Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
om svavelnatriumfri lut använts för halmcellulosans
framställning, den fördelen, att det är fullständigt
lukt-fritt samt fritt från skadliga syror och oorganiska
ämnen.
Om halmcellulosan males på ovan beskrivet sätt i
holländare med lätt anlagda knivar, men endast till en
malningsgrad av 55 à 60 grader S.-R., så erhåller nian
en massa, som direkt giver ett utmärkt kraftpapper med
minst lika stor avslitningslängd och tänjbarhet som de
bästa kraftpapper, vilka hittills kunnat framställas ur
sulfat-massa av ved. Om man önskar öka papperets
motståndsförmåga mot rivning, så kan man till den på ovan
angivet sätt erhållna halmcellulosamassan tillsätta en
lämplig mängd långfibrig massa, t. ex. kraftmassa,
stark sulfit-massa, jute-, hamp- eller bomullsfibrer. En
tillsats av 10 % av något av de tre sistnämnda
fiberslagen är fullt tillräcklig för erhållande av ett ovanligt
starkt kraftpapper. Ett sådant kraftpapper förlorar vid
lagring föga i hållfasthet på grund av sin frihet från
lignin, särskilt i det fall, då intet lim tillsatts.
Den sålunda erhållna halmcellulosan kan även
användas för att ersätta den starka sulfitcellulosan vid
till verkning av vanligt tidningspapper.
Halmcellulosans gula färg framträder knappast i papperet på grund
av den stora tillsatsen av slipmassa (cirka 75 %) och
kan för övrigt alltid täckas genom tillsats av
lämpliga-färgämnen. Den Kinmanska halmcellulosan har
överhuvud stor likhet med vanlig sulfitcellulosa.
Den ifrågavarande halmcellulosan kan blekas, utan
att det såsom limämne verkande ämnet förstöres, om
man vid blekningen icke använder högre temperatur än
cirka 30° C. Med användning av brukliga
bleknings-vätskor, t. ex. vanlig klorkalklösning, ernås en god
blekning på normal tid, om blekningen utföres vid en
temperatur av 25° C. Vid en sådan blekning förlora
massans fibrer endast föga i styrka. Av den blekta
ha-lmcellulosan kan man genom målning erhålla såväl
pergamentpapper som greaseproofpapper. Vidare kan
en sådan massa helt eller delvis ersätta blekt
sulfit-massa vid framställning av finare papper av alla slag.
För metodens tydliggörande beskrives härnedan ett
exempel på dess utförande.
Såsom råmaterial användes råghalm. Denna skäres
först till hackelse med en längd av cirka 3 cm.
Hackeisen siktas härpå genom en roterande sikt, vilken skall
vara så fin, att den icke genomsläpper axen men all
hackelse i övrigt. Den på detta sätt erhållna, från ax
fria hackeisen ledes genom en cyklonapparat i och för
dammets avskiljande. Hackeisen kokas härefter i en
stående kokare med cirkulerande kokvätska, som
uttages strax under kokarens mitt samt, sedan den fått
passera- genom ett värmeelement, åter inledes i kokarens
övre och nedre ändar. Vid kokningen användes en
blandning av vitlut och svartlut, så att avfall-sluten, då
kokningen är avslutad, har en specifik vikt av 1,124 vid
20° C. För kokningen använder man 150—170 kr.
NaOH per 1 000 kr. hackelse. Koktiden uppgår till
omkring 3 timmar vid användning av ett övertryck av 1,8
kg. När kokningen är avslutad, blåses massan till en
blåsningsdiffusör och tappas från denna i en behållare,
vari den utspädes med stark kall svartlut, så att man
erhåller en blandning, som innehåller cirka 4 % cellulosa
och har en temperatur av högst 50° C. Härpå skiljes
halmcellulosamassan från avfallsluten medelst ett
roterande filter, på vilket tvättningen utföres först med
kalla tvättvätskor och slutligen med kallt vatten.
Skumbildning i den roterande filtrerapparatens behållare för
upptagande av lut och tvättvätska förhindras därvid
genom tillsats av fotogen eller vid hög temperatur
kokande oljor. För tvättning av halmcellulosamassan kan
man icke använda diffusörer, då massan efter
avkylning av svartluten på grund av de såsom limämnen
verkande ämnenas närvaro icke kan filtreras i tjocka
skikt. Den erhållna massan utspädes därpå med vatten,
eventuellt under ytterligare defibrering, varpå
knutarna frånsilas. Den sålunda erhållna rena massan males
därpå på ovan beskrivet sätt i holländare, varpå den
är färdig att överföras till pappersmaskinens vira.
Om massan skall blekas, kan detta utföras
samtidigt med defibreringen, varpå massan silas och
bearbetas vidare.
För massans målning kan man använda holländare
med mycket breda knivar. Den kan då malas till en
malningsgrad av 75 grader S.-R. på en tid av 2 å 3
timmar, utan att fibrerna sönderslitas.
Iiiz.
Teknikens varningar.
(Ur senaste rapporter från yrkesinspektörerna
ang. svårare olycksfall i arbete.)
A och B voro sysselsatta med att forsla slagg i en
tippvagn på en smalspårig järnväg från gjuteriet till
slaggtippen. Slaggen var varm, och överst på
densamma hade lagts ett slaggstycke, vägande ett par hundra
kilogram. Det stora slaggstycket syntes ligga ostadigt,
varför vagnen framfördes med stor försiktighet. Vid
tippningsplatsen lossades de båda hakar, som fasthölle
tippvagnen vid vagnens underrede, varefter A och B
togo tag i vagnens ena långsida för att tippa vagnen
från sig. Det stora slaggstycket låg emellertid så, att
vagnen stjälpte åt den sida, där A och B befunno sig,
varvid A fick det stora slaggstycket över sig. Med
tillskyndande personers hjälp lyckades man bortlyfta
slaggstycket från A, som därefter kunde begiva sig från
platsen stödjande sig på en annan persons arm. Av de
erhållna skadorna avled han dock några dagar senare.
Vagnens låsanordning utgjordes av ett viel underredet
fästat järn, som kopplades till en från vagnskorgen
utstående tapp, en anordning, som förefanns vid vagnens
båda kortsidor. För att underlätta tippningen funnos vid
tippningsplatsen även plankor, men dessa ansågos icke
ha varit -behövliga vid olyckstillfället.
Till förebyggande av dylika olycksfall har
tippvag-narnas låsanordning på yrkesinspektörens förslag
ändrats så, att- säkring förefinnes mot tippning åt icke
avsett håll. Sistnämnda låsanordning finnes beskriven i
yrkesinspektionens verksamhetsberättelse för år 1927.
Valsverket vid ett bruk skulle ånyo sättas i gång
efter en tids uppehåll. På grund av kölden gick verket
kärvt, varför en smörjare A hade fått order att tillse
valstappslagren och smörja dem med talg.
Under provkörningen började ett av valstappslagren
visa tecken på varmgång, varför A tog hort
skyddsgrinden mellan valsstolarna och gick in mellan stolarna
för att bättre kunna pressa in talgen mellan valstappen
och lagret. A fångades därvid av valskopplet, drogs in
mellan valsklövarna och följde med vid rotationen.
Valsverket stoppades så snabbt som möjligt, men A var
redan död, då han framdrogs.
Till förebyggande av liknande olycksfall kominer
ombyggnad att företagas, så att -smörjning kan ske an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
