- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
268

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

INDüSTRlTIDNINGEN NORDEN

Hur USA sörjer för billiga bostäder.

Av Dagmar Waldner.

Det var en varm och solig indiansommardag i New
York, då sekreteraren i den stora Womens City Club
vid den imponerande Park Avenue ringde på och
frågade, om vi hade lust att följa med klubbens Housing
Committee ut på inspektion. Om vi hade! Snart sutto
min reskamrat och jag i ordförandens i Housing
Committee, hustrun till en av senatorerna, eleganta bil
tillsammans med en kvinnlig arkitekt och en konstnärinna,
som hade konsultationsbyrå för heminredning, bägge
medlemmar av kommittén.

Så bar det av över den underbara Brooklynbron och
East River, genom triviala bostads- och fabrikskvarter,
det ena så likt det andra att jag, om det gällt att göra
det ensam, knappast skulle kunnat klara mig hem
igen. Nå! Äntligen tog stenöknen slut, och vi kommo ut
på en oändlig sandslätt, som just ej heller gjorde
någon glad. Men luften var här åtminstone ren, och till
vänster i dalen såg man floden glittrande ringla sig
fram och försvinna som en silverstrimma bakom branta
stup. Ännu tio minuters färd, och bakom en sandvall,
liksom stampat ur jorden, stod plötsligen ett helt litet
samhälle, bestående av blekröda tegel- och matt gult
putsade rektangulära byggnader (bild 1). Ett par
representanter för det byggandet bolaget City Housing
Corporation tog emot oss, och ronden genom halvfärdiga,
färdiga och redan bebodda lägenheter tog sin början.
Detta var praktiskt, ty därigenom fick man även en
inblick i byggnadssättet och ordningen på
byggnadsplatsen. Den sistnämnda imponerade alldeles särskilt på mig,
ty jag har varit med om byggen litet varstans. Här löpte
man nämligen ingen risk att få en spann murbruk eller
sopor över huvudet, ej heller lågo materialierna och
bråten i ljuvaste blandning med uppåtvända spikar i
brädlappar på mark och golv, där man minst väntade det.
Allting föreföll att befinna sig på rätt plats genast från
början och materialåtgången ytterst noga på förhand
beräknad. Det fanns med andra ord metod i
arbetsledningen och vilja till disciplin hos arbetarna, vilka
dessutom sågo ut, som om de visste vad personlig hygien
var.

Men så hade också varenda lägenhet i dessa
arbetarbostäder sådana bekvämligheter till främjande av den
senare, som hos oss, även ett eller ett par trappsteg
högre upp på den s. k. sociala rangskalan ännu icke äro ett
bostadens oeftergivliga villkor.

Men vi kanske skola börja med vad ovannämnda
korporation är och vad kvinnoklubben hade där att göra.

Nästan varenda kvinnoklubb av någon betydenhet i
USA har satt sig en hel del sociala uppgifter före,
däribland bostadsinspektion. Kvinnorna äro mycket
ansedda medhjälpare och ha onekligen därute mer än i
något annat land tillfälle att verkligen göra en insats
på de områden, där deras sakkunnighet borde vara
oomtvistad även annorstädes, nämligen på hemmets.
Amerika har ju i fråga om anordnandet av goda bostäder
för mindre bemedlade redan länge intagit en rang-plats.
Detta icke minst i fråga om att exakt kunna göra sig
ett begrepp om vacl man ger sig in på, när man skaffar
sig eget hem. Vägar, vatten, avlopp, elektriskt ljus och
kraft, skolor, bibliotek, kyrkor, apotek, garage, butiker
etc i omedelbar närhet, allt synes man ha tänkt på och

iordningställt i förväg, i uppenbart syfte att därmed
locka köpare. Och var lugn för att de låta sig lockas.

Ifrågavarande korporation lyder under staden New
York och har tillkommit för att möjliggöra bebyggelsen
såväl för hela samhällen som för det egna hemmet.
Liknande institutioner finnas i alla stater och
utdelningen är begränsad till 6 Den framtvingades under en
mycket kritisk period ifråga om bostadsbrist och osund
spekulation av bland andra slumsystrarna,
kvinnoklubbarna och de i de fruktansvärda bostadskvarteren »down
town» arbetande sociala institutionerna. Dessa
förklarade med en mun att såväl för hälsans som för den
goda medborgarandans skull äro sunda bostäder
huvudvillkor och att man icke kunde stå till svars för att
längre låta saker och ting fortsätta på det gamla viset.

Bild 1. Sunnyside’s första >hj’ggnadsbloek» (egnahemskvarter).

Där ytterligheterna beröra varandra.

För något år sedan såg jag härhemma en Mary
Pick-f ordfilm, kallad »Polisens dotter». Den utspelades i
någon av de för den amerikanska jättestadens
proletariattillhåll typiska kvarteren närmast Brooklynbron i New
Yorks »down town».

Man bör i det verkliga livet ha sett och till en viss
grad ha upplevat en dylik drastisk miljö, för att
komma till den övertygelsen, att knappast någon annan än
en amerikansk konstnärinna skulle ge sig på en sådan
uppgift, överhuvudtaget skulle kunna till den grad
iör-härda sig inför de där rådande s. k. naturliga
vidrig-heter, att hon verkligen förmådde framställa en fullt
plausibel bild av traktens anda. Frågan är, om någon
annan plats i världen utom London bjuder på en mera
dyster, eländet mera cyniskt prostituerande aspekt än
detta av sydländska immigranter, polska och ryska
judar och allsköns avskum bebodda, av smuts, stank och
baciller genompyrda och förpestade inferno.
Visserligen skapades genom en lag 1901 en »hyreshusbyrå»
(tenement department) med uppdrag att verka för
undanrödjande eller förbättring av sådana lägenheter,
vilka ej uppfylla vissa minimivillkor. Men
fattigkvarteren »down town» bevisa till full evidens att detta är
lättare sagt än gjort. Det vore då att man toge lärdom
av Mussolini, som hel enkelt låter bränna ner gamla
osunda ruckelkvarter och på en gång flyttar de stackars
människor, som där frampinat sitt liv, till i förväg
ordnade sunda och verkligen människovärdiga bostäder.
Säkert en dyr procedur, men en finansiering på sikt, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free