Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
INDOS T R I T ID NINGEN NORDEN
han efter sin bredcl och längd kan antaga, och han
brunnit som hela nedersta bottnen blivit lagd, då man
börjar vid den först påbegynta ändan med sättningen
över den understa beskrivna, En sådan fyr bör brinna
väl innan han nyttjas till lutning, och går därtill åt
minst en månad. Lutningen sker på följande sätt:
I jorden äro gropar nedgrävda så stora, att däruti
kunna göras 4 så kallade kar, med vederbörliga gångar
emellan och ett öskar emellan dessa fyra mitt uti, som
kallas karalag. 17 sådana äro i gång och skola 18
sådana ännu anlagda bliva, då flera pannor konnna i
gång. I bottnen läggas läkten underst, till ett kvarters
distans från marken. Däröver lägges sedermera tät
brädbotten. På sidorna göras V2 alns tjocka lerbänkar,
som ytterst åt karet fordras med tjocka träplankor, så
att karet blir 8 alnar i fyrkant, Öskaret är djupare än
de andra karen i karalaget, emedan vattnet tappas ur
dem i öskaret, t. ex. med den i fyren brända chiffern,
som då kallas fyllfyr, till 3 kvart. höjd. Sedan tappas
vatten därpå, som ledes genom rännor ifrån strömmen
och står där över till andra dagen. Emellertid fylles
karet D1 på samma sätt som karet C med fyllfyr och
vattnet, som stått i C den förra dagen tappas nu i karet
E, varifrån det sedan öses till D. Ösningen sker med
ett träämbar på en stång, som under arbetet vilar på
ett för ämbarstången urhålkat stående brädstycke,
varuti en käpp sitter, som av arbetarens fot hålles på
marken. Fast vattnet .står ett dygn i B, fylles med
fyllfyr och vattnet tappas från D i öskaret, varifrån
det öses i D. Under detta, tappades rent vatten i C
sedan första vattnet kom i D och när detta kommit i D
tappas åter nytt i C osv, så att aldrig mera än ett
kar är tomt, och under arbete att fyllas. På samma
sätt fyllas A med fyllfyr och vattnet tappas ur B i A,
sedan det ock passerat öskaret, och då har detta
vatten passerat alla fyra öskaren, och tappas slutligen i
öskaret igen, varefter det genom trummor ledes till ett
vid vart karalag varande brunnsställe, som hava
gemenskap med varandra., medelst trummorna, ända ned
till pannhuset, och icke längre emellan var brunn, än
att trummorna bekvämligen kunna rensas, som sker
med alnslånga järntenar, fästade vid varandra. Denna
lut kallas rålut och samlas i sina lutkar vid pannhuset.
Vid vart karalag äro fyra karlar, som, om de ha
hustrur, som kunna hjälpa till och äro självskrivna till
fyrsätterska, kunna förtjäna intill 120 sk. i månaden.
I det under läkterna varande rum, samlar sig ett
slamm, som bortrensas och användes ej vid
rödfärgstillverkningen, som skall anläggas.
Sedan 4 vatten stått över vart karfyllning, köres
gamla fyllningen bort, och nyttjas vid fyrarnas
uppsättande, och får åter i sinom tid passera ledningen.
Sålunda ömsas fyllning i vart kar efter hand, och ny
tages från fyllfyren, som vart karalag har för sig,
och ett visst nummer är därå satt, för mera redlighets
skull. Vid infallande regn skall ett lock användas och
vart karalag att skydda den bästa luten. Men när
fyllfyren blir alldeles oduglig, nyttjas han till
cementering och stampas till den ändan sönder, eller males i
kvarnen, samt siktas på fina mässingssiktar och brukas
vid murningen, där han icke upplöses, om den får
torka. Till Arboga grav föres en stor myckenhet härav,
emedan denna skall repareras, och vid nya
alunver-ket, där annars allt bygges av sten, användes ock en
del.
Alla pannorna stå uti ett hus, alla äro de av engelskt
bly och stöpas vid bruket, på sand. Askan eller kalken
1 Figur ej meddelad. Red.
smulas eller försättes med torrved, tjärtunnebitar och
dylikt, på en sluttande järnhäll, som eldas över och
under, varigenom myket bly blir reducerat. Pannorna
äro 6Y2 alnar långa, ett par alnar breda och 6 kvarter
djupa vid lag.»
Härifrån färdades Hjelm vidare åt Örebro. —•
Han var synnerligen intressant reseskildrare. Det
finnes i Kungl, bibliotekets handskriftsamlingar flera
sådana av hans hand. Alla äro de otryckta och det är
blott enstaka brottstycken därav, som hittills varit
publicerade. Oss veterligt har icke denna beskrivning om
Dylta och Garpenberg förut varit tryckt.
Blixten som kraftkälla?
För någon tid sedan hava trenne fysiker vid
universitetet i Berlin, Bräsch, Lange och Urban, anställt
undersökningar å Monte Generoso vid Lugano för att
utröna möjligheterna att utnyttja den under ett
åskväder i luften förefintliga elektriciteten.
Mellan två 660 ni från varandra liggande
bergstoppar spändes en lina ca 80 111 över marken. Vid
denna lina var upphängt ett nät, avsett att under
åskväder uppsamla elektriciteten i luften. Den största
svårigheten var att isolera detta nät. Man lyckades dock
åstadkomma isolering genom användningen av ett
speciellt .slags isolatorer, vilka kunde motstå spänningar av
2 500 000—3 000 000 voit,
Försöken gingo närmast ut på att få reda på vid
vilket avstånd en gnista skulle slå över från nätet till en
med jorden förbunden ledare. Förloppet iakttogs från
ett mot blixten skyddat hus. Det iakttogs att avståndet
vid överslag uppgick till 4,5 m. Härav kunde man sluta
sig till att spänningen i nätet uppgick till 1 700 000
voit. Den högsta inom tekniken hittills använda
spänningen, cirka 1 000 000 voit var sålunda avsevärt
överskriden. Gnistorna visade e.j alls blixtens
oregelbundenhet, utan slogo över med regelbundna mellanrum av en
sekund under den halvtimme, som åskvädret varade.
Det behövdes alltså en sekund, för att nätet skulle ur
den omgivande luften åter bliva uppladdat till den nästa
urladdning framkallade spänningen.
Då nätet befann sig blott 80 111 över marken är denna
spänning blott en liten del av den vid åskväder
verkligen förekommande spänningen. Vid ökning av
näthöjden måste spänningen under alla omständigheter
växa. Försöken skola därför fortsättas i större skala
och man hoppas därvid kunna komma upp till en
spänning av icke mindre än 6 000 000 voit. Svårigheterna
med isoleringen blir härvid naturligtvis ännu större,
men man hoppas kunna övervinna även dessa genom
samarbete med Notgemeinschaft Deutscher
Wissen-schaft och även med den kända schweiziska
elektricitetsfirman Brown, Boveri & Co.
Naturligtvis kan man ej tänka sig ett omedelbart
tekniskt ekonomiskt utnyttjande av så oerhörda
spänningar, men ett sådant utnyttjande synes likväl hava
ryckt ett steg närmare sitt förverkligande. Betydelsen
av försöken ligga nu huvudsakligen däri, att dessa
spänningar kunna användas för vetenskapliga ändamål.
Man tänker sig härvid först och främst att kunna
använda dem för splittring av atomerna. Lyckas man
härmed, så skulle inan därigenom hava nått
förutsättningarna för utnyttjande av atomenergin för tekniska
ändamål, vilket skulle hava en revolutionerande
betydelse på teknikens område. FI;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
