- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
275

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275 INDU STRITIDN INGEN NORDEN



Cosletts skyddsöverdrag på järn och stål.

En av engelsmannen T. W. Coslett uppfunnen metod
för åstadkommande av ett skyddande överdrag på järn
eller stål hänför ,sig till sådana metoder att behandla järn
eller stål eller föremål av sådan metall eller i allmänhet
järn- eller stålytor, enligt vilka järn- eller stålytan förses,
med skyddande överdrag eller utfällning av ett ämne
eller en kemisk förening, som gör ytan oemottaglig för
påverkan av fukt eller andra oxidationer eller rost
åstadkommande inflytelser. Järn- eller stålytan behandlas med
en utspädd lösning av fosforsyra, varvid denna
användes antingen enbart eller i förening med järnfilspån eller
ferrofosfat, som har förmåga att inverka kontrollerande
eller reglerande på den kemiska process, för vilken den
behandlade järn- eller stålytan ä.r föremål. Eller också
behandlas ytan med fosforsyra vid närvaro av zink
eller zinkförening eller med en lösning av zink
eller en dylik förening i fosforsyra, eller med en
lösning av surt zinkfosfat (dvs en zinkfosfaflösning med
ringa överskott av fosforsyra) eller slutligen med en
lösning, innehållande zinkfosfat och järnfosfat.

Vid en dylik behandling av järn- eller stålytor
användes enligt Cosletts uppfinning något av nämnda
preparat eller ämnen med en tillsats av en borförening, ex.
borsyra eller ett borat såsom borax, vilken borförening
måste väljas under iakttagande av, att den icke får
hava någon benägenhet att skadligt inverka på
utfällningen på järn- eller stålytan. De för behandlingen
använda lösningarna böra företrädesvis vara endast svagt
sura. Såsom exempel nämnes, att ett bad av
zinkfosfat-lösning före tillsatsen av borsyra är lagom surt, om
för neutralisering av 10 kbcm av lösningen erfordras
omkring 4,8 à 5,5 kbcm 1/10-normal
natriumhydratlös-ning. Ett lämpligt bad för behandling av järn- eller
stålföremål enligt uppfinningen kan exempelvis
framställas genom att lösa degigt eller koncentrerat surt
zinkfosfat och borsyra (pulvriserad eller kristalliserad
i vatten i den ungefärliga proportionen av 57 gram
fosfat och 38 gram borsyra på 4,5 liter vatten.

Ett sätt att framställa det degiga eller
koncentrerade sura zinkfosfatet är att lösa 17 gram
fin-granulerad zink eller zinkstoft eller pulvriserad zink
i 0,28 liter fosforsyra (British Pharmacopocia) tillsatt
med 0,28 liter varmt vatten. Denna lösning får stå
under några timmar, varefter omrörning sker och
slutligen en degig eller pulverformig massa erhålles, som är
lämplig att använda för framställning av ett bad med
nyssnämnda proportioner mellan beståndsdelarna.
Behandlingen av järn- eller stålytan utföres med varm
lösning, varvid kärlet, som innehåller lösningen, och i
vilket behandlingen av järn- eller stålföreniålen
utföres, bör hållas tillslutet eller täckt så mycket som
möjligt., så att avdunstningen i möjligaste mån reduceras, i
ändamål att därigenom minska förlusten av borsyra
till följd av dennas lätflyktighet tillsammans med
vattenånga. Eör att hindra allför stark nedgång av halten
av borsyra i badet under behandlingens lopp kan man
dessutom då och då tillsätta borsyra i sådana mängder,
att förlusten genom avdunstning kompenseras och
halten av borsyra i lösningen hålles så konstant som
möjligt. Även övriga beståndsdelar i badet kunna
kompletteras tid efter annan genom tillsatser, som ersätta vad
som förbrukats genom behandlingen.

Ett annat sätt att bestämma de ungefärliga mäng-

derna av sur zinkfosfat och borsyra i badet är följande:
10 kbcm av lösning, som bildar badet, titreras med en
Vio-normal natriumhydratlösning, varvid fenolftaëin
användes såsom indikator. Om det färska badet är
tillrett med de ovan angivna kvantiteterna surt zinkfosfat
och borsyra, så erfordras omkring 6,5 à 7 kbcm av
na-ruimhydratlösningen, varvid titreringssifran på grund
av närvaron av borsyra med 1 à 1,5 kbcm överstiger det
värde, som skulle erhållits, om badet bestått av enbart
zinkfosfatlösning. Sedan byretten avlästs, tillsättes i
den bägare, som innehåller den färgade ljusröda
lösningen, omkring 30 kbcm av en neutral
kalciumkloridlös-ning, framställd genom lösning av omkring 100 gram
klorkalcium i 150 kbcm vatetn, varvid den ljusröda
färgen kommer att försvinna. Natriumhydratlösning
tillsättes därefter på nytt från byretten, till dess den ljusröda
färgen åter framträder och bibehålles vid grundlig
om-skakning. Om badet, är oanvänt, erfordras härtill en
tillsats av omkring 13 kbcm av den 1/i0-normala natrium
-hydratlösningen, alltså för båda titreringarna
sammanlagt 20 kbcm. Det först erhållna titreringsvärdet utgör
efter avdrag av ungefär 1 à 1,5 kbcm för borsyran ett
ungefärligt mått på den i lösningen ingående mängden
av surt zinkfosfat, och det senare erhållna värdet (13
kbcm för oanvänt bad) utgör ett ungefärligt mått på
hälen av borsyra. Genom sådan titrering av en
provkvantitet ur badet kan man när som helst
tillnärmelsevis bestämma halterna av surt zinkfosfat och borsyra i
badet, och av det därvid erhållna resultatet kan man
bedöma storleken av de tillsatser, som böra göras för
att återgiva badet dess utsprungliga styrka.

Innan föremålen behandlas i badet kunna de under
en kort stund, ex. några minuter, nedsänkas i en varm
eller kall femprocentig eller eventuellt mindre
koncentrerad borsyrelösning.

Föremålen, som skola behandlas, kunna upphängas i
lösningen på järn- eller zinktrådar eller kunna
uppbäras av hållare, bestående av material, som icke har
någon skadlig inverkan på lösningen.

Bildningen av utfällningen på järn- eller stålytan
under behandlingen kan man eventuellt understödja
genom att låta en elektrisk ström passera genom
lösningen. I sådant fall användes en katod av zink, järn eller
stål, under det att det behandlade föremålet göres till
anod.

Genom användningen av en lösning, innehållande
borsyra eller ett borat i enlighet med Cosletts metod, ökas
väsentligt likformigheten och vidhäftningsförmågan hos
utfällningen på järnet eller stålet, och behandlingen kan
utföras betydligt hastigare än vid kända metoder —■
heter det i den svenska patentbeskrivningen. Man kan
sålunda på några minuter erhålla en utfällning på ytan
av det behandlade föremålet, som skyddar ytan mot
oxidering eller röstning i till och med effektivare grad
än en med en lösning av hittills känt slag framställd
utfällning, för vars bildning erfordrats omkring P/2
timmes behandling. Avsevärda besparingar kunna
ernås genom den nya metoden, säges slutligen, på grund
av att utfällningarna kunna framställas med önskvärd
skyddsförmåga på mycket kortare tid och med betydligt
mindre förbrukning av lösningens beståndsdelar, än som
hittills varit möjligt.

Ripj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free