerbruk sättes. Detta kallas gitsel, varigenom det smälta
järnet ihälles med sleven, som ständigt ifylles från
stället. Man brukar stöpa tjugu grytor i sänder, allt
efter deras storlek.
I går hade fiskalen här i staden skjutit sig själv
ihjäl.
Vedevågs eller Kvarnbacka mannufakturverk är
vidlyftigt. Det äges av krigskommissarien Halenius och
tillverkas här alla sorters smide. Vid bondbyn
vankades smultron. Så snart man kommer förbi Skärmarbo,
där bergstull är och Nora bergslag slutar, får landet
ett jämnare utseende än i Bergslagen. Vid Axbergs
hammare var mycket kostat på stengärdsgårdar, så
omkring åkrarna, som ock ömse sidor om vägen vid
dikena, där murarna sluttade eller voro vidare vid
bottnen än uppe vid vägbrynet. Mitt för gården voro fyra
längre mot varann korsvis stående stenmurar i form
av cirkelbågar, och två smärre i fyrkant, en till
vänster vid ena ändan och en till höger om vägen, på
vilken man mente, att framlidne ägaren av Axbergs
hammare, Molitor, velat uppsätta bilder. Så snart man
kommit ur Bergslagen sågos stora åkerfält och
vidsträcktare ängar, samt jämnare och mera småskogsbevuxet
land, men tillika fanns ett trögare och mera dumt,
mindre hövligt, fast enfaldigt folk, som dock ej tål ett
lindrigt utan ett trälaktigt tyglande.
Uti Dylta svavelbruk äro flera intressenter, för vilka
överstelöjtnant Lindroth är huvudman. Å ömse sidor
om vägen till bruket bo gruvdrängarna i vardera sina
hus eller stugor, med gavlarna åt vägen, på vilka
hänga tavlor, å vilka åtskilliga namn äro efter var stuga,
vilket namn hon ständigt behåller, som t. ex.
Castenhof, Tre remmare, Lejonet, Björnen, Ulven, osv.
Detta är landshövding Tilas’ inrättning, som ock är
ägare till detta bruk, som är beläget i Axbergs
socken, och han har såväl denna som ock Hofsta oeh
Kils socknar sig anslagna till veds- och dagsverkens
utgörande, skolande vart helt hemman bestå 32
dagsverken och 14 stavar ved om året, 13 kvarter högt, brett
och långt. När veden är huggen på brukets ägor, skog
eller allmänning får sedan bonden 3 sk. 24 öre
stavrummet. Här äro 16 ständiga gruvdrängar, en eldvaktare i
ständigt arbete vid svavelkojan, vitriols- och
rödfärgs-tillverkningarna. Gruvdrängen får i månaden tunna
råg, en kappe ärter, 4 sk. fläsk och de andra
dagspenning efter tidernas beskaffenhet. Här arbetas nu i en
gruva, två andra äro fulla med vatten.
I den gruvan, som arbetas uti, fordras vattnet upp med
väderkonster, som äro otillräckliga att hålla henne len
från vatten på bottnen, där bästa malmen skall vara.
Man arbetar alltid i dagen, ty det går ej an att göra
ortarbete. Kiseln sitter antingen mellan gråbergsskålarne
helt ren eller ock däri insprängd. Är något »donlägig»
från väster till öster, såvida kunde dömas av en
främmande, då solen är gömd bakom molnen. Sprängning är
endast bruklig, och när det skjutes ringes i slagklockan,
att folket må akta sig. Så snart malmen blivit bruten
föres den skrädd ifrån det översta gråberget upp på platsen
framför svavelkojan, där hon vidare skrädes och repas
samt sönderbrytes, att föras till ugnen. Berörda koja,
som är avlång, har 4 dörrar mitt emot varandra, och
de på längden äro mycket stora att köra in ved och
rödfärgsjord igenom. Där inne stod svavelugnen längs
efter och utgjordes av tvänne murar, som gå jämnt och
rätt upp till 4 alnars höjd vid pass, då de i
tillhopagåen-det utgöra ovantill ett valv. Mitt uti är en skiljemur,
varpå krukorna vila. Vid ena ändan äro således 2 hål vid
vilka veden inlägges och med trästänger skjutes fram så
lång ugnen är. Här brukas alltid långved. Tvärs över
ugnen läggas järnkrukorna, som äro 1 tum tjocka i ena
ändan, en halv aln i diameter och vid den andra ett gott
kvarter. De stöpas vid brukets egen masugn, såväl som
recipienterna, vilka senare beställas vid andra hyttor,
emedan de icke falla sig dyra. På båda sidor äro
ugnsmurarna tjockare på somliga ställen, eller försedda med
pelare, så passerade, att där pelaren är på ena sidan,
är muren mitt emot, på andra sidan tunnast, osv
tvärtom. Emellan dessa pelare är två hål, det ena över
det andra, till V2 alns distans, däruti sitter krukans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
