- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
265

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnare föreningen.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

GRUNDLAGD 1872

Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.

Nr 34 STOCKHOLM DEN 22 AUGUSTI 1928

Innehåll. Ind. Norden: Berthons film för färgkinematografi. — Ny metod (Christiansens) för malmreducering. — Hur USA sörjer för
billiga bostäder. Av Dagmar Waldner. — Gasbetongens teknik belyst av ett nytt patent. —■ Notiser. — Sv. tidskr. f. ind.
rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Kungörelser ang. patent. — Eftertryck utan angivande av källan förbjudes. — Bed. påtager sig
ej någon obligatorisk åsiktsöverensst.ämmelse med ärade förf:s uttalanden.

Berthons film för färgkinematografi.

Uti beskrivningen över det nyligen offentliggjorda sv.
patentet nr 65753, avseende ett »förfaringssätt för
framställning av film för färgkinematografi, jämte
sålunda framställd film», uppfunnet av fransmannen B.
Berthon, påpekas inledningsvis, hurusom man för att
lösa problemet angående kinematografering i naturliga
färger föreslagit att använda film, vars fria yta är
försedd med en oändlig mängd intill varandra liggande
mikroskopiska linselement, vilka bryta ljusstrålarna..
Erfarenheten har visat, att filmer av detta slag lämpa sig
utmärkt såväl för färgkinematografering som ävenledes
för obegränsad reproduktion av originalen. För
erhållande av tillfredsställande resultat måste emellertid,
framhåller Berthon, följande tvenne villkor vara
uppfyllda,

1. Måste de mikroskopiska linselementen vara ur
optisk synpunkt felfria och så beskaffade, att de mellan
sig icke lämna det minsta ogenomskinliga eller
ljusab-sorberande mellanrum, och

2. Måste dessa mikroskopiska partiklars utsträckning
eller diameter vara en noga bestämd funktion dels av
det använda objektivets relativa öppning, dels av
filmens tjocklek och av de nämnda mikroskopiska
elementens krökningsradie.

Vid användning av objektiv med bländare F/2,5, som
i allmänhet är den lämpligaste, samt vid en
filmtjocklek av 0,12 à 0,13 mm och en krökningsradie av 0,04
mm, bör de mikroskopiska linselementens diameter vara
ungefär 0,04 mm. I praktiken bör man räkna med 22 à
23 element per längdmillimeter.

Såsom erfarenheten visat, kräves emellertid vid de
förstoringsgrader, som vanligtvis kunna åstadkommas i
en biograflokal, att bildskärpan är av storleksordningen
0,02 mm. Med andra ord, för erhållande av en tydlig
projektion erfordras att filmbilden är sammansatt av
linselement eller korn, vilkas dimension understiger 0,02
mm. Härav följer, att en film mecl 22 ljusbrytande
linselement per längdmillimeter dvs med en dimension av
0,045 mm, icke kan projiciera tydliga bilder på de
vanliga projektionsdukarna, Ett tydligt intryck skulle icke
börja framträda, förrän man förminskat duken till x/4
av dess yta. Film med mikroskopiska linselement kan
sålunda icke förevisas i samma lokaler som ofärgad
film, såvida icke de ljusbrytande linselementens
dimension minskas, så att den understiger 0,02 mm. I
samband härmed skulle det emellertid, såsom optikens lagar
visa, vara nödvändigt att minska filmens tjocklek, så
att den understiger 0,06 mm, men en dylik film skulle å
andra sidan icke äga erforderlig mekanisk hållbarhet
och skulle icke vara användbar vid i handeln
förekommande apparater.

Berthons uppfinning avser ett förfaringssätt för
framställning av kinematografisk film, vilket
tilllåter att lägga de ljusbrytande .linselementen
godtyckligt nära det ljuskänsliga skiktet, varigenom
möjliggöres att reducera nämnda elements dimension.
Filmen framställes av två medier med olika
brytningsindex, varvid skiljeytan är försedd med försänkt eller
upphöjt raster, bestående av lämpliga mikroskopiska
element.

På i handeln förekommande genomskinligt
skiktunderlag intryckes ett raster medelst en vals. Valsens yta
är försedd med ytterst små sfäriska upphöjningar eller
fördjupningar, liggande mycket nära varandra. Filmens
yta kommer därefter att visa motsvarande punktartade
fördjupningar eller förhöjningar. Det är även möjligt
att utföra valsen med parallella, fina räfflor av
halv-cylindrisk form. I detta fall kommer alltså filmens yta
att visa motsvarande rätliniga fördjupningar eller
upphöjningar.

Detta raster överdrages sedan med en lösning av ett
ämne, vars brytningsindex skiljer sig från det använda
materialets, varpå slutligen, efter torkning, den
ljuskänsliga emulsionen utbredes. Allteftersom medelvärdet
av det nämnda ämnets brytningsindex är större eller
mindre än själva skiktunderlagets, måste det på
rrnder-laget intryckta rastrets buktiga ytor vara antingen
konkava eller konvexa.

Genom metoden kan man utan att förändra rastret
anpassa det ljuskänsliga skiktet för det objektiv, som är
avsett att användas i samband med filmen, helt enkelt,
genom att förändra underlagets skikttjocklek.

Såsom exempel på lämpliga brytningsmedier med
större brytningsindex nämnas speciellt hartsfenoler
(bakelit). Såsom medium mecl mindre index kan exempelvis
användas gelatin.

Uppfinningens praktiska tillämpning kan, säger
Berthon, således ske exempelvis på följande sätt. 1.
Underlaget utvalsas medelst, en vals, vars yta är utbildad enligt
ovanstående beskrivning varvid krökningsradien å de
buktiga ytorna bör understiga 0,01 mm. 2. Den ojämna
ytan täckes med en tjock lösning av bakelit i ett
lösningsmedel, som icke angriper underlaget. 3. Man låter
bakeliten hårdna, så att den får största möjliga
elasticitet. 4. Slutligen utbredes emulsionen.

På detta sätt framställd film lämpar sig för alla
sådana fall, då det ifrågakommer att använda en film, som
på ytan är försedd med ljusbrytande partiklar. Den ger
bilden en tydlighet, som är jämställd med de vanliga
ofärgade filmerna.

K. Nn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free