Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
IN DUSTR1TIDN, INGEN NORDEN
Yrkeskunnighetens betydelse för kulturen.
Av undervisningsrådet Nils Fredriksson.
Ur ett t«l vid invigningen av yrkesskolbyggnaden i Domnarvet. Manuskr. för Ind. Korden.
Liksom alla andra jordiska varelser är människan
av naturen hänvisad att genom arbete skaffa sig vad
hon behöver eller önskar för livets uppehälle. Men i
olikhet med de andra har hon sedan urminnes tider
förstått att genom varjehanda hjälpmedel underlätta sitt
arbete.
Redan när människan en gång, kanske i vrede över
en hård nöt, fick det infallet att krossa den trotsiga
nöten med slag av en sten. var detta en betydelsefull
början att medelst verktyg och naturlagarnas
tillämpning vinna resultat, som människan eljest icke kunde
nå. Sedan har hon fortsatt, bildlikt talat, att »knäcka
nötter», att lösa problem, som kommit i hennes väg, att
göra det omöjliga möjligt, att utfinna allt flera och
bättre verktyg, att taga allt flera av naturens krafter
i sin tjänst.
Men för att utnyttja de fördelar, som sålunda varit
att vinna, har städse jämte den egna kraften fordrats
kunskap om sättet att uppnå dem och färdighet i
hjälpmedlens användande. Den som lyckades komma i
besittning av större kunskaper och färdigheter än andra,
han fick därigenom ett övertag över dessa. Han kunde
lättare, bättre eller i större omfattning tillgodose sina
behov och sina önskningar och genomföra sina
strävanden, kanske på de andras bekostnad. Därav
ordspråket: kunskap är makt.
Tänka vi nu på människornas förhållande till
varandra under olika kulturskeden, så skola vi finna, att
det ständigt varit så, att för längre eller kortare tid
några personer, släkter eller folk varit härskande eller
ledande, andra underkuvade eller ledda. De gamla
kulturfolken hade i allmänhet en mängd slavar,
fattiga eller krigsfångar, som fingo utföra det tyngsta
och besvärligaste arbetet. Därigenom kunde deras
herrar ha det bekvämt och få tid över till andra
sysselsättningar, som ansågos förnämligare. Denna
anordning var måhända orättvis och grym i många fall,
men den berodde uppenbarligen på, att de härskande
voro eller åtminstone varit överlägsna de andra i
något avseende, och clen hade det goda med sig, att en
och annan kunde ägna sig åt att, till gagn för det
hela, odla sin tids vetande eller genomföra bragder,
som eljest icke skulle varit möjliga, men som
åtminstone i många fall bidragit till att föra mänskligheten
framåt. De gamla kulturfolken hade belt enkelt
varken råd eller möjlighet att bereda kunskap åt alla.
De frambragte ett fåtal framstående tänkare,
byggmästare, fältherrar, ledande personligheter av olika
slag, men det stora flertalet levde städse i okunnighet
och förtryck.
På liknande sätt har det varit under den nuvarande
kulturperioden, hos cle europeiska folken och i vårt
land. Väl kunna vi berömma oss av, att det slaveri,
som tidigare förekommit, så småningom försvunnit —
i Sverige tidigare än i många andra länder — men
okunnigheten och förtrycket fortfor alltjämt under
medeltiden och även längre fram. Kulturens frukter
räckte icke på långt när till alla. De odlades endast av
några få.
Kom så en tid, då kunskapen om naturens krafter
och lagar gjorde det möjligt för människorna att taga
dessa- till hjälp på förut oanat sätt. I stället för att
den frie mannen under äldre kulturperioder haft i
medeltal kanske tre eller fyra slavar och några lastdjur
till förfogande, så ställdes nu efter hand ett allt större
mått av mekanisk, sedan även elektrisk, energi till
människornas tjänst. De enkla handredskapen ersattes
i stor utsträckning av sinnrika, mekaniskt drivna
maskiner. Såsom exempel kunna vi ju erinra oss den
gamla hand- eller trampkvarnen, som det var ett
syndastraff att mala på, och någon av cle automatiskt
arbetande storkvarnarna i vår tid; eller kunna vi
jämföra sländan och spinnrocken med en 100-spindlig
selfactor, ja, clen enkla nålen eller sylen med
sömmerskans eller skofabrikernas fulländade symaskiner;
eller på andra områden stångsmedjan med våra
nuvarande jättevalsverk, spiksmeden, som med sin
hammare smidde spik för spik, och de nutida automaterna,
som knappast ens kräva tillsyn men spotta ut
tusental i minuten — clen gamla tidens träaxlade forvagnar
ooh diligenser gent emot nutidens järnvägståg,
automobiler och flygmaskiner icke att förglömma; osv, osv.
Man kan fråga sig, om icke allt detta snart vore
tillräckligt att befria människorna från allt egentligt
arbete. Hur kommer det sig clå, att. stora mängder av
människorna fortfarande måste arbeta mycket hårt, ja,
att människorna i det stora hela synas tvungna att
arbeta mera. intensivt nu än förr, clå alla dessa
tekniska hjälpmedel icke funnos till. Svaret på frågan
torde väsentligen ligga däri, att människornas
verkliga eller förmenta behov, anspråken på livet,
konsumtionen, ökats i nära nog samma grad som
produktionsmöjligheterna. Jag torde icke behöva närmare belysa
detta, men jag vill peka på det förhållandet, at.t det
har tillkommit en massa nya behov, nya
konsumtionsobjekt, som man icke förut kunde drömma om och
vilkas åstadkommande kräva mycket arbete, samt att
mycket, som förr var ouppnåeligt eller ansågs vara
överflödig lyx, något som endast ett fåtal kunde
bestå sig mecl, nu i stor utsträckning blivit var mans
vardagsvara. Samtidigt har arbetstiden väsentligt
förkortats. Från att vara obegränsad, omfattande minst
12 timmar, har den ju minskats till 10 och nu senast
till 8 timmar per dygn. Detta skulle säkerligen ej
kunnat ske utan betydande
konsumtionsinskränkningar, om icke den nyssnämnda tekniska utvecklingen
berett möjligheter härför.
Och så komma vi till vad som i detta ögonblick
kanske intresserar oss mest. Tack vare alla dessa
förbättrade hjälpmedel, varigenom
produktionsmöjligheterna ökats och arbetet till stor del kunnat överföras
på naturkrafterna, ha allt flera av människorna
kunnat frigöras från slaveriet, utan att kulturarbetet
därför behövt eftersättas. Tvärtom, det har blivit råd att
offra mera på kultursträvandena, och det har blivit
råd att bereda allt flera av individerna tillgång till
clen kunskap, som är nödvändig för att individen skall
kunna vara fri och sörja för sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
