- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
254

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

INDU STRITIDN INGEN NORDEN

Gummiindustrins grundoperationer.

Den 25 sistl. april höll fil. dr S. Hagman inför
Sveriges Kemiska Industrikontor ett föredrag om
»Kautschuk och dess industriella användning», märkligt icke
blott för kemister utan jämväl för mången annan
tekniker och industrimän. Ur föredraget1 återgives i det
följande en allmänt hållen del förnämligast om
grundoperationerna i och för tillverkning av olika slags
gummivaror.

*



Gummiindustrins grundoperationer och de därtill
använda maskinerna utexperimenterades redan på ett
tidigt stadium, och i sina stora huvuddrag torde
bearbetningen av gummi fortfarande ske efter de linjer, som
angivits av föregångarna2 på området.

Rågummit, särskilt vildgummit, är alltid bemängt
med förorening av olika slag. Den första operation,
som företages vid fabrikationen, blir alltså tvättning.
Gummit uppmjukas i varmt vatten och knådas i
valsverk med korrugerade eller släta valsar under
påspolning av vatten. Slutligen utvalsas det till band, som
sedan torkas.

Dylika valsverk äro även vid den fortsatta
behandlingen av kautschuken de mest använda maskinerna.
Vanligen bestå de av två valsar som rotera mot
varandra med något olika hastighet. Valsarna äro
urborrade och försedda med anordning för uppvärmning
och avkylning. Storleken är naturligtvis olika ■— från
små laboratorievalsverk med valsar på ca 300 x 150
mm till stora pjäser på 1 500 x 500 eller större.
Kraftåtgången är för dessa maskiner ganska betydlig,
särskilt vid uppbräckning av kallt gummi kan den stiga
ända till inemot 100 hkr för den storlek som här
angivits.

Innan rågummit kan blandas med kemikalier m. m.
måste det knådas eller »masticeras» på dylika valsverk.
Denna masticering är grundläggande för hela den
följande bearbetningen. Genom den ökas gummits
plasticitet ej blott för tillfället utan för hela den tid det
är ovulkaniserat, och den precision med vilken sedan
kemikalierna kunna inblandas, plattor utdragas, tyger
beläggas m. m. är i hög grad beroende på att gummit
redan från början bibringats en lagom mjukhet och
formbarhet.

Efter masticeringen följer inblandningen av
kemikalierna — ofta omedelbart utan att gummit lämnar
valsverken. Tillsättningen går så till, att gummit får löpa
runt den ena valsen och kemikalierna hällas på mellan
valsarna, varvid de småningom knådas in. Olika slag
av mer eller mindre automatiska blandningsmaskiner
användas i stor utsträckning, deras verkningssätt är
emellertid i princip detsamma som valsverkens. -— Vid
bearbetning på dessa maskiner utvecklas mycket värme,
kylningen blir därför en viktig fråga, då dels
masticering och blandning fordra en ej alltför hög
värmegrad, dels faran alltid föreligger att temperaturen
skall stiga så högt att för tidig vulkanisering äger
rum.

Det blandade gummit förarbetas vidare i kalandrar,
valsverk med vanligen minst tre valsar. Kalanclerval-

1 Publicerat i »Meddelanden från Sveriges Kemiska
Industrikontor», juni 19:?8.

2 Goodyear, Hancock, Parkes, mfl —• jfr nedanstående.

Red. an di.

sarna äro liksom blandningsvalsarna försedda med
anordning för uppvärmning och avkylning, varjämte de
äro noggrant ställbara för olika inbördes avstånd.
Ka-landervalsarnas temperatur är nämligen av avgörande
betydelse för såväl jämnheten som tjockleken av det
utvalsade gummit.

I kalandrarna utvalsas gummit till plattor eller
belägges på tyg. I sitnämnda fallet låter man tyget gå in
mellan det sista valsparet, varvid det pressas ihop med
gummit. En särskild sorts beläggning är vad som inom
gummiindustrin benämnes friktionering. Härvid gå
de två valsar, mellan vilka tyget löper, in med olika
hastighet — den övre, som bär gummit med större,
och den undre, med vilket tyget följer, med mindre.
Gummit kommer då att strykas av på tyget, och man
uppnår snarare en impregnering än beläggning av
tyget. — Ett beläggningssätt, som i detta sammanhang
även bör omnämnas,- är den s. k. strykningen. Vid
denna göres först en tjock lösning av gummi (i vilken
naturligtvis inblandas vederbörliga kemikalier) i bensin.
Denna strykes på tyget, som sedan uppvärmes så att
bensinen avdunstar. — En fabrikationsmetod som
användes för slangar o. d. är sprutningen, varvid
gummimassan pressas genom ett munstycke av lämplig form.

Det utkalanderade gummit är oerhört klibbigt. För
att kunna rulla upp det i rullar, lägga det i lager och i
övrigt hantera det, låter man det först löpa över en
kylvals, varefter man pudrar med krita, talk eller
dylikt, eller i de fall, då detta icke är lämpligt, läggér
man tyg emellan de olika lagren. — För utdragning
av sulor eller andra mönstrade gummiplattor använder
man sig av valsverk med profilerade och graverade
valsar.

Blandning, kalandrering och beläggning av tyger
försiggår åtminstone i princip på samma sätt vid
fabrikation av olika gummiartiklar. Vid tillverkning av t.
ex. galoscher och andra gcimmiskodon utdrages gummi
till sulor på kalandrar med graverade valsar i långa
räckor, ur vilka sedan sulor skäras. Ovanbladet
kalan-dreras jämnt och slätt, foder, ytter- och inläggstyger
beläggas med gummi av olika men för varje del
lämpad sammansättning, och ur alla skäras eller stansas de
bitar av vilka skon skall byggas upp.
Sammansättningen sker över en läst, och alla delar hopklistras med
lösningar av gummi av lämplig sammansättning.
Gäller det framställning av bilringar, som ju numera äro
gummiindustrins viktigaste artikel, sker beredningen
av gummit till ringens olika delar på i huvudsak
samma sätt. Vävnaderna — numera användes ju mest s. k.
cordväv, där som bekant trådarnas antal inskränkts
till ett minimum eller ibland rent av helt utelämnas, för
att de korsade trådarna ej skola slita varandra -—
beläggas eller impregneras med gummi, slitbanan
kalan-dreras särskilt i en eller flera delar, osv. Sedan skäras
de olika styckena ut och ringen bygges upp. Med
bollar, hårdgummisaker, leksaker, klackar m. m. förfares
på liknande sätt, naturligtvis med de förändringar, som
deras enklare eller mera komplicerade byggnad kräva.
Sådana relativt enkla artiklar som exempelvis klackar
tillverkas så, att gummiblandningen kalandreras ut i
plattor av lämplig tjocklek, ur vilka lagom stora
stycken stansas. Dessa läggas i formar, som bestå av flera
delar i vilka fabriksmärken o. d. kunna vara
ingraverade. Formarna läggas i pressar med upphettbara press-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free