Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Fig. 5. Luftuppkast vid u. b.-skjutning (nedre vänstra bilden).
hetsanordningar, så att stävluckan icke kan öppnas
förr än tublocket är stängt och vice versa och
avfyr-ning icke kan ske förr än stävluckan är öppen. Jag
kan emellertid ej ingå på denna för övrigt rätt
intressanta konstruktion, då u. b. tuberna hållas
hemliga. En stor olägenhet med dessa tuber är emellertid
det vattenuppkast eller uppkok, som följer då
utskj.-luften plötsligt efter skott kommer upp till vattenytan.
Fig. 5 visar en tysk u-båts vattenuppkast efter skott
och båtens benägenhet att komma till ytan. Det var ju
som att u.-b. skulle säga till fienden: Här ligger jag,
kom och förgör mig! U-båtens förnämligaste egenskap,
osynligheten, var omintetgjord. Ett sådant
utskjutnings-system måste bliva ödesdigert för u-båt under strid.
Under det u-båtarnas deplacement ökats, ha tuberna
förblivit desamma, skjutning göres under högre farter
och ifrågavarande olägenheter ha minskats, och å andra
sidan ökas tubantalet.
Tyskarna funno snart att vad som oftast
orsakade upptäckt och följande förintelse av deras
u-båtar var luftuppkoket vid utskjutningen, och de
gingo så långt att de sade det vara en livsfråga för
u-båtarna att uppkoket fullständigt toges bort. De
arbetade också under hela världskriget på detta problem,
som de löste fullständigt dock så i krigets sista skede
att de ej fingo användning för det.
Förf. ansåg att kolvutskjutning var det enda möjliga
sättet att få fram torpeden, utan att luften kom med ut,
men då utrymmet i u.-b. var starkt begränsat, måste han
framställa en teleskopkolv (6, fig. 6), som tog så liten
plats att den kunde rymmas i tublocket (5).
Principen var att icke endast framföra torpeden så långt, att
Fig. 6. Spårlös u. v. stävtub.
hanen kastades om, utan även att giva torpeden en
startiriipuls för att underlätta maskinens igångsättning
och därtill behövdes en kolv av ca 6 dm. Men det var
inte nog med att sätta torpeden i gång, man måste få
tillräckligt vatten till propellrarna, så att torpeden
kunde accelera upp sin fart och få tillräcklig
utgångs-hastighet. — Det fanns då ingen annan utväg än att
göra en inre öppen korgtub (2) och utomkring, med
lämpligt mellanrum, en yttertub (4) och mjellan dessa
kunde då vattnet strömma in runt om torpeden.
Anordningen klargöres av patentritning fig. 11.
Utskjutningen tillgår så att tryckluft, som först lyft undan
säkerhetskolven, kommer genom röret (7) bakom
kolvarna och skjuter fram dessa och torpeden, varvid
hanen (8) vid passerande av igångsättningskolven kastas
om och maskinen kommer i gång. Vattnet som redan
fyllt yttertuben och rummet mellan torpeden och
in-nertuben, strömmar in och fyller tuben allt eftersom
torpeden går ut, varigenom det lyftande momentet är
alldeles borteliminerat.
Förutom ovan nämnda förbättringar, blir tuben
enklare i konstruktion, lättare, billigare i tillverkning och
dessutom ljudlös, vilket senare kommer att spela en
stor roll i framtida u. b.-krigsföring. Efter 14 års
fruktlösa försök att få min tub provad blev äntligen en
försökstub tillverkad och provades år 1920.
Underv att ens sidotub en (u. v. s.-tub). Den
märkligaste konstruktionen inom torpecltubsdetaljen är nog
den av den stora Newcastlefirman Sir W. G.
Armstrong, Whitworth & Co. Ltd utförda u. v. s.-tuben.
De gamla u. v.-tuberna, som gingo genom fartygets stäv
och delvis förstörde stävens egenskap av ramm, voro
dessutom olämpliga på grund av svårigheten att
manövrera in fartyget för torpedskott. Torpedtuber
placerade på fartygens sidor eller i vinkel på bogen, hade
däremot mycket större möjligheter att komma till
användning, ja, de pekade i allmänhet under strid mot
mål. Men denna placering hade sina sidor. Man kunde
inte utan vidare skjuta ut en torped rätt ut ifrån
sidan av ett fartyg, som gick mecl någon större fart ty
torpeden skulle innan den hann ut brytas sönder av
vattenströmmen, vars tryck vid en fart av ex. 20 knop
mot en 45 cm torped uppgår till ca 8 tons.
Det befanns därför nödvändigt att först föra ut en
balk eller sked, grov nog att motstå vattentrycket och
skydda torpeden tills den var fullt ute. Sedan måste
balken dragas in. Det var sålunda tre tempo, som skulle
utföras och det blev naturligtvis ett svårberäkneligt
av-fyrningsmoment. Att förena dessa tre tempo i ett var vad
Armstrong strävade efter och captain Edw. Lloyd, chef
för firmans ordnance departement löste problemet.
Engelsmännen äro kyrkliga av sig och Lloyd brukade
tala om att han knäckte den värsta nöten under en
andaktsstund i kyrkan. Den Armstrongska tuben, efter
tillverkningsplatsen kallad Elswicktuben är en
kolossal pjäs, och en 45 cm tub väger färdig 10 tons.
Tubkomplexet (fig. 7) består av en yttertub av plåt
i två delar, i den främre sitter en slussventil (e) i st.
för stävlucka och mellan de båda yttertuberna sitter en
packningsbox. Tublocket (u) av pressad plåt med
egenartad låsanordning. I bakre yttertuben ligger en rörlig
innertub av brons (g), vilken går genom
packnings-boxen (c), som sluter tätt omkring innertuben och
hindrar vatten att inkomma i bakre yttertuben, främre
delen av innertuben utgöres av en sked (f) dvs en
cylinder med tjocka väggar och aktra sidan bortskuren.
Skeden har spår upptill och nedtill för torpedens
styrklackar, vilka äro placerade vid torpedens centrum och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
