Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
ning som i fråga om deras kvalitet, det senare särskilt
i avseende å vägrem oeh trafiksäkerhet. Storartade
förslag till genomgående bilvägar hava redan kommit till
synes både i verkligheten och på papperet. Den redan
färdiga Lincoln Highway mellan New York och San
Francisco är kanske den mest berömda.1 Denna väg är
omkring 5 000 km lång (3 142 miles) och är f. n. till
omkring 25 % av sträckan försedd med permanent
beläggning. mest betong, medan resten är belagd med
makadam och grus. Sedan dess hava flera sådana
genomgående bilvägar anlagts eller äro under anläggning i
Förenta staterna, exempelvis The Pacific Highway,
som följer den amerikanska västkusten från Canadas
gräns till Mexico.2 Det största företaget på detta
om-låde betecknar förslaget om en panamerikansk
stråkväg från Canadas huvudstad (Ottawa) i norr ända
till Eldslandet i söder. Av denna ofantliga vägsträcka
lära f. n. endast fattas 3 500 km, som icke kunna
befaras med bil (se kartan fig. 1, där dessa vägars hu-
Fig. 2. Snöskärning på Lincoln Highway, U. S. A.
vudsträckningar finnas inlagda jämte en del andra
våglinjer, som omnämnas här nedan).
I Europa finnas sedan gammalt utmärkta vägnät,
ehuru mångenstädes mindre tjänliga för berörda
specialändamål. Denna bristande tjänlighet gäller i ännu
högre grad Asiens och Afrikas vägnät. Också i Europa
har tanken på genomgående bilvägar kommit från ord
till handling. Mest bekant är den redan berömda
italienska autostradan, som går från Milano till de italienska
sjöarna (Como). Den har en bredd av 14 m och är be-
1 Initiativet till Lincoln Highway — förebilden till övriga
sådana vägar — togs 1913 av Carl G. Fisher, som >för tankens
förverkligande bildade The Lincoln Highway Association. Vägen
finns närmare omnämnd i författarens uppsats: »De svenska
landsvägarna och lastautomobilerna», Industritidningen Norden
1923, ii: ris 38, 39, 41, 43 och 4S, där ’även förslag framlades till
ett par liknande sådana vägar i Sverige, niämligen dels en väg
från Stockholm till Oslo, dels den s. k. Gustaf-Vasa-vägen från
Stockholm till Siljan. Se härom även »Gustaf-Vasa-vägen»,
Svenska vägiföreningens handlingar 1924, häfte 2.
2 Enligt vad facktidskrifterna meddela, ämnar inan trafikera
vägsträckan New York—Los Angeles med motorfordon, som
innehålla sov- oöh köksavdelningar samt på sex dygn skola
tillryggalägga vägen mellan ändpunkterna till blott halva
biljettkostnaden för motsvarande järnvägsresa. Fortsätter denna
utveckling, torde järnvägarna sent omsider tvingas till
adopterandet av en bestämd aktionspolitik, som bl. a. kan medföra
motstånd mot anordnandet av långa bilvägsförbindelser. Genom en
sådan politik kan förhållandet mellan järnvägar oeh bilvägar
bliva mera normalt, ty f. n. är landsvägstrafiken i dë flesta
avseenden oskäligt gynnad på järnvägarnas bekostnad.
lagd med asfalt på ett underlag av betong och har inga
vägkorsningar i plan. Vägen, som är upplåten endast
för automobiler, får trafikeras mot erläggande av
avgifter enligt taxa.
I Tyskland planeras en stråkväg från Lübeck och
Hamburg över Basel till Genua, där det italienska
autostradasystemet tar vid och enligt föreliggande
förslag skall utsträckas från Genua över Bom och Neapel
till Messinasundet. Denna transkontinentala väg skulle
anläggas och trafikeras enligt principerna för den
italienska autostradan och har beräknats kosta 200
miljoner guldmark för erforderliga nyanläggningsarbeten.
Även Frankrike och Österrike börja röra på sig i samma
riktning. I Sverige är frågan aktuell genom det av
civilingenjören E. Hedström väckta, förslaget om en
svensk »kungsväg» mellan Stockholm och Göteborg,
den s. k. »Gustav-Adolfvägen».
De genomgående bilvägarnas existensberättigande.
Om dylika huvudvägar ännu kunna synas en och
annan väl luxuösa och föga motsvarande de kostnader
de draga såväl i anläggning som underhåll, torde en
hänvisning till järnvägarna vara på sin plats. Dessa
senare specialvägar omfatta nu för bela jordklotet en
trafikerad längd av i runt tal 1,2 miljoner km (1923)
och de torde i genomsnitt hava dragit en kostnad av
minst 100 kr för längdmeter. Då förstklassiga, långa,
bilvägar kunna byggas för blott hälften till en
tredjedel av detta belopp och biltransporternas omfång både
i fråga, om gods- och personbefordran numera stigit till
en höjd som närmar sig järnvägarnas motsvarande
transportarbete och i flera fall ännu högre,1 kan icke
gärna någon tvekan råda om nödvändigheten att
betrakta frågan om större, genomgående bilvägar
fördomsfritt och realistiskt och med bannlysande av
sådana korttänkta betraktelsesätt, som stundom anlades
på järnvägarna i deras barndom och numera endast
väcka löje. Under de hundra år järnvägsepoken hittills
räckt, kan man som regel säga, att dessa banor både
rantat och amorterat det i dem nedlagda kapitalet och
därunder gjort den västerländska civilisationen
oskattbara tjänster och åt deras ägare även givit förtjänster.
Skulle motsvarande kapitalutlägg komma att göras för
anläggning av genomgående taxevägar, finnas goda
skäl att antaga, att även dessa vägar skulle komma att
på liknande sätt betala sig under främjande av en
ännu livligare utveckling på det kommunikationstekniska
området. Bliva vägarna taxefria från början eller efter
viss tid, återkommer vinsten i indirekta former.
Förutsättningar för en väg jorden runt.
Inför dessa universella kungsvägstankar är steget
icke långt till frågan om anläggning av en eller flera
genomgående bilvägar runt jorden. Frågan härom kan
hava en viss betydelse även för Sverige, då det kan
tänkas, att en sådan väg eventuellt skulle kunna dragas
över vårt land, vadan anstalter för en sådan möjlighet
böra vidtagas i så god tid, att inga värdefulla tillfällen
försittas. Det bör under sådana omständigheter vara av
intresse att söka åtminstone preliminärt utröna vilka
sträckningar en sådan väg skulle kunna tänkas följa.
Det faller av sig självt, att utredningsarbetet för en
jorden-runt-väg skulle bliva så omfattande och så till
1 Se G. H. Meurling: Om forskning på vägväsendets område,
Teknisk tidskrift, avd. för v.v.k. 1936, bäJfte 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
