Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
dorn tillhört kronan men genom något utbyte tillfallit
Meldersteins bruk. Här finnes endast en åbo. Karlen
kunde endast finska men hustrun talade en god svenska.
Dess egentliga näring är boskapsskötsel. Åkrar hava de
ganska obetydligt och säden fryser ofta bort. En stuga,
innehållande ett rum, var nyligen uppförd, i vilken
vi alla härbärgerades. Vi förtärde en god aftonmåltid
av fisk, smör, bröd och mjölk och vilade sedan till
följande morgon.
Tidigt på morgonen den 18 aug. uppbröto vi. På
flera ställen syntes renvallor och tomma lappstugor.
Snart började en vidsträckt myra, som kallades
Stormyran, ^ mil bred och ^ mil lång. Den har under
baron Hermelins ledning blivit försedd med spänger.
Detta emellan Gellivara och Nattavara. Med båt kan
man alltså bekvämligen färdas hela den vägen. På
många ställen äro dock dessa spänger mycket
förfallna, Vid pass en mil från Ripas kommo vi till
Mourtakana nybygge. Detta bebos av en skogslapp, som
äger över 100 renar. Husen voro bra byggda och vi
undfägnades med renost, renmjölk och blåbär. Utom
renar äger han även kor och får, samt en ovanligt
stor och arg tjur, som betade i en inhägnad vid gården.
Vi köpte här några par mycket stora renhorn.
Våra vägvisare förde oss sedan genom en mycket
besvärlig äng, varvid vi dock inbesparade vid pass %
mil. Flera gånger under resan hörde vi vallhjonens rop
och hundarnes skäll, något som vi lade märke till nära
nog under hela resan.
Ett gott stycke hitom Kilvo passerades bäcken
Svi-mojoek, som är både bred och forsande. Lämningar
efter en liten kvarn med därtill hörande dammar, syntes
på ena stranden. Endast en smal stock var lagd som
bro, men vi balanserade oss dock alla lyckligt över och
framkommo snart till Kilvo eller Kilvovara nybygge.
Detta ställe var icke illa. bebyggt, och såsom fägnesamt
fann jag här, som å en del andra ställen, en gäststuga,
Den hyser sällan mera än en torftig bädd och några
bänkar; men allting var snyggt och beräknat för
gästfrihet. Ehuru beläget rätt högt lärer dock icke stället
vara. frostfritt. För närvarande finnes där tvänne åbor.
Dessa åboar föda många kreatur och idka mycken
limkokning, som en betydande näringsgren. Vi vilade här
några timmar och fortsatte så åter vår resa.
På andra sidan om Kilvo visar trakten mera
bördighet. Gräsväxten är ymnigare på myrarna, men
skogs-växten klen. Jordmånen är sand, stundom stenbunden.
Natajock passerades. Denna bäck hade sitt ursprung
från tvänne sjöar, Nattajaur och Lambosjön, som är
belägen på en stor gräsbeväxt myra. Bäcken förenar
sig sedan med Råneå älv. Vidsträckta och sanka
myrar fortsatte sedan, ända till dess vi kommo till foten
av Nattavara.
Den förut omnämnda limkokningen är en
näringsgren, som först i senare tider blivit bland nybyggarna
piiera allmän. Den skall ha blivit hitförd av en
nybyggare från Luleå, som förut lärt detta sätt att använda
renhorn. Man betalar äncla till 32 sk. för ett lisp. horn
och erhåller 1.16 för 1 lisp. lim. Hornen lämna olika
kvantitet lim. efter deras olika ålder. Gamla horn, som
legat länge under bar himmel, duga alldeles icke.
Berget är beväxt med tallar och bergsorten är röd
granit, Vintervägen emellan Nattavara och Kilvo
räknas vara 1 mil, då man nästan i en rät linie färdas där
emellan. Den vanliga gångvägen är väl längre, men
dock visserligen dubbelt kortare, än den brukliga,
lant-vägen. På intet ställe har man så stora myrar, att över-
fara som här. Vägen följer ock mycket små åsar och
småhedar, vilka liksom avskära myrarna och varigenom
den även blir ansenligt längre. Vi anlände till
Nattavara på aftonen och togo vårt nattläger hos klockaren
Åströms son, som här bebor ett Hans m: t tillhörigt
nybygge, beläget nedanför berget, strax vid stranden av
Råneå älv. Pastor Björkman tog in hos den av
nybyggarna, vars tur det denna gång var att härbärgera
pastor. En stor mängd lappar och nybyggare hade redan
församlat sig och flera anlände. Vid .pastors boning
infunno de sig mangrant för att avläiüflä sin vanliga
tribut, huvudsakligen av matvaror. Det är högst
nödvändigt för pastor att vid ett dylikt tillfälle vara
försedd med brännvin, ty det är vanligt, att han vid varje
gåvas emottagande lämnar en sup åt den givande. De
började också att av det erhållna brännvinet bliva något
högljudda och deras oväsen fortfor nästan hela natten.
En del nybyggare ha ännu kvar sin lappska råhet och
vildhet, vilket isynnerhet märkes när brännvinet livar
deras sinnen. De, som utforo i trätor o. d., vartill de
äro rätt benägna, visa ett slags överdåd med skrikande,
stampande och sjungande, varpå vi sågo flera exempel.
19 Aug. Vi begåvo oss nu till pastor Björkman i
hans boning. Gudstjänsten skulle hållas. Någon
särskild byggnad för detta ändamål finnes icke, varför
man nödgas begagna sig av ett annat rymligt rum.
Bänkar voro insatta, på vilka församlingen placerade
.sig. För oss, som voro främlingar, hade man anskaffat
stolar. Var och en hade sin psalmbok och ett bord,
bakom vilket prästen stod, tjänade både till altare och
predikstol. Gudstjänsten begyntes med en psalm,
varefter följde den vanliga altartjänsten på predikan,
fullkomligt. som hos oss, ehuru allt på lappska språket.
Därefter upplästes några kungörelser och allt var
slut.
Om man skulle kunna döma något av lapparnes
kalla, stela anleten, gjorde gudstjänsten ej något
intryck hos dem. Större delen syntes med stor
liknöjdhet åhöra predikan, och, som det oftast brukar vara,
syntes den mesta av den yttre andakten vara att finna
hos kvinnokönet — och efterföljande berättelse
bekräftar fullkomligt, att dessa barn icke fattat lärans
andemening.
Om någon bland nybyggarna eller lapparna önskar
gifta sig, eller något barn skall döpas, så hör allt
sådant till vid ett dylikt tillfälle. En ung nybyggare
framträdde även nu med sin käresta och förklarade sig
hågad gifta sig med henne. Det hade redan lyst för
dem trenne gånger och ingenting tycktes kunna hindra
vigselns fullbordan, då oförmodat en n3’byggare, åbo i
Sarvesvire, framträder och protesterar mot vigseln.
Sistnämnde nybyggare var för andra gången gift, men
emedan han levde mindre väl med sin hustru hade han
sökt äktenskapsskillnad, men ännu ej erhållit något
utslag. Han tyckte även om flickan, och, som han snart
ämnade bli kvitt hustrun, ville han gifta sig med
flickan. Han protesterade därför emot vigseln av den
anledning att han hade 2, men den andre .blott 1 barn
med flickan. Hon tycktes emellertid ej vilja ha med
Sarvesvirebonden att skaffa, utan ville hellre ha den
andre unge mannen. Trätan emellan de båda
pretendenterna blev synnerligen häftig, till dess slutligen
Sarvesvirebondens syster med senig arm kastade ut
honom. Emellertid blev ingen vigsel av, utan uppsköts
till nästa böndag. Allt detta tilläts i samma rum, som
nyss varit kyrka och bönsal.
Alla lappar voro nu klädda i sina helgdagskläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
